Caa

dagen är Fredag och dagen har börjat halvbra. Vaknade när klockan ringde och var supertrött, men pallrade mig upp och borstade gaddarna (viljestyrka). Har pluggat matte inför lappen sen halv åtta och har till och med legat kvar i sängen medan, utan att somna om (viljestyrka). Har nu dock både kommit upp ur sängen, diskat sen gårdagens pizzabakning och ätit gröt (viljestyrka) samt borstat tänderna en gång till.
Resten av dagen kommer se ut som så här:
Strax: vattefast mascara och ytterkläder ON för att sen cykla till skolan i regnet.
Sen: Träffa min härliga DoPgrupp för en heldags skissande och fika!.
Runt Halv tolv: Lappskrivning, vilken jag kommer sätta helt klockrent. (viljestyrka).
Lunch: Pizza sen gårdagen. Längtade redan igårkväl loch fortsätter längta tills stunden är inne.
Efter lunch: Mer skissande.
Efter skolan: Ingen aning (ge mig viljestyrka).

Så, nu börjar min dag gott folk. Har bara en fråga. David utan 2. Vem är du?

pussochgodmorgon. Vädret skrattar åt mig.

Okej. När man inte gjort något en hel dag, är helt och hållet oförmögen att ens orka klä på sig, att ens gå utanför dörren och man är hungrig som en varg så finns det bara en sak att göra. (allt för att skjuta upp matteplugget nån timme)

Baka Pizza!
Jag tänkte guida er genom ett spännande kvällsgöra:


Degen är roligast att göra! Ju kladdigare, desto bättre :) Mjölken kan bytas ut mot vatten men det blir bättre reseultat med mjölk. Jag brukar använda bakpulver i min pizzadeg så det slipper jäsa.
Blir exakt lika gott och det går fort! Swosch.

• 5 ½ dl vetemjöl
• 1 ½ tsk bakpulver
• 1 krm salt
• 100 g margarin eller smör
• 2 dl mjölk

Eftersom jag dagen till ära inte orkade mig ut till affären så fick fyllningen bli det som fanns hemma. Jag brukar annars använda krossade tomater istället för passerade, men det går även lika bra med ketchup.

• Passerade Tomater
• Rökt, strimlad, skinka
• Purjolök
• Vitlök
• Ost
• Timjan
• Oregano

Swisch in i ugnen. 20 minuter på 225 grader brukar bli perfekt, och grädda gärna pizzan i mitten.


Klart!


Vackert. Herre min Je vad duktig jag är.

okej. Jag erkänner, den här dagen är helt förstörd på grund av den där jäkla gårdagen. Dagen är förstörd och jag likaså. Min nattsömn kommer inte fungera och mina matvanor har nu kapsejsat och glömts bort. Jag är hungrig. Jag vill ha en kram och jag har överjävla ont i huvudet. Fortfarande. Jag funderar på om jag börjar bli för gammal för sånt är. Alkhohol alltså. Anledningen varför är att min kropp inte reagerar som förr och att jag blir så överjävla bakfull för ingenting.

men. Gårdagen då? Kexet 2.0 (Fredrik i ny, bättre, snyggare och rikare version) kom till mig vid sextiden och vi diskuterade såntdär som vi var tvungen att ta igen sen sista mötet, det vill säga typ allt mellan himmel och jord, medan vi utövade lite öldrickning. Vi åttatiden drog vi, otaggade av rang, in till Universitetet och mötte upp Lotta Tomas och Anna. Efter en hel del tilltaggning (nytt ord) utövade vi ännu lite mer öldrickande och shakade våra spaghettiben till konstig musik. Emelie kom även hon förbi ett tag och åter igen måste jag bara ge henne en eloge för att hon är den hon är och kämpar järnet. Det är så kul att se dig glad vännen!
Vid stängningsdax kom vi nog på att sista tunnelbanan hade gått tror jag och satt plötsligt i en taxi som oväntat stannade på det övertrevliga Stureplan. Korv införskaffades, telefonen gick varm och i rask takt traskade vi efter Fredrik som tydligen hade en plan.
Trots att Lotta ville hem, Tomas var orolig för sina tennisdojor och att jag inte hade en aning om vart det bar, så var vi helt plötsligt inne på Village på Norrmalmstorg och glaset fylldes på. Dans till konstig musik även här och många intressanta och sorgliga människor blev ännu mer sorgliga på denna plats denna kväll.
Hög av min egoboost, alkohol och trötthet gjorde jag sedan något jag inte gör ofta. Jag åkte Taxi hem.

