marscherandes i vårt glädjetåg
Inatt var en sådan där konstig natt när jag bara sov och sov och sov och sov. Sovandet brukar ligga på en helt annan nivå än inatt, men just inatt så var min sömn någon sorts dvala som jag raskt vaknade ur, pigg som en lärka, när Otis Reddings 'Sitting on the dock of the bay' ljöd ur telefonen. Älskar att vakna till den låten. Älskar att vakna till solens sken och jag älskar att den här dagen känns tusen miljarder gånger bättre än igår.
Jag brukar ofta drömma drömmar fyllda med stress och skrik. Drömmar som letar sig ända in i benmärgen och sitter kvar och gnager hela dagen i bakhuvudet., men inatt var annorlunda. I princip alla människor jag bryr mig om var med. Vi gick på stadsvandring och solen sken, gjorde lite stopp här för att fika samt lite stopp där för att plocka upp en ny härlig människa till skaran. Pappa gick i täten med min käre mor i höger hand, Min käre ängel gick på andra plats lekandes med sin telefon, andra människor hoppade glatt efter, vissa sjöng till och med. Jag gick sist och ropade åt folk på stan att haka på i vårt glädjetåg. Vi kom tillslut till ett hus där jag visste att en gammal vän bodde med sin familj. Inte gammal vän som i gammal som i ålder, utan Gammal vän som i vän jag träffade mycket mer förrut. Jag hoppade in med mina gjädjeskutt in i huset och togs emot med väldigt öppna armar. Jag kände en enorm glädje och min vän och jag gick ut till de andra som så snällt väntade på ännu en kamrat att dela gemenskapen med.
Det var jättefint och jättevackert och jättesoligt och jättejättetrevligt.
Helt plötsligt blev jag dock jätteledsen. Det kändes som om min kropp inte längre ville se verkligeheten och jag diskuterade med mig själv i drömmen om att jag inte skulle ta det så hårt. Jag kämpade och kämpade för att hålla humöret uppe men på en femtioöring hade allt vänt och jag blev ledsen, mitt glädjetåg blev ledsna och vi stannade tvärt. Jag såg min pappa gråta, jag såg min mormor gråta och jag såg Jocke gråta.
Då klev min nu-igen-funna vän fram, sa ett par väl valda och mycket ärliga tröstande ord och allt blev genast bra igen. Som en värme som bara spreds genom vårt glädjetåg. Så vi marscherade vidare.
Marscherandes i det enorma glädjetåget hand i hand. I mitt huvud marscherar vi fortfarande.
Peace love and understanding. haha
Jag brukar ofta drömma drömmar fyllda med stress och skrik. Drömmar som letar sig ända in i benmärgen och sitter kvar och gnager hela dagen i bakhuvudet., men inatt var annorlunda. I princip alla människor jag bryr mig om var med. Vi gick på stadsvandring och solen sken, gjorde lite stopp här för att fika samt lite stopp där för att plocka upp en ny härlig människa till skaran. Pappa gick i täten med min käre mor i höger hand, Min käre ängel gick på andra plats lekandes med sin telefon, andra människor hoppade glatt efter, vissa sjöng till och med. Jag gick sist och ropade åt folk på stan att haka på i vårt glädjetåg. Vi kom tillslut till ett hus där jag visste att en gammal vän bodde med sin familj. Inte gammal vän som i gammal som i ålder, utan Gammal vän som i vän jag träffade mycket mer förrut. Jag hoppade in med mina gjädjeskutt in i huset och togs emot med väldigt öppna armar. Jag kände en enorm glädje och min vän och jag gick ut till de andra som så snällt väntade på ännu en kamrat att dela gemenskapen med.
Det var jättefint och jättevackert och jättesoligt och jättejättetrevligt.
Helt plötsligt blev jag dock jätteledsen. Det kändes som om min kropp inte längre ville se verkligeheten och jag diskuterade med mig själv i drömmen om att jag inte skulle ta det så hårt. Jag kämpade och kämpade för att hålla humöret uppe men på en femtioöring hade allt vänt och jag blev ledsen, mitt glädjetåg blev ledsna och vi stannade tvärt. Jag såg min pappa gråta, jag såg min mormor gråta och jag såg Jocke gråta.
Då klev min nu-igen-funna vän fram, sa ett par väl valda och mycket ärliga tröstande ord och allt blev genast bra igen. Som en värme som bara spreds genom vårt glädjetåg. Så vi marscherade vidare.
Marscherandes i det enorma glädjetåget hand i hand. I mitt huvud marscherar vi fortfarande.
