plugg
Idag är det äntligen en sån här underbar höstdag. Snön ligger nästan kvar som den borde, solen skiner som den borde, det är fyra små grader ute som det borde och jag sitter inne som jag borde.
För idag är min mekaniks dag och jag är inbjuden. Har stannat hemma idag av en anledning och det är att jag skall försöka ta igen en del av det jag missat. Så nu är det dax för hårdplugg. Jag har tillochmedbestämt ett schema. lunch vid tolv. sen börjar det igen vid halv ett. tar nog en rejäl promenix på rasten framåt halv tre och fortsätter sedan tills jag stupar. Idag är en sådan dag som jag känner positivt för. Jag är laddad. nu jädrans.
ojoj nu är klockan kvart över 10, nu börjar första lektionen!
tipsextra
snälla ge james blunt lite kosttillskott, ett besök hos en frisör och en rejäl rakning. När ni ändå håller på, låt honom gå en skrattkurs och ta lite sånglektioner. usch vad man blir deprimerad av karln.
går det bra eller går det som vanligt?
Jag gissar på som vanligt. Kom inte iväg idag heller. Total brain failure.
memoarer
tillbakablick 2000
natten till Mån den 25 sept -00
Jag har jätteont i min vänstra axel..Tror nästan att den är av! Vaknade runt halv tolv av smärtan och kunde inte somna om.. pappa skjutsade mig till Akuten på Gävle lasarett och vi fick komma in efter ett tag och prata med en ful doktor. Vi berättade att jag varit sjuk (haft ont i halsen, mått illa, haft feber) nu nästan konstant i två veckor och att jag har känt mig allmänt hängig ett tag. Lymfkörtlarna i nacken och ljumskarna var svullna, men det har dom ju varit ett tag. Doktorn sa att muskelfästet i axeln var skadat, men för säkerhets skull så tog han ett blodprov och jag skulle åka tillbaka till lasarettet imorgon halv nio för att få svar på proverna. Vi åkte hem och var hemma i marmaby runt halv tre igen.
Mån morgon den 25 sept -00
Vi åkte till sjuhuset igen nu på morgonen klockan halv nio och jag fick prata med en ny doktor i ett litet och kalt rum. han sa att jag har fått en blodsjukdom, en ganska allvarlig sådan...... Han trodde att det var någon sorts leukemi, alltså blodcancer. Jag blev rädd och började gråta. Jag är fortfarande jätterädd. På vägen hem tog pappa min hand och vi började båda gråta. jag har aldrig sett pappa gråta förrut.......
Nu har jag iallafall packat. snart ska vi åka till Uppsala sjukhus.. Jag och pappa ska vara där i en vecka....... till att börja med......
samma dag 12:00
Har nog aldrig varit såhär rädd förut.................
frågesport
Vissa saker är dock omöjliga att se lösningen på. Vissa frågor kommer alltid att finnas kvar, vissa frågor går inte att förklara, inte ens för oss själva. Hur mycket man än vrider och vänder på saker så kanske man inte finner det svar man söker.
Hur gör man med de frågor man vill ställa men inte vågar? Hur gör man med de tilfällen man vill skall komma men inte kommer? Hur gör man för att inse det faktum att man inte kan ha hundra procents kontroll på allt?
Som en vän skrev för ett tag sen. "Vissa frågor får man aldrig svar på". Tyvärr är det sant och tyvärr så gör det mig mycket frustrerad.