Det intressanta är att min plånbok fortfarande är lika full (eller tom) som innan gårdagen och att jag inte alls kan förstå hur det gick till. Eller jo, jag har mina aningar men låtsas inte veta om dessa. Men, jag hade helt stört roligt. Vilken kvälL!

Tack Fredrik.

Drömde en hemsk mardröm inatt.
Detta fick mig att tänka på att det var relativt länge sen jag drömde dessa vidriga mardrömmar. För någon månad sen var mardrömmar det enda som cirkulerade i mitt huvud på nätterna men nu svävar lite positivt fluffiga drömmar omkring i mig, visserligen handlar det nog både om dag som natt. Nuförtiden så handlar det oftast om det där eller sånt här, men inatt så handlade det om krig.
Och detta krig var inte  vilket krig som helst utan en lek. En stor lek med hundratals inblandade uppdelade i två lag. Drömmen var lång och börjar fada bort, men kort och gott så hade jag, någonstans där i slutet, virrat bort mig och stod ensam mitt ute på en åker medan alla motståndarna låg och lurade runt om. Eller lurade och lurade, Dom kastade spjut. Jag duckade, sprang åt sidan, gjorde kullerbyttor, snurrade runt och var så så nära att bli träffad flera gånger.
Som tur var hade jag en bra kompis i motståndarlaget som guidade mig lite med utrop som 'Vänster klockan elva' och 'Ducka för i Helvete'. Det var tur. vad skulle man göra utan kompisar.

Idag: först skola, sedan besök av farmor och farfar och nyss motion. Jag är en mycket Duktig Flicka. Har även hunnit bli lycklig ägare av en hallmöbel a'la Farfarsnickeri, ett par stickade vantar a'la Farmorstickeri, några söta servetter och fem par vita strumpor, en äppelkaka, fyra bullar samt en hundring. Var länge sedan jag mådde såhär bra.

Har även målat lite gammelvärldens krokar som skall upp i min nya hall. Det blir så fint! :D

Dagarna kommer dagarna går. Okej, livet är i ett sånt läge nu som visar att jag lär ta och rycka upp mig. mina vanor börjar bli knasiga, mitt synsätt har blivit wierd och mina rutiner is falling down the drain. Från och med nu så har jag dock bestämt mig, bestämt mig på ett lite mer bestämt sätt än vad gjort tidigare. Ett lite mer målinriktat sätt som kommer ge mig resultat. NU jäklar. Jag tänkte dela med mig om mina tankar bakom mitt nu jäklar. Jag tänkte även dela med mig lite av vad som kommer att vara mitt tidigare nämnt.

Epilog:
Helgen har varit till godo men funderingarna har varit många. Främst funderingar kring min situation här i huvudstaden. Jag har börjat fundera om jag trivs för att jag verkligen trivs eller att jag trivs bara för att jag måste. Jag har funderat mycket om vad som skulle ha hänt om jag stannade kvar i Gävle och jag har funderat om det här är det jag verkligen vill göra.

Funderingarna har oftast kommit till små återvändsgränder där det är trångt och svinigt kallt så jag har backat tillbaka igen, och på så sätt kommit fram till att jag definitivt trivs i stockholm, att jag definitivt inte har gjort något som helst fel i att lämna Gävlestad och att jag absolut låtsas trivas lite mer än vad jag gör, men mest för att slippa ta diskussionen om vad jag skulle göra annars. För en sak vet jag. hur mycket jag än längtar till alla sötnosar i Gävlebockens hemstad så vill jag inte för något i hela världen flytta tillbaka dit just nu. verkligen inte. Been there done that är ett bra uttryck och så fort jag säger detta för mig själv så nickar jag och känner mig lite bättre. Ja, Gävle är för litet. Men det är väl stockholm också?

