inreda
back to termo.
äntligen hemma
m-alone
Fredag kväll och bara lugn i kroppen. Jag gillar lugna MeMyselfAndI-kvällar. Speciellt när alla andra är ute och svänger sina lurviga både till alkoholens och musikens rytmer. Har lagt ner nästintill allt tänk som har med skolan att göra, förutom att jag skriver om det just nu, och tvn står på i bakgrunden. Det var länge sen jag kollade på tv. Det var länge sen jag tvingade mig själv till att känna lugn och det var länge sen jag lärde mig så mycket på en dag som jag lärt mig idag. Om jag kämpar på lika mycket imorgon och på Söndag så sitter Måndagen utmärkt. Sen är det bara Onsdag kvar, och resten efteråt. Men, det känns bra ändå. Även om inte den läskiga tentan i Måndags satte så sitter nästa. Och nästa efter det. Jag gillar att klara saker. Har gjort det lite för sällan på sistonde, men jag försöker verkligen ändra the bad habit. Jag vill kunna känna mig stolt över mig själv. Power.
Det som är lite synd i allt det här är att jag fått lite konstig dygnsrytm. Är helt slut på morgnarna och dagarna men kan ínte sova på nätterna. Har aldrig varit en morgonmänniska, men ännu mindre än kvällsis. Men nu så.. det är verkligheten och drygt satan när jag inte kan sova. Jag funderar för mycket. Det låter för mycket i lägenheten (eller är det tystnaden?) och det är alltid massa saker kring morgondagen som måste tänkas igenom. Man kan även oroa sig lite, det har jag blivit bra på. Vissa dagar ger liksom själva tänket kring bra och dålig mig ett helt annat perspektiv. Borde göra något åt.
Menmen, nu dax att fokusera helt på film med världens bästa Heath. Sin Eater. Låter som något jag verkligen inte kommer kunna sova av. Men men. Vad ska jag annars göra än att inte sova. Imorgon nya tag.
Guten nicht. Let it go.
för sent.
Usch usch. nu är klockan för mycket. Men det gör inget. Jag har varit otroligt nyttig idag. På alla plan. Härligt. Nu, ladda batterierna. Upp om ett litet tag.
bra dag.
ett noll till mig
Har varit otroligt effektiv idag och har äntligen, efter i princip två dagars fight med ett enda fjuttigt delproblem, löst talet jag ville lösa och kan därmed bocka av elektrons inlämningsuppgifter på min to-do-list (tre poäng, kom till mig). Men inte kan jag lata till nu inte. Denna del av kursen hjälper mig nothing, nãda, inte ett endaste litet dugg, på tentan på Måndag. Så glöm lugnet. Glöm promenaden, balkongen och glöm för i hela världen sängen och duntäcket. För här ska elektropluggas. TIll hundra procent. Dagen är inte över på långa vägar, slutspurten har inte ens börjat. Heja heja heja.
Startskott
..och allt drar igång. Heja Heja Heja!
goddag
haha! Dagen har varit bra. Har varit på sjukhuset och kontrollerat mitt perfekta hjärta. Det såg fint ut och jag är mycket tacksam för det. Är alltid orolig när det är dax för kontroller igen. Ibland flera dagar. Men det gick bra den är gången, och jag fortsätter gå åt det bra hållet. Känns skönt att ha det gjort. Hatar sjukhus. Får alltid någon liten krypande känsla av att det är dax igen. usch. Efter besöket har dagen dock rullat på i rätt riktning. Har fått massor gjort och det är otroligt skönt. Vaknade med känslan av en dålig dag, lägger mig med en helt annan känsla. Nu fattas bara att morgondagen blir lika bra, Jag beställer härmed frukost på balkongen i solen, några timmars ihärdigt studerande och gärna en solnedgång med mina vänner. Tack!
Nu, sova, gott folk. Imorgon är en ny dag. Med sool!
Förlåt innerligt för att jag är ärlig / har snott din kille / har mer vänner / har fötts med bättre gener. Förlåt. (not) Haha! ;D
mörkt
mörkt.
Nu är tiden inne. Men är den redo?
Är jag?
För omotiverad, för vilsen, för less.
Eller handlar det verkligen bara jag?
stressen är min fiende men även min piska.
Måste, vill inte, men måste, vill jag verkligen inte?
jo vilja finns men inte ork.
Kroppen är inställd på slowmotion.
Hinner därför inte registrera alla bra saker huvudet tänker.
Det är det här med motivation.
Det är så olika från dag till dag.
Men varför just nu?
Nu när det är som viktigast.
Nu när det hänger på mig och endast mig.
Min framtid.
Vill jag så gör jag de här.
Men om jag inte vill, avslutar jag det då?
Jag intalar mig att jag vill.
Jag vet dock inte om det är det mest ultimata för min stressade själ.
det brukar alltid sluta med att jag vet att jag vill.
Men utan motivation är det svårt att göra något åt en vilja.
Men motivation och vilja borde väl höra ihop?
Jag är kluven. Det har jag varit länge.
Det är inte lätt att intala sig saker när kroppen inte orkar.
Idag. Ingenting. Zombie. Slowmotion. Ångest.
Vet vad jag måste och det äter upp mig inifrån.
idag är det en sådan dag.
mörkt.
