Caa

 

 

Information om din ansökan

2008-11-07

Hej!

Vi har tagit emot din ansökan om studiemedel, och en handläggare kommer nu att titta på den. Om några dagar får du ett nytt meddelande här i Mina meddelanden.

Du vet väl att du också kan följa din ansökan i tjänsten Vad händer med min ansökan om studiemedel? Du hittar den under Min ansökan i menyn till vänster.

Hälsningar CSN

 

fortfarande inga nya meddelanden, jippi. hissarna går fort i högkvarteret.

 

nu ska jag berätta vad jag är besviken på. Eller rättare sagt vad jag är ledsen över. Ledsen och nästintill heartbroken. Jag funderade kring hur rakt på sak jag skulle vara, om jag skulle skriva ännu en historia om 'Masken Evert' eller varför inte två myskoxar som en kall vinternatt blev en, men jag kom fram till att alternativ ett är det jag behöver. Jag måste berätta detta för er och jag måste göra det i klartext.
Grejen är den att jag låtsas som att jag inte bryr mig, jag låtsas och jag vet att jag genom att göra så på något sätt tränger bort själva besvikelsen i sig vilket bara är positivt. Jag gillar inte att vara besviken, gillar inte att vara ledsen och jag gillar framför allt inte att känna mig bortglömd. Det är nog kanske där skon klämmer mest?

saken handlar om min födelsedag och saken handlar om en vän som ännu inte hört av sig. Kalla mig ego, kalla mig dum eller bara naiv, men jag blir ledsen. Visserligen har vi inte hörts på ett tag av vissa anleningar (som jag tror mig nu ha listat ut), men en födelsedag är en födelsedag och det gör mig, åter igen, ledsen. Jobba hur mycket du vill, umgås med flickan hur mycket du vill, men ett sms, hur svårt är det på en skala? Till och med folk jag absolut inte förväntade mig gratulationer ifrån hörde av sig. (tack)

Nej, ärligt talat. T som slutar på obias. Jag är djupt ledsen över ditt agerande. Otroligt.

så var min helg över. Det känns bra, något så otroligt bra känns det. För vet ni vad? Jag blir bara snyggare med åren.

En resumé av helgens görningar kan bli snabb eller lika lång som förra inlägget men jag tror jag väljer det första alternativet. Är inte så sugen över huvud taget att skriva någonting idag men eftersom jag ändå inte har något annat för mig och att jag starkt vägrar att kliva upp ur sängen så får jag väl offta mig till blogg-guden.

Fredagen, den tjugoförsta November nittonhundraåttiosex föddes lilla Anna Caroline. Ett Fredagsbarn med skrik i halsen och magknip. Ett surkart med öga för detaljer. En skitunge med glimten i ögat. Jag var blyg, rädd för att finnas till och framför allt rädd för att synas. Fredagen den tjugoförsta November nittonhundraåttiosex blev mina föräldrar just mina föräldrar och jag blev deras lille knodd, det lilla fredagsbarnet med skrik i halsen och magknip.
Fredagen, den tjugoförsta November tjugohundraåtta föddes den tjugotvååriga Anna Caroline. En Fredagsmänniska av rang med skrik i halsen och magknip. Ett surkart med öga för detaljer. En glimtunge med skit i ögat. Jag är inte blyg, jag är inte rädd för att finnas till och jag är inte rädd för att synas. Fredagen den tjugoförsta November tjugohundraåtta blev mina föräldrar mor och far till en tjugotvååring, ett större fredagsbarn med skrik i halsen och magknip.

Min tanke nu när man har gått och blivt ett år äldre är; äntligen. Jag vet att jag blir bättre och starkare med åren men jag tycker det tar en en förjäkla tid. Jag blir lika förvånad varje gång när jag inser att lilla Caroline fortfarande är just lilla Caroline. Tjugotvå är ingen ålder, tjugotvå är bara en transportsträcka som man tyvärr måste förbi för att nå målet. Så vad är mitt mål nu då undrar såklart ni. Mitt mål, ja den som det visste, mitt mål är att bli äldre, visare och snyggare. För vet ni vad? Det är som dom säger. Man blir snyggare med åren. Jag vet. Been there done that.