Jag funderar ibland kring om jag håller på och göra en favorit i repris. En någon sorts rymma-från-allt-för-att-bygga-upp-något-nytt-ride eller om jag helt enkelt bara känner en enorm osäkerhet eftersom min målmedvetenhet börjat svikta och nu är i grov gungning. Jag funderar ifall jag känner mig såhär, att jag känner mig sådär obehagligt osäker på min omgivning och på min situation, för att jag nu står här på helt egna ben. Är jag rädd eller har 'att vakna upp' fått en ny betydelse? När kommer den lilla rosa, förlåt, gröna, fen som kommer visa mig åt rätt håll? När kommer hon och berättar för mig vad jag ska göra och hur jag skall tänka. Swosch så försvinner allt det dåliga. Swisch så ser du bara det där underbart härliga som finns där framför dig och bara väntar på att du skall sträcka ut din hand. Swisch så ser du bara det betydelsefulla och du vågar hålla den ögonkontakt som behövs. Swosch så vet du att du vågar. Stardust.

Fredagen fick mig att tänka till ett extra snäpp, fredagen fick mig att inse att jag har världens underbaraste vänner i min närhet och mitt måste av att hitta ett sammanhang till mitt liv här i huvudstaden är avklarat. Ibland behöver jag ett varför och nu har jag fått det. Utåt sett är det självklart skolan som är mitt varför med om man läser mellan raderna så vet jag att det är mina vänner som är mitt varför. Allt hänger ihop. Utan mina vänner finns inget varför och därmed ingen skola. Jag är så underbart överglad att ni finns, och jag är så underbart överglad att ni kommer närmare.

Lördagen fick mig också att tänka, men i detta fall inte till, utan från. Lördagen var en bekräftelse på något jag trott redan var bekräftat och idag känns det helt otroligt härligt. Jag har torkat tårarna, rätat ut ryggen och har min blick framåt. Jag är redo att ta tag i mitt liv, jag är redo att fixa det jag är satt här för att göra. Det vill säga ta hand om mig själv. Nu börjar det. Ännu en gång, men den här gången på riktigt. Nu ska jag tänka bort det onda och bara tänka på vackra människor och regnbågar. Nu ska jag inte slänga bort något som jag vet kan bli så bra.

Prolog:
Igår var jag helt död, jag var helt och hållet borta från all som helst tankeverksamhet och jag var i det där skedet som det inte finns ett bra ord på Svenska för. (vilket betyder att bara jag och Rich förstår men det spelar ingen roll). Jag bestämde mig dock för att ta tag i saker jag länge velat göra. Jag visste inte var jag skulle börja och var jag skulle sluta men något skulle jag göra. Kicken att vilja göra saker övergick i någon sorts måste göra och jag gjorde. Jag gjorde allt och lite till och jag var taggad. Taggad till tusen. Där vände det, nu börjar första kapitlet, nu skriver vi ny historia.

And there she goes...

"Jag såg några människor som åkte söder om stan och jag säger då det: Vi som åker norr om stan, vi är mycket coolare än dom, vi är mycket häftigare och mycket rikare. Jaa, jag säger då det, vi är mycket mycket coolare än de andra. Mycket!"

Sagt av en ensam Brat (per definition) som förmodligen spenderat lite väl mycket av pappsens pengar på drinkar en frostig Fredagskväll. Vingligt vandrandes på östermalmstorgs tunnelbanestation peppade han sig själv till max genom att peka med sitt burberryparaply på en ensam stackars söderkis och leverera citat som jag inte trodde existerade förutom i Jan Guillous  böcker.

(Tack för igår folket. mycket trevligt.)

Hörde mister Rod Stewart på den tidigare nämnda radiokanalen och var tvungen att lyssna på den underbart uttjatade låten ännu en gång. Hittade ett litet roligt framförande som jag garvade gott åt och funderade kring om människan som klippt ihop filmen verkligen tycker att Roddan är sexy, eller om det var med fyllda champagneglas och ett kilo ironi klippet mekades ihop en tidig söndag morgon.



