ja, ge mig. Jag är tom på sådant. Eller, lite påfylld iallafall, fick lite uppdatering idag när jag var och hälsade på min käre vän och musketör Veronika i Forsby. Lille Kevin är numer lille store Kevin och fortfarande lika gullig (men ack så mycket mer rörlig i sin gå(/spring/hoppa)stol. Och vet ni vad gott folk? Familjen i Forsby gav mig även en smula julstämning! Allt som behövdes var en gran, några röda kulor, lite ljus och en herrans massa tomtar (Thank Lord för att jag är i ett annat riktnummerområde när dessa skall dammas och packas ner). Jag måste även erkänna at jag är avis. Avis på det dom har och det liv dessa härliga människor lever. Kanske inte egentligen avundsjuk på själva familjen, huset, vovvsingen och Volvon, utan mer verkligheten och planeringen. Jag skulle kunna döda för att få en enda inblick i hur mitt liv ser ut om fem år, ett år, eller bara en vecka. Jag står på ostadig mark och matematiken får den att skälva. Julen får den att skälva.

Min regnbåge är utom räckhåll och det får hela min existens att skälva. Har jag blivit beroende frågar jag mig själv? I might, men jag gillar det. Och, jag behöver bara vänta några dagar, på Lördag spricker molntäcket upp och hela färgspektrat kommer att belysa min himmel. Härligt.

Julen annars då? Dagen innar dopparedagen skall spenderas på så många ställen som möjligt. Lite fika här, lite där och lite julklappsinköp där (inte från min ficka dock, grinchen Caroline tänker inte köpa en endaste i år). Jag tänkte även hinna med ett besök hos Farmor och Farfar och matteplugg. Japp, matteplugg, inte har jag glömt den biten bara för att det råkar bli jul inte. Nej nej. Det smärtar att säga men Min jul och mina mellandagar kommer bli matte, och jag hatar mig själv för det. Eller nej, inte mig själv. Hatar min matte för det. Men aja, bita i det sura äpplet är min grej och jag borde ju inte klaga. Jag har ju valt det själv. typ.
Julafton då. Den snöigaste av de snöiga och rödaste av de röda dagarna och juligaste av de juliga dagarna. Morgonmöte och gravljuständning hos morfar på skogskyrkogården, möte med mor och far och mormor (och farmor och farfar?) på dagen och förhoppningsvis en lugn och stillsam kväll. Jag, en bok och Pellekatt. För nu, jag har allergimediciner för ett helt kompani i min kropp och därför skall det gosas, med världens gosigaste svanslöse katt.
Juldagen. Utgång. Ska träffa henne, honom, den, det och de andra. Och alla ska hinnas med. Hektiskt men trevligt och jag ser halvt fram mot dagen då allt skall hända. Lite väl trött nu, men jag vet att humöret vänder lagom till juldag. Lagom till HemVändarDagen.

Annandag. Inte ett dugg. (eller jo, matte och ont i huvudet då), och sen bär det av. Mot ljuset och från Gävle.

Godnatt.

Nu har jag pluggat matte sen klockan nio och mitt huvud är inte längre med mig, det har det inte varit på många timmar men har ändock fått lite gjort nu på slutet. Idag blev allt knasigt. Jag var på väg, jag var halvt laddad och jag kände makten till motivation strömma genom mig sakta men säkert. Men något gick fel på vägen. Det handlar inte om att jag inte känner stressen, för det gör jag. Det handlar inte om att jag inte har lust att ta tag i saker, för det har jag, och det handlar inte om att jag är trött för det borde jag inte vara. Men. (som Tony Irving i Lets Dance) Määänn, jag kom inte iväg. Sitter fortfarande på min säng, i mina mjukisar, med mig själv och mina frysattacker (bar-axlade onsdagen var inte en hit för snorproduktionen). Och jag har tänkt hela dagen. Självklart på matematik, men även på saker jag borde göra som inte är gjorda, och varför jag inte gör dessa grejer. Nu finns det inte tid, men jo, det finns det, jag måste bara TA MIG TID. Caroline Caroline. Ta dig tid. Det kommer göra dig så gott.

