morrn
Det är nu jag vill skrika ut min frustration. Men det går ju inte. Finns annat att göra. Godmorgon.
här är jag
Okej. Dax att släppa allt ont och fokusera på goa grejer:
Smickrande och helt magnifikt. Nu är det time for waking up: Fredag.
light
En och en halv timme innan deadline och Caroline är klar. Det hade kunnat varit helt underbart perfekt om hon inte hade glömt lösenordet till den där jäklaskithögskolans hemsida och nu inte kan lämna in skiten. Och inte fan hittar man på hemsidan deras heller. Var ska jag höra av mig? Ingen vet ingen vet. Har ringt två nummer och kommer inte fram. Finns det inte någon connection mellan Mälardalen och Gävle?
Ibland ångrar jag att jag svek KTH.
Hej mitt vinterland!
Nu är jag här. Helt otroligt vad det snöar!
vackert
Meatbullar
Det har aldrig aldrig aldrig aldrig varit så gott att äta mat som det var alldeles nyss.
Jag har varit sugen på köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt i över två veckor men inte fasen har det regnat ner något i maggen. Men nu! nu, mina vänner.
Jag är världsbäst på att laga, äta och njuta av mina köttbullar. Jag helt enkelt avgudar de små liven. Jag har lagat, ätit och komat nu i flera timmar. Helt underbart. Synd bara att jag har dagens "Att Göra" kvar.
..men det skulle inte vara något utan mammas superrecept på gräddsås, tack mamma för att du förgyller min måltid ända från Gävle Strand!
(ont i magen)
Att falla
När saker äntligen faller på plats inser man ofta att det är många delar som fortfarande, hur man än gör, är lösa. Pusslet är oändligt och knåpandet med de olikformade pusselbitarna är en pain in the ass tills man en gång för alla (ännu en gång) upptäcker att det kan göras med glimten i ögat istället för med en tår.
Jag trodde här ett tag att jag var på plats, att jag visste precis hur allt skulle se ut framöver och jag var nöjd med det. Det kändes till och med som att jag hade ledighet att se fram mot!
Jag trodde här ett tag att jag var på plats, att jag visste precis hur allt skulle se ut framöver och jag var nöjd med det. Det kändes till och med som att jag hade ledighet att se fram mot!
NU, nu inser jag att jag inte alls var på plats. Jag hade bara förträngt allt det där som var dödsviktigt, men på något konstigt sätt så är jag fortfarande nöjd med det. Nu sitter jag mitt i ett kaos av ständiga Att Göra men det gör inget, för jag Gör. Jag Gör, Jag Gör, Jag Gör. Och jag gör det bra. Förbannat bra.
Nu ska jag sluta peta upp dom där osäkra pusselbitarna. Jag har insett att man ju faktiskt egentligen inte vill rubba på ännu fler bitar när dom väl tryckts på plats med övervåld.
Att falla är Förbannat bra.
Slut.
Springfield
Just be close at hand! Så var det. Go Dusty, go!
