Caa

Nu så. KÖR!

Det här var nog det mest konstiga jag sett i hela mitt liv: "Titta han snackar" med Kirstie Alley och John Travolta. Och javisstja, Bruce Willis som rösten till en nyfödd bäbis. JA, bäbisen pratar. Men gud vad söt han är. Jag gillar bäbisar, speciellt om dom låter som Bruce Willis och har John Travolta som styvfarsa. Nej, för mycket TV för mig. Jag gillar inte att vara sjuk, helt plötsligt kretsar allt kring teveapparaten och, för min del, fyran och sexan, då jag inte har fler kanaler. Ja, det märks ju om man kikar på inläggen nedan. Usch. Sova? Nej. måste kika pratande söt bäbis. natt.

Såg den igen idag. Transformers. Vilken otroligt underbart underbar film! Tror inför varje titt att jag inte alls ska gilla sådant tjafs, men inser redan efter en sisådär två sekunder att jag bara älskar det. Helt enkelt: I am a Transformersgeek, and I like it. Skulle gärna ta ett snack med Josh om hans rollprestation, ett långt snack. Tack steven för transformers, tack gud för josh.

En sak jag i många år har fascinerats av är förhållandet Lois Lane/Clark Kent, eller rättare sagt triangeldramat Lois Lane/Clark Kent/Supermannen. Lois måste vara otroligt less på att vara tokkär i den coole superhjälten medan hon är tillsammans med den menlöse (men ack så vackra) Clark Kent. Hon måste känna skuldkänslor varje gång hon ser någon av de båda (vilken inträffar rätt ofta) och hon måste vara ännu mer less på att tänka på sin superkille (som uppenbarligen ger henne vinkar tillbaka) vareviga gång hon gosar med sin journalist. Och Clark då. Hur i hela världen kan han dela ett liv med en tjej som han vet fular runt. Vareviga dag. Okej att hon, utan att veta om det, egentligen inte är otrogen alls på grund av mr Kents dubbelliv, men men men. Men han vet att hon vet att han inte vet att hon.. ja.

Det jag ville komma fram till gott folk, är att nästa gång ni har lite vind i samlivet, stanna upp och tänk på Clark Lois och Esset. Och andas.

Är han bög eller inte? ryktet går men jag har precis nu i denna sekund dementerat dessa. Det är helt omöjligt att han kna(u)llar på den andra sidan. Helt omöjligt. En man med.. ja, han. Helt omöjligt. Trots detta så har han dock haft lite problem med sina filmval. "Chronicles of Riddick" bevisar detta. Och när det finns bevis går det inte att dementera.

Okej, läget är så att Sverigedemokraterna kommer att hänga med. Ungefär sex procent av Sveriges röster har gått till SD och det jag stör mig mest på är faktiskt inte att de har stoppat in foten i dörren, utan de andra partiernas totala vuxenmobbning. Att "bojkotta SD" har blivit ett snack som varenda liten röding och blåing bara måste få in i sina tal till folket, och jag blir faktiskt besviken på dem alla. Var finns egentligen demokratin i vårt land?

Jag säger inte alls att jag är för SD, jag tycker absolut inte att det är okej att ett sådant parti får så pass många röster, men jag är helt övertygad om att alla de andra partierna tycker att det är en otrolig lättnad att Sverigedemokraterna finns: Nu slipper de ta hand om dessa frågor som de själv ryggar tillbaka från vareviga gång de ställs. Nu kan SD ta skiten medan Blått och Rött bokstavligen slickar r*v på sina väljare. Det man inte minns har man inte gjort brukar man säga men i detta fall handlar det om att det man inte säger har man inte gjort.

Nej. Blått&Rött. Fundera nu på vad detta betyder och fundera på att det kanske är dax att våga tala om dessa frågor. Fundera kring om det verkligen är värt att mygla bort allt som har med invandrarpolitik att gör endast för att smeka alla medhårs. Det är sex procent. Sex procent som uppenbarligen tycker att dessa frågor är viktiga.

Läget är ändrat. Acceptera.

Inatt har jag inte kunnat sova alls. Vridandet och vändandet resulterade i att jag där vid femtiden på morgonen stirrade in i ett totalt tomt tv6: "Detta är en hypnotiserande text. Du kommer snart somna för att senare vakna när tv-programmen börjar sändas igen".

Det började med att jag skulle sova tidigt, och nog inte egentligen var så trött. När jag sen väl blev trött så var det ett sjuhelsikes liv utanför tv4 (vilket det har varit tre kvällar i rad). Skrikande, hurrande, skrikande, hurrande, skrikande, sjungade. Jag har inte förrän nu i detta ögonblick insett att det såklart hela tiden har handlat om alla debatter som pågått i fyran-huset på kvällarna.

Men. när jag väl kunde döva den största delen av ljudet (med hjälp av två kuddar och ett extratäcke på huvudet) så började jag hosta. Om det var för att jag inte fick luft och höll på att svettas ihjäl eller för att jag är förkyld vet jag inte, men det spelar ingen roll eftersom det fortfarande inte fick mig att somna. Hostmedicin. En alvedon för säkerhets skull. Och vänta. Vänta. Tillslut somnade jag men vaknade på grund av en otrolig stressdröm som jag lätt kunde tyda. Nu handlade det inte längre om skrik utanför tv4, utan om en möjlig nervositet inför idag.

Aja. Sen var klockan fem-sex. Dax att gå upp? Av någon anledning blev jag tokstressad. Har nu varit klar hur länge som helst och fick ett riktigt uppvaknande när jag insåg att jag var en timme tidig. Halv nio hade jag siktat på, halv tio var verklighetens nummer.

En frukostvända till då?