Bjuder på några bilder från det vackra livet som student:

Allvaret knackar på dörren och jag tänker inte öppna. Är inte motiverad för ett enda uselt öre, men det kommer . Snart så. Var ett tag sen jag hade något att skriva om som var vettigt och därför har jag låtit bli med sånt. Tiderna är andra och vindarna har lagt sig. Förutom skolan så lever livet precis så bra som det bara går. Jag gör roliga saker, jag dansar med fjärilarna i min mage och jag är överlycklig över alla underbara personer i min närvaro.

Så, helgen då? Helgen spenderades som ni har förstått i Borås. Den fula staden med det fina innehållet. Inflyttningsfest hos David på Fredagen och resten av helgen innehöll mest ingenting. Men det var härligt. Jag gillar att inte göra ett dugg. Klänning till Nobelfestens efterfest införkaffades och plånboken är återigen tom. Det kostar att ligga på topp. Alldeles för mycket. Men det var det värt. Vilken fest! Vilka människor, vilka klänningar, vilken atmosfär och vilken planering. Jag är fortfarande alldeles förstummad av upplevelsen från Onsdagsnatten. Har aldrig i hela mitt liv sett något så vackert och genomtänkt som denna fest. Arton rum med olika teman, Arton rum med gratis drickbart, ätbart och kändisspotting. (vad som är gratis när man lägger ner över tvåtusen på en klänning kan dock diskuteras).

Har försökt att förklara för alla i min närhet om Onsdagskvällen och dess storhet men det går inte. Det går bara inte. Ni måste se det för att förstå. Klockan nio ringde Herr Richard och berättade om sin ankomst. Jag skuttade i mina klackskor, bättrade på sminket och med klänningens släp i vänstra handen och den (alldeles för) lilla väskan i högra fumlade jag med låset i sisådär fem minuter innan jag väl var ute och tog hissen ner.  Väl nere var bilen framkörd och min kavaljer stod och väntade på mig med en lilja i sin hand. Paraplyt var uppfällt och trippandet till bilen blev inte alls lika blöt som jag fasat för.

Vi släppte av emelie (som fixat mitt hår tidigare) och begav oss sedan till en restaurang där en Biff tartár och några glas rödvin slank ner. Härlig stämning, härligt sällskap och underbart härligt att känna sig så vacker.
Efter mat och typ tjugo ton skitsnack begav vi oss sen till Nymble och Nobelfestens efterfest. Högtidsklädsel var ett faktum och regnet likaså. Kön var lång men det gick smidigt mycket på grund av välkomnande sång utanför.
Väl inne hängdes jackor av och kvällen (natten) hade börjat på riktigt. Det är den här biten jag inte kan förklara, det var för häftigt för att kunna återge i ord och att fotografera var förbjudet (eftersom alla Nobelpristagare och politiker skall kunna supa sig klappraka och inte bry sig om pressen I guess).
Hela Nymble var inrett och olika rum hade olika teman inom 'Litterära Verk' samt olika sorters barer. Varje rum hade en bar. Whiskeybar, vinbar, mjölkdrinkbar, redbullbar, vattenbar, glassbar (ja, ni fattar). För att komma ut på den stora terassen gick du genom en 'garderob', blev tilldelad en pälsjacka och vyn utanför var som i Narnia, Ishäxan, snö, glitter och såklart en isbar. I ett av källarplanens rum var det Willi Wonka som var inspirationen och det fanns godis överallt. Överallt. Chokladkakor, polkagrisar, chokladfontäner och Glasshjul. Och en bar som serverade Baileys och mjölkdrinkar såklart. Det fanns ett Jazzrum där ett band spelade och dansen var ett faktum, en balsal inredd i 'The Phantom of The Opera'-stil där vals såklart var det ultimata och det fanns en pianobar med fri tillgång på Cigarrer, Mackmyra-whiskey (gävles stolthet!) och pianounderhållning. Sen, ett Guitar Hero-rum, ett Rockrum, ett Big Brother-rum (där en stor bioduk som visade olika vyer från kameror i olika andra rum fanns uppsatt),  ett rum inrett i stil med 'Liftarens Guide till Galaxen', ett rum med en Sushibar, ett rum med magdansöser och vattenpipor och och och.. ja. jag är helt och hållet nöjd med min Onsdag. Helt och hållet överraskad (fortfarande) av dess storhet och helt och hållet övertygad om varför Nobelfesten med tillhörande hoolabaloo kallas för 'Festernas Fest'.