Peace love and understanding. haha
crap
crap crap crap
manisk salladssköljare
god morgon god middag god kväll.
Ännu en sol har tornat upp sig bakom horisonten och ännu en dag har börjat. Min dag so far är helt okej. Vet att den här dagen är en dålig dag, men försöker tänka bort allt det och bara se positiva saker.
Jag har kommit till två helt nya insikter idag om vad jag är dålig på. Jag är enormt dålig på att bre smörgåsar utan att ha sönder den i smulor och jag har alltid alltid varit grymt dålig på att skölja min älskade sallad.
Men. Dagen till ära, efter att ha upptäckt både lite smått här och lite gott där i det gröna salladshuvudet har jag bestämt mig för en förändring. Jag ska skölja min sallad som den aldrig har blivit sköljd, jag ska skrubba, skölja igen och åter igen skrubba. exorcism. Bort med alla salladsmonster. die die die.
När jag ändå ska förändra något sådant radikalt tänker jag även ändra på min metod att bre mina smörgåsar.
So far: Den här dåliga dagen börjar åter igen, helt okej.
Ännu en sol har tornat upp sig bakom horisonten och ännu en dag har börjat. Min dag so far är helt okej. Vet att den här dagen är en dålig dag, men försöker tänka bort allt det och bara se positiva saker.
Jag har kommit till två helt nya insikter idag om vad jag är dålig på. Jag är enormt dålig på att bre smörgåsar utan att ha sönder den i smulor och jag har alltid alltid varit grymt dålig på att skölja min älskade sallad.
Men. Dagen till ära, efter att ha upptäckt både lite smått här och lite gott där i det gröna salladshuvudet har jag bestämt mig för en förändring. Jag ska skölja min sallad som den aldrig har blivit sköljd, jag ska skrubba, skölja igen och åter igen skrubba. exorcism. Bort med alla salladsmonster. die die die.
När jag ändå ska förändra något sådant radikalt tänker jag även ändra på min metod att bre mina smörgåsar.
So far: Den här dåliga dagen börjar åter igen, helt okej.
misär och svordomar
Hur i hela helvete ska jag orka fortsätta i denna misär?! Hela lägenheten ser ut som en jäkla babianröv och jag fastnar på golvet i köket när jag går barfota, jag måste torka av fötterna från grus innan jag lägger mig i sängen för att slippa vakna med hela marma-grustaget mellan skinkorna och dammet tornar upp sig bakom sängen, i hörnen och på mattan. Hur fan ska jag orka fortsätta leva i denna misär?! Inte konstigt att man känner sig som en jädrans andrasortering på åttioprocentsrean varje dag eftersom att jag lever, sover, andas och äter i denna skit. Fy fan vad äckligt. Hur fan ska jag palla? tiden finns inte!
(och förlåt mor o far för alla svordomarna men det blir lite mer träffsäkerhet så)
(och förlåt mor o far för alla svordomarna men det blir lite mer träffsäkerhet så)
han med ketchupen
Fröken, här är klippet jag pratade om idag.
bleknaket
Solen skiner, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då. (högt i topp går allas humör och det är det som susen gör. refr)
Idag, warm as in warm. Vårwarm. Mysigt. Den här lilla söta värmen som mot alla odds (idag innan tre, molnens) gör sig bekväm med alla bleknakna fejs som blickar upp och på allvar tror att man hinner bli brun på en kafferast i solen. Sverige sverige sverige.
Idag har jag fikat på charlottes kakor i solen, somnat flera gånger på Föreläsningen och fått information om nästa års steg närmare mot en examen som civilingengör. Det är sådant här man behöver höra. Underbart. NU behövs det bara att kirra tentorna på topp. Och sluta lyssna på Barry White (vilket jag gör just nu) Får dåliga minnen. Synd att en sådan fin låt kan bli så förstörd.
Annars idag så har jag sett vårens första svinstora spindel, fått spindenät i ansiktet och frysit så jag svor.
Men, solen har visat sig och jag har sett fler bara axlar och vader idag än vad jag såg på poolpartyt i lördags. Underbart.
Idag, warm as in warm. Vårwarm. Mysigt. Den här lilla söta värmen som mot alla odds (idag innan tre, molnens) gör sig bekväm med alla bleknakna fejs som blickar upp och på allvar tror att man hinner bli brun på en kafferast i solen. Sverige sverige sverige.
Idag har jag fikat på charlottes kakor i solen, somnat flera gånger på Föreläsningen och fått information om nästa års steg närmare mot en examen som civilingengör. Det är sådant här man behöver höra. Underbart. NU behövs det bara att kirra tentorna på topp. Och sluta lyssna på Barry White (vilket jag gör just nu) Får dåliga minnen. Synd att en sådan fin låt kan bli så förstörd.