Det som  var ett snäpp roligare var när jag sedan klickade vidare och helt plötsligt befann mig bland klipp med allas vår kärt hatade Paris Hilton. Det roligaste är dock inte vilken dålig sångröst damen har utan hur likheten med videon ovan i uppvisningssyfte. Paris Paris. Du har din släkt att tacka för så mycket.
.

Lyssnar på Star FM där Mister Fahlén och hans sidekick diskuterar vad man göra såhär två dagar innan lön när pengarna tagit slut. 'Hur överlever du dessa två dagar utan pengar' är den stora frågan. Den mycket blonda (hårfärg eller inte förtäljer inte påståendet) nyhetsuppläsaren svarar att hon sätter in fyratusen varje månad på ett annat konto som hon 'har att ta av sen, när pengarna börjar tryta'

Jaha säger jag, tar mig en fjortondels sekunds tankepaus och radar upp några fina... rader.
Ett: Jag har inte ens fyratusen efter den så kallade lönen.
Två: Just nu kommer jag inte ens få fyra kronor den tjugofemte och
Tre: För mig och mina studerande kamrater är dessa två dagar i princip två veckor.

Hur överlever vi? Jodu, DET är en fråga att diskutera.

Nu är taket på en nanometers avstånd från mitt huvud trots att jag trycker mig hårt mot det kalla fiskbensmönstrade trägolvet. Även fast jag pressar och pressar så får jag inte mer utrymme. Det lilla jag har minskar för varje sekund och det jag för någon timme sen hade känns som ett minne blott. Att man kan vara så glömsk. (och naiv?).

Matten rullar på men det går sakta. Väldigt sakta. Sakta som i bromsvätskesakta. Huvudvärken gör sig påmind hela tiden och jag har tappat min motivation. (Int noo igeen). Har börjat hetsäta också. Inte kul för varken fem tio eller femton öre (och nej, ni förstår mig, inte tjugo heller) Förstår inte vad min kropp gör med mig. Förstår inte vad stressen jag utsätter mig för gör med min kropp, eller jo, jag förstår och jag märker, men gör jag något åt det? Icke. Jag fortsätter att stressa, jag fortsätter att skjuta upp saker och jag fortsätter att låtsas som att allt skall hinna ikapp mig. (Att jag ska hinna ikapp allt). Men det gör jag inte. Caroline. Rannsakning behövs. Du är inte den du trodde dig vara. Du är inte den du vill vara. Du är för svag. Bara att inse.
bajs.

nu. sova i några timmar.

(men nej pappa och mamma päron, ni behöver inte vara oroliga. Jag kan nog flyga och jag är bara lite rädd.)

Laddar.
Snart dax för mig att ta tag i det ofrånkomliga.
Väntar.
Väntar på att det ofrånkomliga ska ta tag i mig.
Suckar.
Osthyvlar borde förbjudas i mitt hem då jag har lyckats igen.
Ryser.
En rysning för att Att äntligen Lyckats handlar om en oshyvel.
Äter.
Hungrig som en varg och frukosten är serverad.

Av mig själv För mig själv.

Röd, Orange, Gul, Grön, Blå, Indigo och Violett. Allt vackert ordnat i fallande våglängder, från röd på 650 nm till det violetta på ynka 400 nm. Regnbåge var ordet, det bästa av ord.

 

Helgen är över och därmed strax mitt lugn. Inte för att jag vill bli av med det, utan mer för att jag behöver bli av med det för att tagga till. Jag behåller känslan jag har haft och jag kämpar för att kunna tänka på det jag borde tänka på istället för allt annat. Med tentamen på torsdag och en kommande vecka med hektiskt plugg upp till hårfästet var den här helgen nödvändig och jag är glad. För vet ni vad. Jag är lugn, jag är sansad och jag känner mig utvilad. Jag är lugn på det planet jag borde vara, jag är utvilad på det där andra planet och jag är enormt tacksam på det tredje. Lugnet är ett faktum och faktum är ett lugn. En känsla av regnbåge.

