Livet är en enda lång telefonkö..
....Tack för att du väntar.
pytt
... Och här sitter jag och kollar på en livmoderoperation på tvfyras "förlossningskliniken". Till detta äter jag pyttipanna med rödbetor och dricker ett stort glas vatten. Det här känns konstigt.
Landkrabba
Hemma och otroligt nöjd efter en trevlig resa med trevliga människor. Finlandsbåten känns nu helt plötsligt långt borta och verkligheten är tillbaka. Snart iallafall. För ännu har jag inte riktigt kunnat smälta gårdagens sjögång, mina ben värker och min mage ger mig en konstig känsla i hela kroppen som bara kan betyda en sak: Jag är ingen pirat, jag är en landkrabba och kommer så alltid vara. Jag kan inte låtsas mer, bevisen haglade in under natten.
Den årliga mässan på Silja Serenade (Symphony?) har dock varit otroligt trevlig. Redan inne i hamnen pyrde mässhallen av massor med gratis ätbart, drickbart och trevliga människor, och turen var då med oss i år igen. Måndagen slutade aldrig att överraska och jag kan lugnt säga att det var en av de trevligaste kvällarna på mycket länge. Härligt.
För att sammanfatta dag nr 1: Kontrollskrivning, Grasshopper, zebravin, Pizza-koner (NYHET), hemliga öl-gömmor, Mammatime och Monster.
Tisdagen var segstartad (vilket inte var alltför konstigt på grund av den tidiga starten) och de första timmarna spenderades, efter att ha missat frukosten och fått varit med om en evakueringsträning, i Helsinki in all its Glory. Inte mycket verkstad, men massor med människor, intressanta konversationer och en öl. En öl som var otroligt svår att få ner. Men vi vann. Mässa åter igen väl tillbaka på båten, och ytterligare någon pizza-kon och diverse chokladkreationer slank ner. Vad sägs om snap-crackle-o-pop-choklad? (inge vidare)
Kvällen började bra med vacker utstyrsel och partyfeeling på hög nivå, men vägen till sängdax visade sig bli en fullständig kamp för överlevnad. Varningar från högtalarna, femmetersvågor (tänk er då dalarna) och sjutton sekundmeter vind. Och pang så var hela båten däckad (i vårt sällskap klarade sig förtioplus dock). Trodde inte att jag var känslig för sjögång men jag kan nu meddela att så är fallet. Jag är. Jag var. Jag led.
Men det roliga är att jag iallfall försökte, jag ville inte ge upp så jag försökte, jag försökte så mycket att kvällen avslutades uppe på däck 12 i kylan halvsovandes/diskuterandes om allt och ingenting. Det hoppas jag att jag får tid att tacka för ännu en gång.
För att sammanfatta dag nr 2: Kristallipulla, pulvermos, gin&tonic, illamående och.
Så vad gör man nu? Jo, hemkommen är jag. Bortkommen likaså på grund av mina spaghettiben. Frukosten imorse var inte mycket att hänga i julgranen (med andra ord apäcklig) men jag har ännu en gång blivit övertygad om att jag hör hemma i huvudstaden. Båt lägger till, gänget tar sig av, Caroline börjar promenixen hem, och helt plötsligt är hon hemma. Och hytt till lägenhet på bara tjugo minuter (stackars stackars tanterna, och Carro, som var tvungen och genomlida bussresan till Gävlestad.. den hade jag aldrig klarat av idag).
Jag har iallafall hunnit sova några timmar, vilket gjorde susen. Det är inte konstigt att kroppen fungerar lite halvkasst idag, mycket på grund av vätskebristen och den enorma ansträngningen stackarn har fått stå ut med inatt. Jag är dock hundramiljarders av någonting tacksam att jag fick följa med och jag är lika tacksam över att jag 'bara' har spaghettiben och mår illa på grund av sjösjuka. Bakis hade faktiskt varit värre.
Sammanfattning av dag nr 3: Äcklig äggröra, spaghettiben, snyggfaktor och många hejdå.