Annars idag så har jag sett vårens första svinstora spindel, fått spindenät i ansiktet och frysit så jag svor.
Men, solen har visat sig och jag har sett fler bara axlar och vader idag än vad jag såg på poolpartyt i lördags. Underbart.
crap
crap crap crap.
Top 10 reasons to date an ENGINEER
10. The world does revolve around us... we choose the coordinate system.
9. No "couple" enjoy a better "moment".
8. We know how to handle stress and strain in a relationship.
7. We have significant figures.
6. We understand the motion of rigid bodies.
5. Projectile motion: Do we need to say more?
4. Engineers do it to specification
3. According to Newton, if two bodies interact, their forces are equal and opposite.
2. We know it's not the length of the vector that counts, but how you apply the force.
1. WE KNOW THE RIGHT HAND RULE!
tjuvbloss
kom precis hem. blev en tolvtimmare i skolan idag. huvva. borde skaffa sig ett bättre liv som är mer lyxigt och välbetalt (ta bort ordet mer, passar inte riktigt in i samanhanget då man som student lever på sju tusen i månaden varav mer än hälften är lån). Har varit en intensiv dag med halvmycket cred. känns inte direkt som att effektiviteten varit på högsta nivå, men natten är ung människor, natten är ung. Lapp och inlämning av matte samt Nummelab imorn. Crap. Så less på NUmeriska Metoder så jag kan kräkas. men men. life goes on. ungefär. enda skillnaden är att man har blivit lite mer dork än vad man var tidigare, och töntfaktorn höjs dag för dag. När jag är klar med skiten kommer jag vara ett av de töntigaste jag'en jag någonsin träffat, och förhoppningsvis ett av de rikaste. Men nu. Kebab sen matematik.
såg btw två småflickor stå på parkeringen tjuvrökandes på vägen hem. på parkeringen! Båda stirrade oroligt upp mot höghusen ifall mamma skulle slinka ut genom dörren. Hade lust att gå fram som den visa tanten jag är och säga åt de små liven att parkeringen utanför kanske inte är det bästa stället att tjuvblossa på.
Jag kanske till och med kunde ha visat dom vägen till tunneln vid shell eller till det där stället med betongsuggorna mellan garagen och parkeringsplats 672.
jag är en god människa ibland, sug i er!
såg btw två småflickor stå på parkeringen tjuvrökandes på vägen hem. på parkeringen! Båda stirrade oroligt upp mot höghusen ifall mamma skulle slinka ut genom dörren. Hade lust att gå fram som den visa tanten jag är och säga åt de små liven att parkeringen utanför kanske inte är det bästa stället att tjuvblossa på.
Jag kanske till och med kunde ha visat dom vägen till tunneln vid shell eller till det där stället med betongsuggorna mellan garagen och parkeringsplats 672.
jag är en god människa ibland, sug i er!
mördarplast och soldans
Okej. Den här dagen har sugit musten ur mig. Totalt. Den käre tisdagen började med en rejäl försovning, en rejäl ilska och en rejäl (inom rimliga ramar som är ganska små) smärta. Jag slet sönder mina dragkedja på min nyinförskaffade kjol, jag hade sönder mina finaste bästaste (jag vet, fel fel fel, så får man ju inte skriva!) örhängen och jag lyckades med omöjligheten att riva mig (det vill säga såga mig ) på plastfolieförpackningen. Min längsta nagel gick även av, men detta bryr jag mig inte ens om att klaga mer ingående eftersom mina naglar ändå alltid är kortare än charlottes.
Men men. dagen börjar lida mot sitt slut och jag ser fram emot en soligare morgondag. Mer sol mer dans och mer uppskattning till moder jord.
mördare under cover.
Men men. dagen börjar lida mot sitt slut och jag ser fram emot en soligare morgondag. Mer sol mer dans och mer uppskattning till moder jord.
mördare under cover.
Okej
Livet är härligt, nå alldeles förfärligt. shit vad jag är vilsen! haha. driver omkring som en jäkla silverfisk letandes efter silver i niornas gymnastikdusch (!). Hojta till om du är lika vilsen själv!
dagen har varit si-och-så-lång. Eller rätt lång, men fått lite gjort, vilket är illa, då jag har bakdelen (för att använda finare ord) full med skolarbete. tenta om tre veckor, sen efter den drar det igång på riktigt. tenta efter tenta efter tenta efter ångest efter panikatack. hatar att var mig ibland.