ni får två små bilder på en blek Caroline. Klänningen går inte heller att beskriva bara med bild. Har aldrig varit så fin i hela mitt liv. Flickor, förstå känslan när klänningen införskaffades, tänk er att stå i ett provrum på typ tjugo kvadrat med två monsterstora speglar i varje hörn i guldramar. Du får prova skor av alla dess sorter, former och färger. Du har en egen expedit som gör allt för att hitta Din, just Din, klänning och hon langar in långklänningar i alla dess former och färger med en och samma grund. Det är gala, det är fest och det är högtidklädsel. Du känner dig som en prinsessa.

 

usch. jag blev plötsligt ledsen. ledsen ledsen ledsen. Jag vet inte riktigt varför men blä vad jag är nere. jag vill inte. Inte nu. Men är det så det ska vara? är jag lurad? hjälp mig. nu är det dax att bege sig. bläää. Tankar i rundgång. haha. skrattet är starkt men osäkert. Jag vet inte alls längre. tror jag har fått panik. Svettas. Varför är jag så osäker? Stå på dig själv skulle dom säga, men vad vet dom? Nu ärdet dax att face the truth. Och jag skakar för sanningen. Hjäälp. Lägg av nu Caroline. tyst. säg inte ett ord. Det du inte vet har du inte gjort. Eller jag menar. Det du inte ser har du inte sett. Eller rättast sagt, det du inte vet mår du inte dåligt av. Och om man skulle göra det så är man synsk. Det hade varit mycket tråkigt. Jag lider av något annat. En mängd olika annat lider jag av. Samlingsnamnet för detta är nog schitzofreni tror vi bestämt. Dont be afraid. muhaha

Jag har funderat kring daggmaskar och deras sätt att vara. Dessa tvåkönade äckel som kryllar i jorden under våra fötter och bara ser allmänt äckliga ut, Hur lever de?. Läste precis att daggmask bara är en sorts mask och inte ett samlingsnamn för alla maskar. intressant. Dessa slemsnusk finns i cirka 700 arter i Sverige varav femton är Daggisar och att, Nytt; de parar sig med varandra. Jag har levt i min lilla maskdrömvärld och i denna världen kunde Herr(&Fru) Daggmask skaffa små daggmaskknoddar med sig själv. Jag är grundlurad:
"Daggmaskarna är tvåkönade som bildar både ägg och sperma. De parar sig genom att byta sperma med varandra. Säden placeras i ”lagringsfickor” på varandra. Vid äggläggningen avger masken ett slembälte. Masken drar sig baklänges ut ur det och lägger äggen så att de blir befruktade när de passerar förbi spermafickorna. En daggmask kan inte para sig med sig själv."
Sen, en annan sak. Jag har för mig att jag har hört att om man delar på en mask så lever de två ändarna ändå. Kan detta stämma? har därför varit helt inne på att den då borde ha ögon i två ändar. Har maskar ögon över huvud taget förresten? Och krälar den på mage eller rygg. Har den mage eller rygg? Jag blir förvirrad. Hjälp mig. Jag är inne i maskträsket och finner inga svar.

Den största daggmasken som, tack och lov, inte finns i Sverigen kan bli cirka tre meter lång. (Ska aldrig flytta till Australien)
läjp.

(man kan visst förresten köpa fem, ja FEM, paket Löfbergs Lila för endast åttionio kronor på Lidl nu. Helt stört vad mycket kaffe.)