Om vi skulle tänka på dagens ord så blir det en kamp mellan chokladkaka och pussel. Om vi skulle utveckla med dagens känsla så blir det absolut lugn och nyansen för en söndag som denna är lite sådär violett-aktig. Violett som i mellantinget mellan röd och blå, mellantinget mellan stopljuset och vågorna.

För att fortsätta med den bästa känslan av lugn så vill jag härmed visa den mest underbara skapelse världen någonsin skådat. Lille Kevin börjar bli stor och han växer så det knakar. Är innerligt ledsen att jag inte finns i er stad för att ta del av den lilla solstrålen. Saknar er så mycket Veronica!

haha! Sökte på 'Date' på google för att finna parfymen och tillika åtttitalsklassikern Pamela (eller Sanna eller Anna eller Natalie eller..) som jag sedan skulle skriva ihop något jättefyndigt om. Istället för att hitta denna plåga som prydde alla småflickors kroppar från mitten på åttio till slutet av nittio så hittade jag honom. I ett moln av kärlek, skratt, äckel och framför allt Ironi kände jag att det var ett måste att denna 'bildoft med bild på lättklädd kille' aldrig skall få pryda min backspegel men dock min blogg. Så här har ni honom, låt mig presentera: 'Dream Date-Cowboy'


som kan bli er för endast tio små peningar här. (och självklart finns det en för alla smaker, vad sägs om en Dream Date - Pool boy, Bed  eller Workout?)
Det luktar storsäljare... .  .  .   .    .    .     .      .      .        .         .         .            .            .

förresten, glömde att meddela att dessa självklart även finns för de som gillar lite mer feminina varelser, vad sägs till exempel om 'Erotic Dreams  - Demi & Luisa' som halvt som halvt slickar upp varandra i brygga eller 'Silvia Saint' som nästan visar upp hela härligheten? Tyvärr blir kalaset fem kronor dyrare för er, men vad gör väl det när Mandy Bright hejar på dig varje gång du kikar upp mot backspegeln. Det är det SÅ värt.

dagens ord är Överskattad, dagens känsla är Tyngd och dagens färg är Röd.

Ört.

"Du vackra kvinna! Vi får inte glömma att komma ihåg varandra! Vi får skåla för oss.. För männen som har oss, Förlorarna som hade oss och dom lyckliga som vill träffa oss! Du räknas som en av de vackraste bland mina väninnor!, Du är utvald så skicka detta till dina vackraste vänninor (dvs bla mig). Får du detta tillbaka är du verkligen vacker. Bryter du kedjan är risken att du får slapp hud, rynkor, hängbröst och generande hårväxt inom tio år stor. må bäst!"

men, för det första, vem säger att jag tycker att du är vacker? För det andra, är du så elak att du vill ge mig generande hårväxt så vill jag gärna 'glömma att komma ihåg' dig och för det tredje. Jag hatar Kedjesms. hatar.

Tur att du iallafall skrev 'Må bäst' sist, annars hade det fasen blivit en telefonutskällning.

Vid tretti börjar jag vrida ner.

Haha. Lyckan är gjord. Nyckeln till elementet har anlänt och cirka fem sekunder efter att luften var utpyst och det svarta vattnet sprutat ner mina fina golvpuffar så kom härligheten. Värmen. Jag ska aldrig aldrig aldrig mer bo i sjutton komma åtta grader. aldrig.

I alla lägen.
Nu är det såhär. Jag har precis lärt mig allt jag tror mig behöva veta inför lappen idag och jag har bekräftat att min magkänsla angående allt annat runt omkring är värd att gå på. Inlämningen är fortfarande lite knas, men den hoppas jag kunna skrapa fram information om när jag anländer till den Kungliga Tekniska Högskolan om sisådär förtiofem minutas.