MEn just nu, I love it!
nu ska jag och mina finaste strumpor samt toppluva sova. så sjukt kallt i denna lägenhet. usch.
dagen har varit si-och-så-lång. Eller rätt lång, men fått lite gjort, vilket är illa, då jag har bakdelen (för att använda finare ord) full med skolarbete. tenta om tre veckor, sen efter den drar det igång på riktigt. tenta efter tenta efter tenta efter ångest efter panikatack. hatar att var mig ibland.
MEn just nu, I love it!
nu ska jag och mina finaste strumpor samt toppluva sova. så sjukt kallt i denna lägenhet. usch.
symbolik
har fått en hel del frågor om mitt konstiga förra inlägg. Och Ja, det finns en symbolik, det finns det faktiskt i det mesta jag skriver, men det är bara jag själv som hänger med i svängarna (oftast), vilket är grymt skönt. jag skriver inte ett inlägg om en liten herr snigel bara för att jag gillar sniglar och vill framhäva deras urtjusiga slemmighet, jag skriver inte ett inlägg om herr och fru svan för att svanar är mitt största intresse, och jag skriver framför allt inte om en man med blindkäpp för att jag tycker att det är roligt att en stackars blind man måste följa sin käpp. (btw så var Herr Luring inte ens blind).
men nu, hörrni. jag kan ju bara ursäkta mig med att ingen är så smart som mig ;) take care.
(inne och ändrar inlägget nu 21.56. jag hade stavat fel på slem som i slemmighet (som kan vara ett nytt ord?). vilket grej. step of your high horses typ)
men nu, hörrni. jag kan ju bara ursäkta mig med att ingen är så smart som mig ;) take care.
(inne och ändrar inlägget nu 21.56. jag hade stavat fel på slem som i slemmighet (som kan vara ett nytt ord?). vilket grej. step of your high horses typ)
herr luring
Herr Luring var en mycket trevlig och charmig Karl i alla sina bästa år. Han bodde ibland i småstäderna, ibland letade han sig ut till landet, men oftast så var han bosatt mitt inne i storstaden. Han var mycket mycket social och de flesta som träffade honom beskrev honom oftast efter mötet med mycket vackra adjektiv. Herr Luring var en rejäl charmör, han var välstädad för det mesta och han hade ett fördelaktigt utseende för allas smak. Han var en sån som oftast log brett mot alla han mötte, han sökte ögonkontakt och Herrn var rätt normal om man såg honom spatsera. Förutom den där blindkäppen han alltid stolt sträckte ut framför sig på sina strapatser då.
Herrn var en sådan där karl som varenda dam vände sig efter på gatan och han trivdes i den situationen, Han var egentligen varken blind döv eller för den delen stum (inte för att det har med grejen att göra) men trots detta så var käppen det enda han någonsin hade älskat och någonsin brytt sig om. Käppen fick alltid följa med på promenader och Likaså som sin far, sin fars far samt dennes far så var blindkäppen det enda ting han någonsin sett betyda lika mycket som honom själv och han vårdade den ömt. Herr Luring hade till och med döpt sin blindkäpp, men bara han visste dennes rätta namn. Någon gång hade han vågat presentera käppen, men oftast fick han rätt skumma reaktioner från folk så det var mycket mycket sällan nuförtiden.
Fredagar var en av Herr Lurings absoluta favoritdagar. Då vankades det fest, stadsvandring med vännerna och förhoppningsvis kvinnligt sällskap framåt småtimmarna. Herr Luring hade ett sort kvinnotycke men trots detta så hade Herrn nog aldrig varit riktigt kär, och inte direkt haft ett seriöst förhållande heller. Detta var inte på grund av att han skulle ha problem med att visa känslor, för Herr Luring var enormt öppen i sitt språk åt alla damer han träffade, men under åren så hade hans kärlek till sin vitmålade blindkäpp oftast kommit mellan honom och den potentiella respektive.
Men, Herr Luring var nöjd med den han var. Han trivdes i sitsen där hans blindkäpp fick ta all plats och han älskade att följa den vart den än ville spatsera. Så han fortsatte spatsera. Och så vitt jag vet, så spatserar han nog utanför dig just nu.
Herrn var en sådan där karl som varenda dam vände sig efter på gatan och han trivdes i den situationen, Han var egentligen varken blind döv eller för den delen stum (inte för att det har med grejen att göra) men trots detta så var käppen det enda han någonsin hade älskat och någonsin brytt sig om. Käppen fick alltid följa med på promenader och Likaså som sin far, sin fars far samt dennes far så var blindkäppen det enda ting han någonsin sett betyda lika mycket som honom själv och han vårdade den ömt. Herr Luring hade till och med döpt sin blindkäpp, men bara han visste dennes rätta namn. Någon gång hade han vågat presentera käppen, men oftast fick han rätt skumma reaktioner från folk så det var mycket mycket sällan nuförtiden.