Men så nu så, Fredagen den tjugoförsta November tjugohundraåtta visade sig till att bli en av de bästa födelsedagar jag någinsin haft. MIna förväntningar var låga, kanske tillochmed obefintliga, men kvällen, natten och morgonen visade sin bästa sida. Likaså alla trevliga människor som bestämde sig för att fira denna dag med mig. Tackar så mycket gott folk! Dagen började med skola och lapp, som alla andra Fredagar. lappen spikades med hög marginal och slutredovisningen i Designprojektet gick som en dans. Grupp 6 fick massor med god kritik och Halleluljamoments från idoljuryn och grupp 6 ska tjäna pengar på den här idén. Det är jag övertygad om.
Stressen började sig dock smyga sig på ännu  mer lagom efter redovisningens slut när Caroline insåg att klockan var fem. Folket skulle invadera Gärdet at nitton noll noll och lagom framme vid stationen och hissen upp så insåg hon att den inte fugerade. Ingen av de tre fungerade. Carro powerwalkade med tyngsta väskan och kassen med de berömda modellerna och svettig och irriterad som få öppnades dörren till lilla tjugosexkvadrataren vid halv sex.

skjuts in i duschen och skrubba skrubba skrubba torka torka torka sminka sminka sminka och jag var redo för cooke,cake and wine-partaj. Det var bara städningen, disken, garneringen av tårtorna och humörboosten kvar. Dammsugare fram och svetten fortsätter flöda när det ringer på dörren..
Min räddare i nöden är kommen. Emelie. Jag tackar och bockar för din hjälp, utan dig hade jag varit ett nervvrak hela kvällen. Tackar så ödmjukast. Mimmi pinglade sen på dörren och sedan flöt det på. Åter igen, tack alla ni som kom och gjorde min födelsedag värd att nämnas. Utgång senare för mig, Rich, David, Marc, Lotta och Tomas på Village, där Fredrik även visade sin sköna nuna. Och sen då? dans dans dans, nån drink, och lite mer dans. Avslutningsvis gitarr, vin och tokmycket snack om inredning hemma hos Marc.
Entré åter igen på hemmaplan vid åttatiden. Klockan var nu Lördag. sömn i fyra timmar sen upp, dusch och leendet på. Världens bästa fölräldrar, mormor och vovve kom på besök. Mycket mysigt.

fan. Det blev längre än jag hade hoppats på. mer innehållslöst än jag hoppats på, men so. Jag är snart tjugotre. Vem bryr sig.

Det enda som saknades var du.

Nu har jag varit utan internet länge och jag har under den tiden inte saknat nätet ett dugg. Nästan. Istället för att sitta och häcka framför en dator och framför det förbannade facebook så har jag gjort nyttiga saker, som bakat, spelat gitarr, haft fjärilar i magen, pratat telefon, lyssnat på RocKKlassiker och kollat i taket. Och javisstja, pluggat lite också. Jag har trots min ovilja att nu i efterhand visa upp det, skrivit typ förtielva blogginlägg och jag märkte att det gick alldeles utmärkt att skriva utan att blotta dessa inför hela världen. Vilken lättnad, trodde jag jade blivit beroende av uppmärksamheten vid det här laget. Trodde jag hade fått strorhetsvansinne och blivit lika sorglig som LEna PH eller för att komma ner lite på jorden, gifta-in-sig-i-släkten-Schulman-bruden. (eller var det tvärtom? eller både och?)

Jag måste berätta lite om min passerade vecka nummer förtiosex, min helg trettonde till sextonde och min början på denna vecka nummer förtiosju dock. Veckan har varit kaos. Så mycket kaos som ordet kaos innebär. Jag har fightats med skolboken, mina grannars nattliga aktiviteter och tjuriga trådlösa nätverk med lösenord, Jag har slagits med Designprojekt, Anton körberg på Radion och såklart med Panduro och systemtext, för att inte glömma de alltid lika glada själarna på CSN. (förslag till högsta hönset: Ge era arbetare en varsin pepparkaka och släpp ut dem ur buren, stackarna mår inte bra av avgaserna inne i huset på Lidingövägen, OCH, dom behöver lite motivation för att klara av att vara trevliga mot stackars studenter som blivit tappade mellan stolarna och slagit sig rejält). Pengarna skall väl vara på väg för min del, men det tar en alldeles för lång tid. Bromsvätska är att ta i. Kåda är att föredra.