Nu till lagen om alla sakers jävlighet. Jag knäpppe på mig ett halsband idag. Ett halsband som jag alltid alltid vill ha men som jag aldrig får att sitta fast runt min giraffnacke eftersom låsanordningen är trasig. Idag gjorde jag det som sagt åter igen men märkte fort att det inte alls var dagens halsband att bära, så av skulle det. Det går inte. Mitt halsband sitter numer fast runt min hals och jag kan inte på något som helst sätt lirka av det. Vill inte ha sönder mitt favorithalsband. Men vill inte ha det på mig. Vad göra i detta läge va? Ett: var glad över att du äntligen får fast det där sablars halsbandet och att det för en gångs skull sitter där det ska. Två: Skrik och gråt som ett litet barn till någon kommer och trasslar ur det. Tre: Dont give a damn. Fyra: Slit för kung och fosterland och skratta åt pärlorna när de ligger där på golvet.

Det blir en kamp om två viljor. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag ger mig inte.

dagens ungdomar..

Nu är jag arg, och det är inte sådär sött tjurigt arg som jag alltid annars är, utan fly förbannad. Jag vet inte var jag ska vända mig så jag vänder mig hit. Jag snackar skit bakom er rygg och jag sticker kniven i skulderbladet. Blöd sakta men säkert. Smärtsamt ska det vara. Jag pratar om Csn. Centrala Studiestödsnämden som det så osmakligt heter.
Anledningen varför jag är arg är enkel. Dom vill ta Lotta ifrån mig. Dom vill få oss att tro att Världens bästa Charlotte inte har tagit de poäng hon ska för första året på Civilingenjörsutbildningen, fastän hon mycket mer än väl ligger över snittet. Jag får pengar om 1.5 poäng, inte hon, trots att hennes poäng finns i Ladok och är många många fler än mina. Jag blir arg på dålig information, Jag blir arg på omänskliga svin som inte märker hur hårt hon kämpar (och att hon HAR tagit allt som KRÄVS för att få studiemedel första året på en ny utbildning) och jag blir ännu mer arg på Otrevliga människor som sitter och svarar i deras kundtjänst som inte vet vad service är. En sak till blir jag arg på, jag blir arg på att det skall ta två tre veckor (i bästa fall, oftast kommer det inte fram alls) att få svar på ett mail som skickas till adressen under 'Kontakta oss'.  Som vi alla förstår behöver man pengar för att studera. Som vi alla förstår så finns det vissa som utnyttjar det, men som Vi alla runtomkring vet så har den här damen kämpat arselet av sig och hon har de poäng ni krävde. SLUTA BRÅKA.

haha! Fick nyss ett sms från min käraste käraste vän och vänsterhand, Stefan. Brisbane nu och snart bär det vidare. Saknar dig mister.

Mörker. Jag sitter i mörkret. Det är så mörkt att jag nästintill inte ser mina fötter på golvet. Konturerna är suddiga och det enda som berättar att det är mitt på dagen är små små strimmor av ljus som sipprar in igenom skarvarna.
Det känns nästan som dagen efter, ni vet då när allt bara är konturslöst och suddigt, när molnen i skallen är bedrövligt fluffiga och den där tyngden i bakhuvudet bara vill få dig att glömma vad som hände igår, och är framför allt vad som är tvunget att hända idag.
Jag har aldrig varit såhär tacksam för mörker. Jag är helt seriös. Jag har bott in the spotlight i snart två månader och jag är smickrad, men nu, nu är det dax att kliva av scenen.
Kliva av för att lämna plats för pausunderhållningen och för att tvätta av sig sminket, ta ett varmt ångande bad med bara lugn i tanken och öppna skumpaflaskan för att fira ännu ett härligt framträdande.
Ett glas champagne. Och lite frukt. Lite ost och lite kex. Och lite mer champagne. Man måste ju fira när man har fått alldeles egna persienner för första gången i sitt liv.