Fredagar var en av Herr Lurings absoluta favoritdagar. Då vankades det fest, stadsvandring med vännerna och förhoppningsvis kvinnligt sällskap framåt småtimmarna. Herr Luring hade ett sort kvinnotycke men trots detta så hade Herrn nog aldrig varit riktigt kär, och inte direkt haft ett seriöst förhållande heller. Detta var inte på grund av att han skulle ha problem med att visa känslor, för Herr Luring var enormt öppen i sitt språk åt alla damer han träffade, men under åren så hade hans kärlek till sin vitmålade blindkäpp oftast kommit mellan honom och den potentiella respektive.
Men, Herr Luring var nöjd med den han var. Han trivdes i sitsen där hans blindkäpp fick ta all plats och han älskade att följa den vart den än ville spatsera. Så han fortsatte spatsera. Och så vitt jag vet, så spatserar han nog utanför dig just nu.
Krypa
there's something inside me that pulls beneath the surface,
consuming confusing,
this lack of self-control I fear is never ending,
controlling I can't seem
to find myself again, my walls are closing in
without a sense of confidence and I'm convinced that there's just too much pressure to take, I've felt this way before, so insecure.
Söndagens lyric: för känslan för sången för videon och för texten.
consuming confusing,
this lack of self-control I fear is never ending,
controlling I can't seem
to find myself again, my walls are closing in
without a sense of confidence and I'm convinced that there's just too much pressure to take, I've felt this way before, so insecure.
Söndagens lyric: för känslan för sången för videon och för texten.
farmor
farmor har fått flytta till Gävle sjukhus nu. Det går åt rätt håll.
skrika könsord
Nu är jag så less så jag håller på och kreverar. Min kropp gör så ont att jag skakar och jag skulle helst av allt bara villja skrika rätt ut hur mycket jag hatar livet och mitt ofullständiga immunförsvar. Lappskrivning idag, hur lätt som helst, men det enda jag kunde tänka på var om mina febersvettningar syntes och hur i hela helskotta jag skulle kunna klottra ner en uträkning när handen skakade som vilket asplöv som helst. so I failed. Jag kollade till och med igenom svaret tre fyra gånger men av någon jäkla anledning så strejkade allt som heter Carolines kropp samt hjärna idag och inte ens den goda viljan samt kunskapen räckte för att lyckas. Jag är så besviken och ska spendera min eftermiddag och kväll med att skrika könsord tills jag svimmar av utmattning. Då äntligen får jag iallfall sova.
bald
Idag när jag åkte på tåget hem så funderade jag ännu en gång kring en grej jag länge har funderat kring.
Varför glänser flinten på vissa karlar sådär jätte-jag-smörjer-in-mitt-huvud-med-vaselin-varje-dag-mycket?
Det är inte bara en eller två eller tre gånger man ser en kille med den där glänsande saknaden av hår på huvudet och mina tankar går kring.. varför? Varför i hela helskotta glänser det så? Är det för att grabbarna grus ifråga smörjer in sig om knoppen med sitt baldo-vax varje morgon eller har vissa helt enkelt en såndär glansig skalp?
Jag vet helt säkert att på min tid som hårlös så fanns inte alls en tillstymmelse till glans på mitt huvud. Inte ens till fest.
Men visst hade det varit coolt att kunna spegla sig i sitt eget huvud. tips!
Jag bara måste veta.
Varför glänser flinten på vissa karlar sådär jätte-jag-smörjer-in-mitt-huvud-med-vaselin-varje-dag-mycket?
Det är inte bara en eller två eller tre gånger man ser en kille med den där glänsande saknaden av hår på huvudet och mina tankar går kring.. varför? Varför i hela helskotta glänser det så? Är det för att grabbarna grus ifråga smörjer in sig om knoppen med sitt baldo-vax varje morgon eller har vissa helt enkelt en såndär glansig skalp?
Jag vet helt säkert att på min tid som hårlös så fanns inte alls en tillstymmelse till glans på mitt huvud. Inte ens till fest.
Men visst hade det varit coolt att kunna spegla sig i sitt eget huvud. tips!
Jag bara måste veta.