Måndagen till onsdagen fokuserades på matte och viljan att för en gångs skull klara första lappen så stressen andra och tredje kunde vara lite mildare. Jag har förstått att stress är tyngden på mina axlar, äntligen, och att den inte är värd att dö för. Inte än iallafall. Fjärilar finns även på vintern.

Onsdagen var trots detta stressad, nervös och ännu mer stressad, inte på grund av matten dock men med DoP-projektet hängandes över grupp VanMangeCarro och en antivilja mot att göra inlämningsuppgiften i Hållfasthetslära som senare, cirka två timmar innan deadline övergick till en vilja att ändå lämna in den förbannade uppgiften avslutades med en underbar föreläsning om Shangahai Challenge med massa företag jag inte ens kommer ihåg och den alldeles för underbare Kristian Luuk. En eloge till karln som fick mig att släppa allt för någon timme och totalt ändra uppfattning om honom själv, tidsuppfattningen och mina skrattmuskler. Mister Luuk hann till och med, på denna ynka timme, ge mig diagnosen prestationsångest, vilket besparade mig många års samtalmed psykolog och tillika pengar. Är dig evigt tacksam du spaghetti-man.

Torsdagen var så avstressad det går att vara och glädje var största inslaget. Tvätt blev gjord, lugn blev tilförd, matten blev stupsäker och magkänslan fick sig en boost. Fjärilar finns även på vintern.

Fredagen var den bästa Fredagen på hur länge som helst. Den började med lugn, var en dag full av lycka och avslutades med gemenskap. Jag klarade lappen som jag kämpat för och fick dessutom reda på att jag klarat sista lappen på förra momentet och därmed slipper göra momentfråga tre på tentan (vilket jag inte trodde jag gjort och haft en tagg i magen sedan förra fredagen). Den godaste chokladkakan blev uppäten, de finaste människorna samlades och små små gärningar av godhet spred glädjen i min kropp. Vinet, sången och kärleken var ett faktum och Love Peace and understanding. Hallelulja!

Lördagen blev Kulturens dag och natten var ung. Naturhistoriska muséet och gott sällskap, Kärlek och regnbågsdjur. Pizzabakning, massor med godis och en finfin film. Lugnet var fortfarande ett faktum och det enda som visade att den kinetiska energin fortfarande existerade, förutom vetskapen om energins omvandling, var de små röda. Fjärilar finns även på vintern.

Söndagen var alldeles för kort. Denna text blir alldeles för lång.

Så, idag då. Jag har varit aktiv på högsta nivå ända sen jag vaknade, det vill säga ända sen jag vaknade för typ tredje eller fjärde gången (försov mig, som vanligt), men Med vetskapen om att det imorgon är Kontrollskrivning i Mekanik så har jag varit alldeles för o-aktiv. På mekanik-kontrollskrivnings-plugg-fronten dvs. Vad jag har gjort istället? Jo, roliga saker! Jag har bakat, bakat, bakat och städat. Tårtbottnar till tre sorters tårtor har blivit gräddade och infrysta, Havrekakor med choklad och vaniljdrömmar har blivit formade och golvet har blivit dammsuget. Anledning? Förutom min kommande födelsedag och min utlovade kakfrossa? Viljan att inte vilja, viljan att förtränga och göra allt annat än det viktiga. Som vanligt.

Men lite plugg har ju såklart blivit gjort och det kommer mera. Nu är jag less på att baka och jag är inte klar på långa vägar med KS-plugget. Det blir en sen natt och en tidig morgon den sjuttonde. En tidig morgon då Caroline inte skall försova sig, utan befinna sig tjugo i åtta på Östra station för möte med sötnäsan Lotta. För att sedan gå i samlad trupp till Q-huset, för mig att misslyckas med en kontrollskrivning och spendera resten av dagen med att ångra sig varför hon bakade hela gårdagen istället för att plugga mekanik och hålla på med DoP-projektet, deadline till katalogen imorgon. Blir en lång dag då med.

Vad hade jag förväntat mig?