Gärdet En anställd i en närbutik packade upp varor förra
måndagen när en 18-årig man hotade honom med kniv.
  Två gånger sa rånaren åt honom att öppna kassan,
men istället lämnade den anställde butiken och gick ut på
gatan. Då försökte rånaren själv att öppna kassaapparaten.
När han misslyckades stal han en öl som han började dricka.
  Under tiden hade den anställde ringt polisen, som grep
18-åringen för försök till rån.       
                                                               ur Mitt i Östermalm, 7okt08

Idag ska jag inte klaga. Inte ett endaste litet dugg faktiskt. För vet ni vad? Jag mår toppen. Jag har haft en av de roligaste helgerna på mycket länge och jag har kommit fram till många viktiga saker. Jag är många steg närmare till att veta vad jag ska göra med mitt liv. Jag har bestämt mig.
Fredagen grundades med förfest och mingelpartaj hemma i min lilla lya. Trångt, Trevligt  och otroligt mysigt. Alla värda att nämnas var här och we had a blast. Utgång lite senare i Gamla Stan och dansskorna åkte på. Svettigt, vackert och otroligt mysigt. Gårdagen var även den helt underbar, dock kanske med ett stänk av överförfriskning, och den spenderades hemma hos mimmi med tjejerna (och senare även killarna, vad är en fest utan pojkar? :P). Middag, TP, Vin och guitarhero i en grym blandning. det gillades. Massor. Trevligt sällskap, trevligt göra och ännu mer trevligt sällskap.
Och vet ni vad, jag har inte tänkt matte på hela helgen. typ. Detta är en enorm utveckling, jag håller på att klättra steget upp. But still a long way to go.

ensamhet(t).

dagen har varit förjäklig. Den har skavt, skurit och bara svikit åter och åter igen. Den tidiga morgonen startades med en kvarts avgudning till snoozningen vilket antyder på en djupt diskontinuerlig morgon. Bara detta är konstigt, att snooza är inte Carolines visa. Caroline sjunger inte alls med i sången om snoozning.
Efter dusch, mascara och paltor fick jag dock i mig en liten bit frukost, vilket alltid är bra, och allt var uppstyrt för en förjäkligt, bra, dag. Förutom de där skorna då, men jag måste ju lära mig. Jag traskade iväg, i tid för en gångs skull, lyckligt ovetande om allt jag glömt hemma, och kände mig lite halvt sådär förväntansfull inför allt. (förutom jackan då, men jag måste ju lära mig). Kom på att jag glömt boken och gick tillbaka. Hämtade matlådan som stod på köksbänken och vände för att göra ett nytt tappert försök. Klev på tuben och kände blickarna i ryggen, ignorerade, och kom på. Fan. Hade ju fortfarande inte hämtat boken. Hoppade (okej, klev) av igen efter en station och åkte halvt hem. vände. den jäkla boken fick stanna hemma i garderoben.
sammanfattning 1: man ska se det positiva: Frukost fick jag dock i mig. en kant på min femkiloslimpa med en gurkbit på. mums vad osmakligt.

Sen då. Ja, skoldagen flöt på utan alltför lite stress hets och magont. Inlämningen i Hållf gjorde jag som tur var klart igår så den fanns inte i min tanke, den får bära eller brista, men matten har gnagt och gnagt och gnagt. Hur i hela fan skulle jag kunna redovisa något muntligt som jag inte förstod? Genusredovisningen har också gnagt, inte för att det var stort eller alldeles för viktigt utan för att det är just det där. Det DÄR. Jag hatar det där och hatar är inte underskattat i det fallet.
hatar han där också, men där kanske hatar är lite väl starkt. (vilja kräkas på?)
sammanfattning 2: man får se det positiva: Det gick bra. Smidigt och bra, och han hade fel. haha. FEL.

Mina tankar är nu helt åt helskotta och jag försöker hålla dem i schack. Jag försöker gallra ur det väsentliga och jag försöker att hitta det rätta i djungeln, men det värsta är att jag inte har tid. Jag har inte tid att leta under varje sten. Jag har inte tid att rannsaka.
Sammanfattning 3 (och den viktigaste):  man ska se det positiva: Hållfen är inlämnad, Matten är godkänd (och jag förstår!), redovisningen är klar och jag är faktiskt inte en å nittio. så Nu så jäklar. tjuren vid hornen kalls det väl?

mejlinboxkoll sen matematik. Oh ja.