Myran Maj
Myran Maj hade alltid sett sig själv som en myra som kom mycket bra överens de flesta i stacken och hon hade aldrig haft något problem med att vara social mot de nya myrorna som hälsade på ibland. Hon var egentligen en riktig arbetsmyra och älskade allt som hade med utmaningar att göra. De bästa hon visste var att dra sitt barr till stacken och hon glädjes åt att alla runt omkring verkade se henne som en riktigt flitig Myra. Hon var också väldigt noga med att säga vad hon tyckte och mådde mycket bättre när de andra myrorna såg henne som en Ärlig Myra. Visst kunde det kanske gå lite långt ibland med ärligheten men Maj orkade inte hålla på att krypa för sanningar hela tiden och hon hade flera gånger sett att det belönat sig.
Det senaste två åren hade Maj känt sig hemskt nere och märkte att det hade gått ut över hennes flitiga jag. Hon visste att hon borde kunna vända den nedåtgående spiralen på något sätt men hur hon än försökte så gjorde allt jobb hon missade i stacken att hon inte riktigt hade tid med att tänka på sig själv. Maj blev bara mer och mer stressad och märkte hur hon steg för steg drock sig bort från de andra i stacken. Hon gillade helt plötsligt att vara ensam när hon arbetade och hon kände inte längre att hon passade in i det nya samhälle som hade skapats.
Det senaste året hade Maj också känt sig extra nere, mycket på grund av att hon av någon anledning inte trivdes i den nya sitsen hon hade skapat för sig själv, men även för att hon inte kände sig lika delaktig som hon en gång brukade vara. De andra myrorna arbetade flitigare än aldrig förr och när Maj nu kände efter så visste hon att hon hade tagit steget ifrån dåtiden, hon var inte lika flitig och glad längre, men var hon tvingad att bara acceptera det?
Hon orkade inte vara lika social med sina nya myrkamrater längre och helt plötsligt hade Myran Maj pekats ut som det suraste surkartet i hela fruktskålen (Läs tjurigaste Myran i hela stacken). Detta gjorde Maj ledsen men hon verkade vara tvungen att acceptera det då det var uppenbart att detta hade blivit hennes nya plats i stacken. På något sätt så brydde hon sig inte heller, Äntligen respekterade folk om hon ville vara ensam, men samtidigt så tänkte hon varje dag hur det skulle gå framöver om hon fortsatte leva i denna spiral.
Energin hon inte hade, glädjen hon inte kände och framför allt oroligheten som smög sig på dag för dag. Hon var ledsen att hon inte hade energi till hundramiljoner procent som hon kunde överskölja sina Myrkamrater med, men samtidigt så kände hon sig nöjd med den hon var. Det fanns andra som kunde sprida den energin.
Så Myran Maj fortsatte med sitt arbete i stacken dag för dag. Hon konkade och släpade tills hon inte orkade mer, och då konkade hon lite extra. Så länge hon fick vara ifred så var hon nöjd. men tankarna gick..
Det senaste två åren hade Maj känt sig hemskt nere och märkte att det hade gått ut över hennes flitiga jag. Hon visste att hon borde kunna vända den nedåtgående spiralen på något sätt men hur hon än försökte så gjorde allt jobb hon missade i stacken att hon inte riktigt hade tid med att tänka på sig själv. Maj blev bara mer och mer stressad och märkte hur hon steg för steg drock sig bort från de andra i stacken. Hon gillade helt plötsligt att vara ensam när hon arbetade och hon kände inte längre att hon passade in i det nya samhälle som hade skapats.
Det senaste året hade Maj också känt sig extra nere, mycket på grund av att hon av någon anledning inte trivdes i den nya sitsen hon hade skapat för sig själv, men även för att hon inte kände sig lika delaktig som hon en gång brukade vara. De andra myrorna arbetade flitigare än aldrig förr och när Maj nu kände efter så visste hon att hon hade tagit steget ifrån dåtiden, hon var inte lika flitig och glad längre, men var hon tvingad att bara acceptera det?
Hon orkade inte vara lika social med sina nya myrkamrater längre och helt plötsligt hade Myran Maj pekats ut som det suraste surkartet i hela fruktskålen (Läs tjurigaste Myran i hela stacken). Detta gjorde Maj ledsen men hon verkade vara tvungen att acceptera det då det var uppenbart att detta hade blivit hennes nya plats i stacken. På något sätt så brydde hon sig inte heller, Äntligen respekterade folk om hon ville vara ensam, men samtidigt så tänkte hon varje dag hur det skulle gå framöver om hon fortsatte leva i denna spiral.