Okej. Blev visst lite youtube istället. Haha. såklart. Men kolla kolla kolla. Vad sägs om Solid HArmonie, VEngaboys och Peter André? Vilken tur att man inte gillar sånt här längre.. (*harklar*)

Kommer ihåg den här videon, Jag tyckte alltid att tjejen i Gul SportBh såg ut att ha så ont i brösten när hon skuttar omkring. Lägg märke till hennnes bröstbounce. Sen så, ja, sen så. Var så avis på fronttjejen Men konstigt? hon är ju svinsöt.

Ja Ja Ja. Coco Jambo! HUr kan den lilla blonda i videon få fram denna stämma? Och Mr. President. Burr.

Ja. No words need to be spoken. Tufft att välja mellan Boom Boom och We Like To Party, grymma låtar. VIlka minnen!

Och. Ja. Peter Peter Peter. Vem gillade inte denna man, detta sexpack (åtta?), denna brunbrända kropp, detta flottiga hår, denna superhunk? (nu mer. Äckel)


2 Unlimited. Mina första största favoriter. Klicka runt på youtube och kolla in fler videor. Totalt totalt amazing. Totalt Totalt tjatigt och Totalt Totalt nittital och bara Så bäst. (Först idag som jag fattar att videon utspelar sig i ett Flipperspel. Man lär sig något nytt varje dag)

Haha. Los Del Rio (vad sägs om en maccarena?), La Bouche, Culture Beat, Haddaway, Pandora, Snap och No Mercy. Jag blir galen!

Lycka på tyska. Varför tyska? ingen aning. känner mig lite tysk idag. Ve och fasa. Måste börja plugga något annat språk så jag slipper tänka i tyska banor.

I vilket fall som helst. Livet leker, jag är lycklig som aldrig förr och min kropp har insupit kaffe kaffe kaffe och mekanik på morgonen. Jag är så duktig. Så. Kom hit typ en timme försent eftersom SJ är dumma i huvudet. men det gjorde inget, fick ju åka buss från Herrljunga ("Kommunen värd att satsa på") och se massa roliga ställen som Tämta, Snugge och Knalleland, för att inte glömma - Frufällan!. Har varit orolig för den här resan länge. Vet inte varför, jag är inte den som borde vara orolig för att åka tåg, been there done that liksom, men var så rädd att allt skulle gå fel och att jag (vi) skulle bli besviken(na).
Men ser man på. Min resa blev helt plötsligt ett äventyr, och det var länge sedan jag skrattat så för mig själv när jag upptänkte att Herrljunga, där jag skulle byta tåg, inte var större än en pendeltågsstation, men ack vilket sött ställe. Då vi missade tåget på grund av att föraren i vårt X2000tåg inte visste att det GÅR att åka 200km/h så blev det buss. Med lättnad i magen och målet i sikte paxade jag första bästa platsen (längst fram såklart, ville inte kräkas) i den inhyrda blå bussen med skylt Borås C, och åkte kringelikrokvägar till Borås. Boråås. Nu är jag här.

Blött, kallt och skapligt fult har jag hört. Blött och kallt vet jag, men fult,upp till bevis. måste ut och kolla omvärden lite i dagsljus snart. Att bero på fult. Herrljunga var ju hur supersött som helst, men vet ni vad. SKövde. Burr. Där vill jag aldrig i hela mitt liv bo. Stackars David som har jobbat där, förstår nu varför du tycker det ska bli kul att åka utomlands och arbeta. På en helt annan nivå.

Nu ska jag kolla lite på mekaniken igen. Och ta mig en dusch. Eller två. Oh! badkar! Har ju hela dagen på mig, klockan tickar vidare och snart är hon (han den det) förhoppningsvis femton noll noll. Då ska jag vara duschad, mekanikfärdigläst och Borås-i-dagsljus-mätt.

Tack för mig. Jag älskar Borås.