Tack Anette Modern och Carro för en trevlig tripp ut på havet där tiden står till, och tack alla andra själar som var lika dåliga på att klara av sjögången som jag. Och såklart, tack till min vakt igårkväll. Det hade varit ännu värre att kräkas ensam :P
Bristvara
..och hur var det med sömnen? Ögonen faller ihop hela tiden, kroppen mår allmänt illa. Men sova? Inte då. Blir så less så less.
Mitt harem
Om jag skulle ha ett eget harem skulle Paolo Roberto få ta en plats.
TGIF
Imorse var första dagen på över en vecka som jag kunde sträcka på mig när jag vaknat. Och vad skönt! Jag är minst tre centimeter längre. Jag har även kunnat ligga på mage och kramat kudden i nån timme på morgonen vilket var mycket efterlängtat. Med andra ord, det tar sig sa pyromanen.
Thank God Its Friday, Grattis J.O och Frukost!
botemedlet
Well I saw fireworks from the freeway
And behind closed eyes I cannot make them go away
'Cause you were born on the fourth of july, freedom ring
Now something on the surface it stinks
I said something on the surface
Really kind of makes me nervous
Who says that you deserve this
And what kind of god would serve this?
We will cure this dirty old disease
Well if you gots the poison, I've gots the remedy
The remedy is the experience,
It is a dangerous liaison
I say the comedy, is that it's serious.
This is a strange enough new play on words
I said that tragedy is how you're gonna spend,
The rest of your nights with the light on
So shine the light on all of your friends
When it all amounts to nothing in the end.
I won't worry my life away. [2x]
Well, I heard two men talking on the radio
In a cross fire kind of new reality show
Uncovering the ways to plan the next big attack
Where they were counting down the ways to stab
The brother in the be right back after this
The unavoidable kiss, with the minty fresh
Death breath sure to outlast this catastrophe
Dance with me,
'Cause if you gots the poison,
I've gots the remedy
The remedy is the experience,
This is a dangerous liaison
I say the comedy, is that it's serious.
This is a strange enough new play on words
I said the tragedy is how you're gonna spend,
The rest of your nights with the light on
So shine the light on all of your friends
When it all amounts to nothing in the end.
I won't worry my life away. [2x]
When I fall in love,
I take my time
There's no need to hurry when I'm making up my mind
You can turn off the sun,
but I'm still gonna shine and I'll tell you why...
Because
The remedy is the experience,
This is a dangerous liaison
I say the comedy, is that it's serious.
This is a strange enough new play on words
I said the tragedy is how you're gonna spend,
The rest of your nights with the light on
So shine the light on all of your friends
When it all amounts to nothing in the end.
I won't worry my life away...'Cause I won't and I won't and I won't worry my life away...
/halt, allmänt trött och otroligt otroligt vilse.
vinklar och kryss
Men annars då? Jo, förutom inflammation i vänstra knät och en otrolig huvudvärk som aldrig ger sig, så mår jag bra. Jag hänger med skapligt i skolan och jag ska inte klaga på att det känns tomt i lägenheten, för nu är det massor med grejer här. Det var länge sen, om ens någonsin, jag hade såhär stökigt. Men det roliga i sammanhanget är att det inte spelar någon roll. Det är snarare bra att ha golvet täckt med kläder då jag i vilket fall som helst måste krypa var än jag ska.
Nu när man sitter här som den handikappade fllicksnärtan jag är så funderar jag mer än vanligt och det är intressant. Det är intressant hur mina tankegångar går nu jämfört med bara för några månader sen. Jag tror att jag på något sätt har landat igen, och det känns super. Jag vet liksom var och vad jag vill men jag har förstått att jag inte ska påskynda allt. Det blir bara fel när man håller på så.
En sak som är säker är att jag kan sätta ett streck av två i kryssrutan. Det andra, som fullbordar detta kryss håller vi på ett litet tag till. Men ett är alltid bättre än noll. Och fasen vilken skillnad det gör!
(Flytta till Stockholm God Damn it!)
SOS
Intressant när man ringer till Akutmottagningen på Gärdet och blir mött av en käck telefonsvarare som säger: "Personen du söker är inte anträffbar".
game!