Energin hon inte hade, glädjen hon inte kände och framför allt oroligheten som smög sig på dag för dag. Hon var ledsen att hon inte hade energi till hundramiljoner procent som hon kunde överskölja sina Myrkamrater med, men samtidigt så kände hon sig nöjd med den hon var. Det fanns andra som kunde sprida den energin.
Så Myran Maj fortsatte med sitt arbete i stacken dag för dag. Hon konkade och släpade tills hon inte orkade mer, och då konkade hon lite extra. Så länge hon fick vara ifred så var hon nöjd. men tankarna gick..
träningsläger för de elaka
har bestämt mig för att tvinga ut de små elakingarna ur min kropp genom att sätta dem på träningsläger. Har hoppat hopprep i vardagsrummet tills jag nästan svimmat och gjort situps till huvudet höll på att sprängas och tro mig, jag känner mig redan bättre, dock med lite mer ont i huvudet än innan. Snoret är som bortblåst.
Nu: återgå till hoppandet. JAg ska bli frisk tills imorn. (tur att man bor på bottenvåningen)
Nu: återgå till hoppandet. JAg ska bli frisk tills imorn. (tur att man bor på bottenvåningen)
uppdatering
så, färgen har gått från 50-talsgul till neongrön. Jag ser ljuset.
flingbit
ännu en dag hemma har börjat. jag är sjukt trött efter nattens hosattacker och sjukt less på att vara sjuk. Egentligen är inte största problemet att vara just sjuk, utan att behöva vara hemma och missa allt jätteviktigt. Onsdag idag vilket betyder att veckan snart är slut och närmar sig fredagslappen, Nummetentan och inlämningsdeadline. (gud vad jag är effektiv på den biten..). Men inget jag kan göra något åt så gör det bästa av situationen och ska nu koka sisådär två liter The och bälga i mig det. Sen ska jag ta några hundra nässpray-doser och bygga upp försvaret med lite ögondroppar för att sedan ta itu med skolarbetet. Har saker att göra ända upp till hakan så dax att börja nu.
Men först, försöka få i mig en liten yoghurt samt flingbit. Min magen skriker efter mat men vill inte behålla den känslan alltför länge. Fan vad det är synd om mig just nu.
Men först, försöka få i mig en liten yoghurt samt flingbit. Min magen skriker efter mat men vill inte behålla den känslan alltför länge. Fan vad det är synd om mig just nu.
vuxenpoäng
- enligt Sveriges Vuxenpoängstyrelse borde jag vara 27 bast med mina 14.8 vuxenpoäng.
- På Göteborgspostens vuxentest fick jag slutpläderingen : Din mentala ålder är lagom vuxen. Du lever ett gott liv. God mat, gärna i goda vänners lag och ibland på restaurang. Kultur är också viktig näring - tycker du - men det blir mest något på tv. Du funderar inte så mycket på budget, utan kostar på dig både det ena och det andra för att förgylla vardagen. Det är du värd, tycker du. Det är viktigt med kortare resor, antingen på våren eller hösten, förutom en långresa vartannat år. Om du sportar blir det dessutom något i den stilen: skidåkning eller en exotisk dykresa på vintern. Du känner dig ung i både kropp och själ. Har du inte passerat 40-årsstrecket har du hamnat i helt rätt svarsalternativ för din ålder. Men om du är mycket yngre är det kanske dags att passa på att busa till det lite medan det går. Du måste inte gå gallerirundor och se alla dokumentärer på tv. Någon gång kan du byta P1 på radion till schyst modern musik. Kanske har du märkt att dina jämnåriga har lite annorlunda samtalsämnen?
- På Blogthings test What Age Do You Act fick jag resultatet:
| You Act Like You Are 27 Years Old |
 You are a twentysomething at heart. You feel like an adult, and you're optimistic about life. You feel excited about what's to come... love, work, and new experiences. You're still figuring out your place in the world and how you want your life to shape up. The world is full of possibilities, and you can't wait to explore many of them. |
så. slutsatsen av dessa löjliga test är att gamlingen Carro fasen lär lära sig att leva som den alerta lilla snart tjugotvååringen hon är. Enjoy life God Damn it!
Glass
Jag som för övrigt inte är direkt välkänd för att gilla glass måste också, trots att det förstör min image, höja denna glass till skyarna. Världens godaste glass som betyder världens bästa minnen. Underbart mot onda halsar och sårade hjärtan. mums filibabba.
För övrigt så tror jag att en Häagen-Dazs Fondue skulle sitta super nu. Vilken grej!