Hemma igen efter en helgtripp till Bockens (bockarnas) hemstad: Gävle. Planen var enkel och väl utstuderad :Fredagen skulle ägnas åt Plugg, Lördagsmorgonen skulle ägnas åt ÄlsklingsVeronica och lille knoddKevin och kvällen samma dag åt att äta sig tokmätt på julmat och dricka sig tokfull på snaps med mackengänget. Och, på Söndagen skulle det pluggas igen. mycket.

Nu med helgen bakom mig inser jag, inte ett dugg förvånad, att planen inte alls höll, förutom på en punkt: Snapsen.

Vid Fredagsklockans sexton och femtioåtta-slag anlände tåget  från el Stockholmo till Geflestads Centralstation och en genomfrusen och överarbetad Carolajn tog sina första steg på Gävlemark sen i somras.
det var kallt, det var grått och det var.. Gävle. Som den slagna hjälten hon kände sig som  så blev kvällen kort, händelselös och totalt totalt underbar. Somnade tidigt med lugn i kroppen. Helt avslappnat.. och värdelöst då inget plugg blev gjort.
Lördagsmorgonen var relativt tidig men kroppen var utvilad vilket var skönt. Jätteskönt. Farsgubben knackade på och brakfrukosten var serverad. Jag gillar att vara hemma hos mor och far då och då.
Efter en frukost i lugn och ro gjorde lilla och stora fröknarna Eriksson entré på Gävles gator och torg med partytoppinförskaffning i sikte. Det var tokmycket folk, tokmycket trängsel och allmänt jobbigt. Men,  trots Otvättad ,äcklig och aldeles toksvettiga av panik gjorde vi det, trots att partytoppen lyste med sin frånvaro. Den relativt korta stadstrippen slutade med en kaffe och en hög med skitsnack på Mingel&Bar (?). fem av fem toasters.

Väl klar med skitsnacket och mingelochbarandet så var det dax för piffning, julbordet klockan sex stod för dörren ochMamma Pia Pappa Jan och Dotter Jag anlände till Macken lagom vid femslaget. De härliga själarna fylldes på från håll och kanter och lagom sent hade vi tagit oss i partytaxisarna (dont complain) till Engeltofta och det, som sades, pampiga julbordet. Jag var redan mätt less och urtjurig, men visst var det trevligt. Mycket.

Utgång på kvällen med de bästa och saknaden finns där, det känner jag. Förfest hemma hos Robin och alla värda att nämnas var där. Helt underbart. Efter lite dans, lite mer vin och ännu mer sång och kramar begav vi oss ner på stan. Ut på krogen och kvällen försvann snabbt genom mina fingrar. Hang Loose var målet, och, alla som vet, ni förstår min frustration. Småsyskon till höger och vänster, trångt utav bara fan och inget blev pratat, shottarna regnade och regnet öste ner. Jag har en fråga till er i Gävle stad: Varför är ni så kåta på utgång? Pojkar och flickor, tänk vad trevligt det alltid är på förfesterna. känn på ordet. hemmafest. mums.  I vilket fall som helst, Efterfest med kortspel och diskussioner. och åtta slog klockan när en, åter igen, slagen hjälte gjorde entré på Alderholmen. Bakfyllan kom lagom till tågresan hem.

Men i vilket fall som helst, Lördagen var grym. För vet ni vad. Jag fick träffa alla vänner igen. Och jag känner att jag saknar er mer än jag trodde.

slutsats: Fredagen var mys, Lördagen var Fest, Söndagen var mys och inget plugg blev gjort. Ingen ÄlsklingsVeronica och KnoddKevin blev påhälsade och inte blev jag tokmätt på något julbord. Helgen har varit som en helg borde, men leendet inombords är inte större någon gång, än när jag rullar in på T-Centalen.

PS-slutsats: Jag saknar inte Gävle ett dugg. Däremot så; Micke, Robin, David, Sofie, Peppe, Björn och Veronica. Däremot så saknar jag er.

Nu. Dax att städa. fest ikväll. tjohej