Caa

Helgen är över och därmed strax mitt lugn. Inte för att jag vill bli av med det, utan mer för att jag behöver bli av med det för att tagga till. Jag behåller känslan jag har haft och jag kämpar för att kunna tänka på det jag borde tänka på istället för allt annat. Med tentamen på torsdag och en kommande vecka med hektiskt plugg upp till hårfästet var den här helgen nödvändig och jag är glad. För vet ni vad. Jag är lugn, jag är sansad och jag känner mig utvilad. Jag är lugn på det planet jag borde vara, jag är utvilad på det där andra planet och jag är enormt tacksam på det tredje. Lugnet är ett faktum och faktum är ett lugn. En känsla av regnbåge.

Om vi skulle tänka på dagens ord så blir det en kamp mellan chokladkaka och pussel. Om vi skulle utveckla med dagens känsla så blir det absolut lugn och nyansen för en söndag som denna är lite sådär violett-aktig. Violett som i mellantinget mellan röd och blå, mellantinget mellan stopljuset och vågorna.

För att fortsätta med den bästa känslan av lugn så vill jag härmed visa den mest underbara skapelse världen någonsin skådat. Lille Kevin börjar bli stor och han växer så det knakar. Är innerligt ledsen att jag inte finns i er stad för att ta del av den lilla solstrålen. Saknar er så mycket Veronica!