Caa

I alla lägen.
Nu är det såhär. Jag har precis lärt mig allt jag tror mig behöva veta inför lappen idag och jag har bekräftat att min magkänsla angående allt annat runt omkring är värd att gå på. Inlämningen är fortfarande lite knas, men den hoppas jag kunna skrapa fram information om när jag anländer till den Kungliga Tekniska Högskolan om sisådär förtiofem minutas.

Nu till lagen om alla sakers jävlighet. Jag knäpppe på mig ett halsband idag. Ett halsband som jag alltid alltid vill ha men som jag aldrig får att sitta fast runt min giraffnacke eftersom låsanordningen är trasig. Idag gjorde jag det som sagt åter igen men märkte fort att det inte alls var dagens halsband att bära, så av skulle det. Det går inte. Mitt halsband sitter numer fast runt min hals och jag kan inte på något som helst sätt lirka av det. Vill inte ha sönder mitt favorithalsband. Men vill inte ha det på mig. Vad göra i detta läge va? Ett: var glad över att du äntligen får fast det där sablars halsbandet och att det för en gångs skull sitter där det ska. Två: Skrik och gråt som ett litet barn till någon kommer och trasslar ur det. Tre: Dont give a damn. Fyra: Slit för kung och fosterland och skratta åt pärlorna när de ligger där på golvet.

Det blir en kamp om två viljor. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag ger mig inte.

dagens ungdomar..