soldans
Solen tittade fram sådär blygt idag igen. Som att hon inte riktigt vågade knuffa bort alla grådaskiga stackmoln. Hon trängde sig lite sakta genom för att i två, kanke tre minuter låta sina strålar nudda den regnblöta asfalten, och sen var hon borta. Lika fort som hon kom. Trots detta så gjorde dessa två tre minuter min morgon. jag ser inte alls fram mot den här dagen, men jag ändrade definitivt uppfattning om hur jag skulle tackla den. Tack solen. tack molnen. Dax för soldans.
höst
Då var det gjort, tänkte han när han kollade sig i hallspegeln. Världsvant drog han sin hand i det regnblöta svarta håret och skakade av sig kappan som ramlade till kakelgolvet med en dov suck. Han stirrade tomt på den bleka gestalten i hallspegeln och fann sig själv letades efter en aledning att sätta sig i soffan. Letandes efter en aledning att laga en bit mat eller kanske kolla på en film? Men han hittade ingen. Ingen anledning var bra nog. Han var bara kall. Precis som han måste vara.
Utanför blåste vinden med stor kraft och han hörde hur regnet smattrade våldsamt på fönsterbrädan. Det var höst och det var kallt, precis som hösten skulle vara.
Han flackade osäkert med blicken som letade sig ut genom hallfönstret med en rysning, det var blött och slaskigt, och bladen låg i små oreangegula klumpar på balkongen. Det var vackert, tänkte han och en tår smög sig fram ur ögonvrån. Det var höst och det var tomt, precis som hösten inte borde vara.
enough is enough
nå får det vara nog. dax att sätta stopp för det här.
bulle i ugnen
Jag har nyss, helt seriöst, ätit en kebabrulle OCH en kebabpizza. Jag är mätt som aldrig förr, men ack så nöjd. trots detta så är bullen i ugnen inte min, tack och lov.
idag har jag också blivit så överraskad och glad att jag började skaka. Idag kännde jag ett så stort lyckorus som jag aldrig i hela mitt liv någonsin förut har kännt. Jag blev helt paralyserad och jag kunde inte sluta le. Min Bästa bästaste bästa vän ska ha barn. Fröken fräken har en bulle i ugnen. Min söta lilla barndomsvän har blivit stor.
oh my. oh my. Vilken grej. Jag är så glad!
Det händer igen
Panik.
imsig vimsig
vaknade 7.45 av panik. Skulle ha gått upp klockan 6.00 och varit i skolan till föreläsning klockan åtta. Klev upp, duschade utav bara faen och insåg snabbt att jag i vilket fall som helst inte skulle kunna hinna till ens halva lektionen. Så jag satsade på föreläsningen vid tio istället. Duschade klart, kollade upp buss, och för säkerhets skull schemat. Schemat visade inte alls det jag hade planerat för och jag tänkte genast att skolans schemagenerator måste ha fått spunk. Jag insåg dock relativt snabbt var felet låg. Den felande länken var jag. Det var jag, som åter igen vimsat till det så hela dagen faller i bitar;
Vi hade matteskrivning idag klockan åtta, ingen föreläsning. Vi hade tomt mellan tio och ett, inga föreläsning vid tio med andra ord och vi har redovisning klockan ett. Jag har kollat på fel dag och var helt fel ute.
Jag var helt övertygad om att det var enTorsdag-dag idag. Vilken miss.
så, nu lär jag helt enkelt göra någon nytta framt ill en sisådär tolvtiden, klaga på mig själv att jag helt har tappat kontrollen och vara sur som en citron för att jag missade en grym, och en för en gångs skull, sovmorgon.
Japp. God morgon sverige.
mjukt
soup
Nu är jag så förbannad på mig själv att jag borde ge mig en stor fet smäll. Jag måste verkligen börja skärpa mig, tänka till det där lilla extra och ta vara på det jag har. Jag vill ju verkligen inte sabba det här, men vad håller jag på med? Jag förstår att du blir ledsen, och jag hoppas att du förstår att jag är det. För det är jag, jag är enormt ledsen, vill inte ta någon för givet eller såra. Speciellt inte dig. Det gör ont när du är ledsen, jag förstår inte hur jag kan vara så tankespridd. Hur kan jag låta dig tro att jag inte bry mig. Hur kan jag agera som jag gör.
Jag måste ta tag i det här nu på en gång med det samma. Vill inte att jag sen ska sitta och inse att det jag en gång hade var perfekt för mig. så långt får det inte gå. vill ju. Vill.
a cup of soup please.