Gevalia
Ni vet sådär ibland, ibland händer det. Man får oväntat besök och poletten trillar ner. Polletten trillade absolut ner idag, men trots detta är jag inte ett dugg mer klar i frågan om tid och rum, det vill säga i frågan om vad i hela satans fingerkrokar som hände den där sensommarkvällen i Augusti.
Det jag dock insåg idag, som jag nog i och för sig har insett innan om ni frågar mina vänner, är att det inte gör ett dugg. Visst kan saker bli annorlunda (massor) och visst kan det vara som vanligt, men jag gillar att ha det som vanligt på den här fronten. Too Live a creative life we must loose our feers of being wrong skrev jag en dag, och det är sant. Men i det här fallet hade jag rätt, så jag har ingen aning om varför jag skrev den raden helt plötsligt.
Nu ska jag fortsätta med Ljud & Vibb. Imorn är det Kontrollskrivning och jag är laddad, jag är tänd. Imorn skall allting hända. Och på Måndagen veckan därpå, men det är ju en annan sak.
Lotta har förresten blivit kattmormor! Gud vad sött!
tomt
Annars då? Ja, annars då. Funderar mycket, sover lite och oroar mig en hel del. Nu har det blivit sådär igen: jag känner att det just nu är lite för mycket för att vara.. för lite.. eller hur jag ska uttrycka mig. Det blev precis som jag förstod i skolsammanhang och det är precis som jag förstod i de andra sammanhangen. Det känns som att jag någonstans vet var felet ligger. Någonstans.
Men det roliga i allt det här är att jag intalar mig själv att jag mår bra, och det gör jag. Det är härligt. Jag vill massor och jag hoppas mycket. Jag ska kämpa och jag ska klara. Ska inte låta annat komma ivägen den här gången heller. Jag ska bli immun mot såntdär. Immun mot svinen och deras influensa, immun mot nederlag som bara vill en illa och immun mot uppförsbackar som är så otrligt jobbiga att bestiga för en tant på tjugoplus år. Jag ska tillochmed bli immun mot pannkaka. För inte fasen lagar jag pannkaka igen. Usch.
sömnlös
kan inte sova. Usch och tvi. funderar på om jag ska se en film, läsa en bok eller slå mig själv i huvudet med något hårt. Eller så skiter jag i allt och äter ett plommon istället. Så får det bli. Är alldeles för feg för att slå mig huvudet och alldeles för snurrig i skallen för att läsa en bok. Det är nog bäst att fortsätta ligga och kämpa för sömn, en film kommer hålla mig uppe för länge.
Två timmar kvar. pussåkram.
Bristvara
Nu har jag vaknat, eller rättare sagt, bestämt mig för att gå upp. För i mitt fall handlar det inte längre om att sova, nope, det går inte! Den här natten var värst hittills, vet att jag tappade koll på klockan där runt sju (då det var tänkt att gå upp) till omkring klockan åtta, då klockan ringde nästa gång. Men annars. Nope, kan inte ha blivit många miuters sömn alls.
Jag har funderat kring vad jag funderar på och om det isåfall är mina funderingar som får mig att skrämma bort sömnen. Har inte direkt kommit fram till något resultat, men är väl medveten om att många av mina funderingar stressar upp mig, men snälla, inte till den grad att jag inte ska kunna sova. knappast.
Det blir en ond cirkel. Jag somnar inte på kvällen, trots att jag är aptrött. Tänkte lägga mig toktidigt igår för att få lite mer sömn än vanligt, men det gick ju inte. Kunde inte somna och tog upp Freakonimics och läste om likheten mellan en sumobrottare och en skolfröken. Självklart, som alla vettiga människor förstår, så gjorde detta mig otroligt trött och jag bestämde mig för att försöka sova igen. Och igen och igen och igen. När klockan ringde vid sju imorse somnade jag dock. För att vakna igen vid nästa inställda tid, åtta.
Nu är det dax att ta tag i det här. Jag behöver sömn! hejdå