Men i vilket fall som helst. Det finns visst homosexualitet inom djurvärlden. Delfinhannar sätter på varandra i lufthålen, Honorna utövar oralsex och apor onanerar. Och vet ni vad? Fjärilar finns även på vintern.

nu har jag slitit, undrar och undrat. När blir man klar? När känner man sig redo och kroppen säger 'Thats it, time to go home'? Jag filurar och funderar, jag fnurar och filosoferar, men saken är inte biff, saken är raggmunk. Jag har iallfall hunnit med en av (i princip) förtioåtta inplanerade saker idag och jag gick upp när jag skulle så jag får väl vara nöjd. Eller nej, när får man egentligen vara det? Listan på negativ energi är lång, alltifrån KOntrollskrivning i Mekanik på Tisdag till ickefungerande internet från och med igår och framöver, men jag är inte den som är den. Inte för tillfället iallafall. För just nu är listan med positiv energi lika lång, och kanske till och med längre. Dagarna är längre, jag får mer gjort, jag har mindre dåligt i mitt huvud och jag sover gott om nätterna. oftast. Mina mardrömmar är som bortblåsta och skolan går väl som den borde, fast lite sämre. Jag vill och jag lyckas nästan. Frågan är hur mycket man skall behöva ge för att lyckas helt och hållet. NU ska jag äta och tvinga mina betalda tjugo internetminuter att gå så långsamt som möjligt och förhoppningsvis så stannar tiden helt. Jag bara måste få min dagliga dos. Jag kan stirra i evigheter.


Nej men det är ju ingen big deal.

en sak jag kom på att jag måste visa. Har aldrig sett en sådan här ful bil i hela mitt liv. Förrän igår då jag såg två. Vad är det för sort? Fill me in! (Så jag kan dissa den öppet)

nu vaknade jag av att det kom ut en karl ur grannens lägenhet.

Nu har jag sovit, lyssnat på Gorillaz och ätit stekta makaroner och snytit mig. Och jag är i stort behov av att berätta lite om vad som gör mig glad.

Stekta makaroner, skor, Ceasars Palace, Blommor, bra dagar, Gröna Lund, en Gitarr, en grasshopper, bäbisar som säger 'Fire fuck', chokladkaka, Charlotte, Lizipaina, sol, A night at The Roxbury, sms, sömn, dans, golvvärme, ögonbrynsfärg, några tequila, Bugg, Texas Long Horn, Dubbelnougat, Veronica, moster Pias nötkakor med vaniljsmör, Jonny Depp, lågenergilampor, Gondolen, ljus, Green Day, Magnus Betnér, David, regnbåge, pengar,  Detektiverna, prinskorv, lille Kevin, mammas Köttfärsbiffar, kärlek, moderna muséet, hemtex, Röd, xbox, PUB´s skylfönster, förlängningssladdar, Lördagar, skinnhandskar, Grease, diktboken, Jason Mraz, 6.9 dagar musik på datorn, god mat, spontanitet, I would if I could, Richard, Photoshop, honungsmelon, buffé, Mamma och Pappa, Hötorget, inredning, örhängen, hotell, komplimanger, Village, kondition,manikyr, den blonda Bionic Woman, vänner, generositet, kombinationen svart-vit, G, Piratbyrån på Engelska, engelska, Infinity, kursiv text, min lägenhet, kunskap, att åldras, poolpartyn, glädje, ödmjukhet, Björn Gustavsson, Piece of me, sommar, Ceasarsallad från Hotel Strand, Julskyltning på NK, Masken, a haircut, Röd Het Chili Peppar, Konditorier, Bio, Gamla stan, Emelies fyrklöver, Goes Around Comes Around, Tjejen i Krezip, Leggings, besök, tandborstning, miljömedvetenhet, Att ha alla lampor i hela lägenheten tända hela tiden, Jamiqurai, Berns, trä, Choklad, Claes Ohlsson, inte Gladpack, promenader, Discomusik, massage, mönster, aha-upplevelser, att vara nyttig, stimorol, REA, nedräkning och så mycket mer.

Höghusens mecka.

Haha. Har länge undrat var jag hört den söta babyn säga sitt första ord. Nu hittade jag klippet och blev överlycklig över att det bara var på film. För er som inte sett filmen, kolla igenom hela klippet, det är viktigt.



Såklart så blir man vidareskickad på YouTube. Så jag hittade en som var på riktigt. Huur sött som helst. ...Say Fire Truck!
(Ja, jag vet, NU, plugg..)

Well, your CD collection looks shiny and costly.
How much did you pay for your bad Moto Guzzi?
And how much did you spend on your black leather jacket?
Is it you or your parents in this income tax bracket?