För övrigt så tror jag att en Häagen-Dazs Fondue skulle sitta super nu. Vilken grej!
fight fight fight
Tisdagkvällen börjar krypa sig på och mina krafter börjar pendla åt höger, vilket vill säga åt lite mindre huvudvärk mycket mer hosta. Lagom till läggdax kommer hostan vara på topp och jag spår ännu en nästintill sömnlös natt. Dagen har varit enormt god ur host och snorsynpunkt, halvbra ur tröttsynpunkt och kass ur matematiksynpunkt men Trots min natt så kom jag upp i tid och tog tag i studierna sakta men säkert vilket glädjer mig. (men 'ta tag i' och 'vara effektiv' är dock ganska olika saker)
Matten är fortfarande tuff eftersom jag inte har en enda föreläsningsanteckning från igår eller idag, återigen på grund av min hosta som väller upp så fort jag behöver vara tyst och fokusera i föreläsningssalen, men jag kämpar på och har nästan lärt mig måndagens uppgifter iallafall (dock på tok mycket längre tid än om anteckningarna funnits till hands då läroboken är skriven på rysk skrivstil [obs. ej bokstavligt] i mina ögon).
Nummen är fortfarande ett surr av tecken och koder, men jag har åtmindstonde lärt mig lite Matlab denna Tisdag och har till och med berättat för den illamående karln här bredvid hur mycket jag gillar detta program då det hjälper mig att lösa inverser till stora matriser. Det spar sådan tid! (och, ja, en pinne till upp på datanördstegen är jag villig att ta för MAtlabs skull). Ärligt talat så är jag i extas. Matlab rocks.
Annars då. Ja, annars, ingenting. Jag fortsätter vara sjuk, blir sjukare och kommer vara ännu mer sjuk om jag inte skärper mig. Det som den här veckan började som en Pollenattack har utökats och mitt immunförsvar har gömt sig någonstans i hjärnsubstansen där de små rackarna varken gör någon nytta för mitt försvar mot elaka bakterier eller hjälper mig att fokusera.
Mitt huvud är så fullt av snor att det känns som om det skall sprängas och jag har insett att hjärnan gör ett enormt arbete som trots att den simmar omkring i denna (av färgen 50-talsgula) gegga, klarar av att tänka i halvfart.
Halvfart är inte lika bra som helfart men bättre än noll fart. Se det från den ljusa sidan. Till och med jag gör sånt.
Nu, inhalera en dos symbicort, stänga av allt som påminner mig om att NummeTentan närmar sig och Fokusera de grå på att lösa inlämningsuppgiften.
Sist men inte minst: En hälsning till alla som jag inte hör av så ofta nuförtiden:
-Synd att vi inte hörs av så ofta nuförtiden!
*gäsp*
Matten är fortfarande tuff eftersom jag inte har en enda föreläsningsanteckning från igår eller idag, återigen på grund av min hosta som väller upp så fort jag behöver vara tyst och fokusera i föreläsningssalen, men jag kämpar på och har nästan lärt mig måndagens uppgifter iallafall (dock på tok mycket längre tid än om anteckningarna funnits till hands då läroboken är skriven på rysk skrivstil [obs. ej bokstavligt] i mina ögon).
Nummen är fortfarande ett surr av tecken och koder, men jag har åtmindstonde lärt mig lite Matlab denna Tisdag och har till och med berättat för den illamående karln här bredvid hur mycket jag gillar detta program då det hjälper mig att lösa inverser till stora matriser. Det spar sådan tid! (och, ja, en pinne till upp på datanördstegen är jag villig att ta för MAtlabs skull). Ärligt talat så är jag i extas. Matlab rocks.
Annars då. Ja, annars, ingenting. Jag fortsätter vara sjuk, blir sjukare och kommer vara ännu mer sjuk om jag inte skärper mig. Det som den här veckan började som en Pollenattack har utökats och mitt immunförsvar har gömt sig någonstans i hjärnsubstansen där de små rackarna varken gör någon nytta för mitt försvar mot elaka bakterier eller hjälper mig att fokusera.
Mitt huvud är så fullt av snor att det känns som om det skall sprängas och jag har insett att hjärnan gör ett enormt arbete som trots att den simmar omkring i denna (av färgen 50-talsgula) gegga, klarar av att tänka i halvfart.
Halvfart är inte lika bra som helfart men bättre än noll fart. Se det från den ljusa sidan. Till och med jag gör sånt.
Nu, inhalera en dos symbicort, stänga av allt som påminner mig om att NummeTentan närmar sig och Fokusera de grå på att lösa inlämningsuppgiften.
Sist men inte minst: En hälsning till alla som jag inte hör av så ofta nuförtiden:
-Synd att vi inte hörs av så ofta nuförtiden!
*gäsp*
