Caa

noll nio tjugofem piip. världen är bra liten. Gävle är bra litet.

Är hos mor o far nu för att tänka över mina misstag, min livssituation och för att blí en helt ny människa. Äter bara grönsaker, hårt bröd o fisk och dricker endast vatten. Joggar varje dag till och från jobbet och har börjat göra knipövningar i sömnen. Mitt liv är på uppgång och om nån vecka kommer jag vara omvänd av nyttihetsguden. jag kommer vara en hurtbulle med kondition av bästa grad och biceps stora som karl alfreds. hallelulja.så hälsosamt.  
skämt o sido. Jag är hos min mor och far ja, thats about it. Jag blir ompysslad, äter relativt okej och räknar inventeringslistor hela dagarna. långt ifrån hurtigbullen jag i mitt läge (och du i ditt!) borde tänka på att vara men definitivt också långt ifrån onyttigt. Jag trivs alldeles sådär nästintill perfekt bra och tjänar pengar på köpet. bra deal.

Men någonting har slagit mig, hårt. inte så att jag har fått ett blåmärke eller ont någonstans utan uttrycket. Gävle är bra litet. Jag menar inte heller där så litet som tillexempel en myra eller en fästing utan litet i hur alla människor lever och framför allt tänker och är. Litet på ett sådant sätt som får mig att känna mig så glad och tursam att jag tog steget och flyttade.

Varje gång jag ska åka hit så ser jag fram emot Gävle i ett nötskal och känner jag mig alldeles bubblig i magen av glädje och nästan förväntansfull. Men när jag kommer fram dämpas fort bubblet och tillslut, bara efter att någon dag har spenderats i trakterna så har bubblet bytts ut mot nåt annat, någon sorts oro, tomhet, obekvämhet som jag inte direkt kan placera. Den här känslan är inte något jag vill känna, utan något jag mot min vilja känner och som gör mig grymt sugen på att bara åka hem igen och sätta mig bekvämt i soffan för att bara stirra in i väggen och tänka på hästar, bara för att få bort oron i kroppen. och jag är inte ens intresserad av hästar, förstå min oro.

Ni får nu inte tro att jag höjer stockholm till skyn bara för att det var där jag råkade hamna, nej inte alls, det hade likaväl kunnat varit kiruna som umeå som norrtälje som sveg, skitsamma, i vilket fall som helst så är jag klar med gävle med omnejd och det känns bra. ett avslutat kapitel i min biografi.

Gävle är som en liten musikal. blixtar och dunder, Nivå och Bocken. Läkerol och Gevalia, Epatraktorer och brats. det roliga är att det finns fler brats och stureplansnissar här än i verkliga stockholm. Brats dock under förklädnad, men stureplansnissar med backslick och rosa skjorta, japp japp, stureplansnissor med tillhörande sillisar och platinablont hår, du behöver inte ens leta. (se ett steg längre, inte bokstavligt) Under en helg ute på innestället med alla innepinnar hör man fler historier om stureplan än man gör en helg på just stället med det fula cykelstället itself. innepinnar är för övrigt ett mycket fint ord.

Nej nu ska jag återgå till arbetet. Moms och marginaler. kommer sova gott inatt.


noll nio förtiosju

Gratulerar Käck-Tina till Glasskon; Trofén som ser ut som en tunga med en jättelik svart tandpetare på genomfärd. Ful som inget annat. Vem har anlitat formgivaren? eller rättare sagt, vem godkände förslaget? Sverige har ingen smak!

LetsDancefinal och Tina har tappat stinget. Båda Paren är superduktiga men Tony är faktiskt snäppet vassare idag. Jag är så imponerad av den Karlns sätt att röra sig, han har kroppen som en fullfjädrad dansare och han dansar som en. Måste säga att jag ser det som en större utmaning för en man att röra sig på det där 'kvinnligt' rytmiska sättet. Inte illa menat, men män brukar faktiskt oftast ha lite mindre muskelkontroll.
Tony har det mesta. Jag vill att Tony ska vinna.
Men jag tippar Tina som vinnare. Vem kan motstå vår alldeles egna käcka Mat-Tina liksom?

Nu är det helg. Jag har ont i magen, Du är dum i huvudet och Hon är supersöt.
Bio eller kräkas, det är frågan.

sol och mörker i ett enda stort hopkok. Från snö till knopparnas rike skall jag strax bege mig. Längtan men förvirring, lättnad men ängslan. Kroppar som inte vill vara, inte vill registrera en känsla. Känsla av elakhet och sorg, känslan av oduglighet och lyster av pärlor. Pärlor som i solens och månens sken, Pärlor som i halsbandet du gav mig. Pärla, som står för lycka. Lycka som står för snöns glans och solens värme. Värme som står för att vilja och våga. Jag vill och jag vågar. Jag är din Pärla.

Påskafton blev festlig, förbryllande och fel. Påskdagen blev trött, oviss och besviken. Annandag Påsk blev Sjuk, sjuk och ännu mer sjuk. Idag är Sjuk, Sjuk men lite mindre Sjuk än igår. Inte sovit inatt för en helvetes magknip och har testat att sova i soffan, sängen och fåtöljen men utan direkta resultat. Trött som en bäver. (!) . Ska ta en dusch snart och hoppas på att mitt huvud vaknar till lite och sen försöka äta något. Vi får se hur det slutar. 

annars så. D står för besvikenhet. T står för förvirring. I står för hopp. R står för lycka. PJT står för allt.
C står för att må som en bäver.
 

Gårdagens Torsdag blev inte som alla andra Torsdagar men jag tyckte den var bra ändå. Började dagen med att köpa skor samt ta en fika (vilken inkluderade hur många kalorier som helst) med veronica på stan och Slutade dagen med ett grymt skoskav av de nya skorna samt med Vin och skitsnack hos min ibland-granne.
Därimellan en visit hemma hos Micke och en snabb på Heartbrake där det var på tok för mycket folk för min smak på grund av att töntarna Neverstore spelade. Vägen hem har nog aldrig kännts så lång som den gjorde igår men väl i värmen så släppte tankarna om kollektivt självmord och Frysskador som tur va. Rödvinet flödade och jag vaknade med sådär mysigt äckligt röda läppar.

Nu har städats med farsgubben och förmodligen tas en promenix i solskenet med vovsingen strax. Sen, ja, det är ju Långfredag, ännu ett tillfälle att fira. hojt.