Now tickets to concerts and drinking at clubs,
Sometimes for music that you haven't even heard of.
And how much did you pay for your rock'n'roll t-shirt
That proves you were there,
That you heard of them first?

Now
How do you afford your rock'n'roll lifestyle?
How do you afford your rock'n'roll lifestyle?
How do you afford your rock'n'roll lifestyle?
Ah, tell me.

How much did you pay for the chunk of his guitar,
The one he ruthlessly smashed at the end of the show?
And how much will he pay for a brand new guitar,
One which he'll ruthlessly smash at the end of another show?
And how long will the workers keep building him new ones?
As long as their soda cans are red, white, and blue ones.
And how long will the workers keep building him new ones?
As long as their soda cans are red, white, and blue ones.

Aging black leather and hospital bills,
Tattoo removal and dozens of pills.
Your liver pays dearly now for youthful magic moments,
But rock on completely with some brand new components.

How do you afford your rock'n'roll lifestyle?
How do you afford your rock'n'roll lifestyle?
How do you afford your rock'n'roll lifestyle?

Excess ain't rebellion.
You're drinking what they're selling.
Your self-destruction doesn't hurt them.
Your chaos won't convert them.
They're so happy to rebuild it.
You'll never really kill it.
Ah, Yeah, excess ain't rebellion.
You're drinking what they're selling.
Excess ain't rebellion.
You're drinking,
You're drinking,
You're drinking what they're selling.

ovanför. Bästa låten.  
                                                                                                                      

som en stor parantes efter denna härliga text måste jag bara dela med mig av vad jag hittade när jag sökte på youtube för att visa er videon som hör ihop med texten. Bandet heter Cake och självklart fanns nån tårta med i sökningen. Denna måste jag bara visa för att jag blev helt paff.
Visst tjejen är duktig, en riktig konstnär. Men.. är det inte lite sjukt att vilja ha en tårta som ser ut så?

..av det läge jag befinner mig i nu:

Jag har överskottsenergi av rang men min kropp vill inte dela min överskottsenergi med mig (hur det nu än kan gå till).
Jag har fått tillbaka mina smaklökars funktion till femtiotvå procent... vilket nog också har bidragit till att jag har fått tiilbaka en stor del av min matlust.
Jag har haft den värsta natten inatt med värk i öronen, vilket inte är bra. men,
efter som jag har haft den värsta natten inatt så kanske det förhoppningsvis betyder att det vänder.
Är lite rädd att öronen ska börja bråka igen dock. Jag tar hur mycket hosta och feber och snor som helst bara jag slipper den där jädrans öronvärken. Den är min fiende.
Nu. plugg.

Wiiii Wiii wiiiii wiiiiiii. Så låter det i mina öron.

Nu är jag iallfall klar för dagen och det är min kropp likaså. Det är kallt utav bara fasiken och det ska bli så skönt att få mosa ner sig mellan alla täcken. En overall skulle behövas med. Gärna en blå med yttertyg av galon. Så jag kan kapsla in den lilla värme som min kroppa pallar att arbeta fram.

Men vet ni vad, jag har fått en hel del gjort idag ändå. Det har tagit en järnspikars tid men det har blivit gjort. Jag har skissat fram fyra grymma förslag (som såklart behöver finslipas) till IKEAprojektet och jag har diskat, Jag har tilloch med bakat för att sedan höra en smart röst påpeka att det inte är så smart att bjuda på kakor man bakat när man är sjuk. Men, jag har gjort det och det blev helnice. Jag kommer leva på knäckflarn och marmorerade kakor tills jag blir frisk. Även fast jag hatar kakor.
NU godnatt.

Yes!
Mr Informationssökning ringde mig nyss och ska träffa honom på Torsdag klockan tretton noll noll för att skriva på separata närvarolistor. Och vet ni varför, jo för att på så sätt kan han rapportera in mina poöng på måndag om en vecka. guld.

(poöng: nytt, finare ord för poäng)

Det här är en sånhär dag som jag egentligen borde vara frisk och borde gå till skolan och borde göra massa annat. igen. Kruxet (kurxet) är att det går inte. Det går bara inte. Jag har så hög feber så att jag nästan räknas som kokande och det som ska bort har nu ändrat nyans till den lite mer gulvita sorten.
Saken är med mig att jag känner mig inte så sjuk som jag kanske borde, visst det är en satans förkylning, men jag minns de dagarna då den här febern gav mig hallucinationer. Vad beror det på? Det jag förstår är att jag inte kan gå till skolan, det går verkligen inte. Att riskera att det blir ännu högre är samma sak som att ta självmord. Då börjar det koka på riktigt, the real stuff become reality. saken är den att jag inte kan sluta tänka på allt jag missar. Jag har ett problem. Ett stort. Istället för att kurera och fokusera på att min egen kropp inte skall ta skada så blir jag stressad och jag antar att detta inte är det bästa sättet att bli frisk på. Denna stress är en ond spiral.

Men. Nu har jag iallfall ätit en god lunch (eller, den hade varit god om jag hade känt smaken av den), jag har duschat och skrubbat mig röd med bodyscrub så jag skulle slippa känna värken från öronen och jag har stoppat in termometern i munnen igen. Kanske kanske har den gått ner sen imorse så jag slipper vara inne och kan göra lite nytta?
Ska bädda ner mig nu. Minsta möjliga ansträngning då kroppen inte riktigt orkar röra sig på den nivå jag vill. Men, det finns mycket jag kan göra som förenar nytta med (lite) nöje i denna situation. Vad sägs om lite Hållf ? (det var nyttan) Vad sägs om lite Bionic Woman? (det är nöjet!) Vad sägs som lite skissande inför projektet? (det var nyttan förenat med nöjet).

Vi börjar med föreningen, mellanlandar på nyttan och avslutar med nöjet.
Jag kommer få grymt mycket gjort idag.

kurx, febrig och snorgrön.

Nu. uppe och duschad och illamående. Strax. Skolan. Dax att avsluta detta hemska projekt. Dax att ta tjuren vid hornen så vi slipper skiten. Slipper bestämma möten längre. Jag mår dåligt som få dock. Har feber fick jag previs veta av min lille blå och hostar som en.. nåt som hostar mycket. Snoret spränger i huvudet och jag har i princip inte sovit en blund inatt eftersom jag har snytit mig så mycket och haft sådan dålig andningsrytm. MIn kropp vill sova. Inte jag. har inte tid.
hej

Idag har jag varit sådär okreativ igen. Fast på ett  kreativt sätt. Trött som få och ont i halsen som resten av den svenska befolkningen, rösten kör någon sorts målbrotts-tonart och hostan gör sig påmind. Hela tiden.
Började dagen men att försöka ta mig upp ur sängen (vilket var nästintill omöjligt), efter detta buffé med Kim på nån Mongolisk restaurang där jag åt så jag höll på att spricka. Vilket ställe, allt från räkchips till nudlar till friterad kyckling och sushi. Dom hade även en avdelning där man fick plocka sin egen mat som man sen gav till kocken som lagade den på plats. Det var länge sen jag varit så mätt.

Väl hemma, trött och mätt som få så bestämde jag mig för att duscha och städa. Jag hann duscha sen blev jag hungrig igen. I väntan på att mina små söta tortellinisar skulle koka klart åt jag upp framors äppelpaj, trots att jag inte alls kan med äppelpaj, och detta på grund av att detta var det enda som fanns som kunde ätas nu på en gång med det samma. (pillade dock bort äpplena och tyckte att det smakade helt okej till kanten var kvar, då höll jag på att kräkas)
Väl när kräkreflexerna var igång var även tortellinin klar. Jag mixtrade ihop en liten sås av grädde, tomatpure, grönsaksbuljong, svartpeppar och purjolök, som för övrigt blev sjukt gott och åter igen visade att jag är en gudinna på matlagning, och blandade ihop skiten för att sen, tre djupa skålar senare inse att jag ätit pasta i sjuka mängder och finna mig själv hög av illamående och trötthet.

Nu då? Nu skall vattenglaset fyllas på, mandlarna och de torkade persikorna hämtas och filmen skall sättas i rullning. Jag ska krypa ner, låsa in mig och stänga av telefonen. I min ensamhet vill jag vara i min ensamhet vill jag stanna. typ. Hade varit kul med sällskap dock. Om jag orkat.

dagens aha-upplevelse: No more äppelpaj. helt ärligt. no more.
och. jag skriver dåligt såhär dagen efter.