Caa

Just det. Ge mig. Jag måste få lite motivation och jag måste få lite peptalk. Jag vill bara ut till Lotta och umgås över en öl och loads of snack. Men det går ju inte. Peptalk.

----> Jag önskar mig ett helt vanligt åtta till fyra jobb. Men vänta nu? - Det har jag ju! <---

Jag skall härmed lägga en stor fet spya på Sollentunas Folktandvård. Eller nej förlåt, inte på folktandvården utan på dessa satans jäkla tanter som sitter och lider varje dag. Klaga till chefen istället för på oss stackare som inte har något val, utan MÅSTE stöta på er när tandläkarbesöket väl skall göras. Skärpning!

Solen skiner ute och regnet lyser med sin frånvaro. Det ser inte ens ut som att det blåser. Är det vår på riktigt då? Här inne är det kallt, mörkt och motivationen lyser istället med frånvaron. Jag har lyssnat, skrivit och översatt i flera timmar men det är mycket kvar. Massor. Och som topping på den härliga bördan börjar jag bli sjukt förkyld och benen har domnat bort. Är det dax för lunch då? I vilket fall som helst, på toppingen så har det där sura körsbäret hamnat. Vi har idag fått reda på att det vi gjort innan måste utökas. Massor. Trots att vi redan fått det godkänt. Det är otroligt intressant hur våra handledare skall tro sig jobba med kommunikation när dom inte vet vad dom håller på med. Jag är sjukt besviken, åter igen, på KTH. Massor. Men på´t igen.

---

---

..är som den där som var igår. (inlägget innan)

Helt ärligt så trodde jag att hela världen var emot mig när jag printade inlägget igår, och blev helt övertygad om att så verkligen var fallet när datorn helt plötsligt dog innan jag hade fått visa mina klagomål för hela cyberrymden. Där, sittandes på centralstationen, utan hem eller kontakt med omvärlden så kändes Batteritorsk som en piss i motvind, och när jag sen insåg att det inte bara var slut på batteriet utan också att laddarkabeln var trasig så blev den där lilla strålen i motvind plötsligt till något ännu värre. Som någon annans tvåa i motvind, rätt i fejjan. Roligt det där hur det vänder fort.

För sen. Ja sen blev ju gårdagen till godisregn i motvind (mjuka, söta godisar). Jag fick meddelat att jobbet jag sökt var mitt och jag fick ett otroligt fint mottagande utomläns med både nycklar, skumpa, smörgåstårta och timmar av underbara diskussioner.

---

.. är såhär underbara som denna har varit. Jag sov inte alls bra inatt, vaknade alldeles för tidigt med grus i ögonen och en frossa av rang. Har kämpat mig igenom första timmarna i skolan (bara för att ingen skulle kunna klaga) och begav mig sen hemåt efter att jag själv insett hur dumt jag betedde mig. Jag såg fram emot en powernap, under minst sju täcken (och toppluva!) men fick en otroligt obekväm känsla i magen direkt när jag klev innnanför porten (in från regnet tåls att tillägga). Var fanns mina nycklar?

Friiberghs herrgård. Otroligt vackert och stillsamt och jag är helt och totalt förälskad, jag har äntligen kommit rätt vilket känns otroligt skönt! Meddelar snarast när inflyttningsfesten går av stapeln (vilket för tillfället är planerat någonstans i mitten av Juli). Men här först en liten sneak-a-peek för att ge er alla blodad tand:

Här en bild av Östra Flygeln med rum alltefter 1600-talets barock.

Där framme till höger skymtar vi ännu ett hus med boende för gästerna. Planerna är att barnen skall få ett eget under firandet.

Rakt fram här under ser vi stenköket, även detta i Barock-stil, men nu i tidigt 1500-tal. Det är här vi avnjuter middagen med utsikt över Mälaren. Till vänster ser vi också ännu ett boendehus för gäster och bakom detta skymtar sjöbastun för den vågade.

Västra flygeln med rum från romantikens vidder, här får den lycklige bo granne med mig (som självklart bor i det största rummet med tillgång till spa-avdelningen) och möjligtvis får även du en jacuzzi på rummet? livet är ett lotteri.

Den gemensamma spaavdelningen ligger alltså under själva huset och det är här tänkt att vi skall relaxa dagen efter den stora festen. Vad sägs som inomhuspool, jacuzzi och både torr- samt ångbastu?

Ja. See you in the fastlane.

Nu ännu en släng. Under my skin som det brukar kallas. Det är så det är, så det ska vara? I vilket fall som helst så skulle jag bara vilja skrika ut min frustration på denna människa så att denne förstår. Hur i hela världen kan man vara så otroligt socialt missanpassad? och hur i hela världen FÅR man vars så otroligt socialt okapabel?: hur kan man ha missat lektionerna i både vett, etikett och medmänsklighet? Jag är frustrerad samtidigt som jag är imponerad: Jag kan inte förstå hur jag ändå bryr mig så mycket om någon jag bara vill vifta bort. Men vet ni vad gott folk, inte ens bortviftning fungerar. Inte ens bortviftning. Det gror och det kliar. Hur skall man kunna få en människa att förstå när denne är helt okapabel till att tänka själv? Hur skall man få en människa att förstå när denne är helt fast i sina egna tankegångar? Svar: Det går inte. Det går inte att hjälpa, inte att laga och tyvärr inte att stänga av öronen.

Jag är så arg. SÅ arg. När lär jag mig att jag skall handla efter mina mycket smarta tankar? Aldrig verkar det som. alltid är man efterklok. fan och godnatt.

Blev en tripp av ren impuls till mina gamla hemstad igår. Mötte upp mor&far på Arlanda efter att ha lurat upptåget på en resa från upplands-väsby och fick på så sätt en otroligt ekonomisk förflyttning (a´la studentstyle). Har hunnit med pizzakäk med tre generationer Eriksson, att se en glimt av lille yrvädret Kevin och att skvallra med underbara Veronica (vilket alltid är på sin plats). Både hon och jag kan erkänna att jag är rätt virrig just nu. Lost in translation.

Alla som skrivit en tenta/gjort ett test/tagit körkort/varit på en arbetsintervju kan känna igen känslan: Du vet inte om du klarat dig, om du ens har gett allt du kunde, har du kanske till och med lyckats ge för mycket? Du vet inte ens när svaret skall dyka upp, det finns ingen deadline, eller? Man väntar med bitvis oroande spänning på ett Pass or Fail. Återkoppling till "Lost in translation".

Jag är så less på stressen, på pressen, på ovissheten och på att inte veta var jag ska vända mig. Ibland vill jag tillbaka till då, då när allt inte hängde på Måndagen den tolfte April. Måndagen den tolfte April ja. Första skrivningen i den förbannade kursen. Den förbannade kursen som jag vet att jag kan om jag bara tar tag i. Men att ta tag i måste vara likvärt med att kunna motivera. Att kunna motivera är borta, något har rasat igen. Eller?

I vilket fall som helst så surrar Radio 102.7 i bakgrunden (Gävles lokalradio) och här sitter jag och blickar ut över en grå Gävlestad som inte direkt livar upp. Gävle är så otroligt tråkigt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jo det vet jag innerst inne. Jag ska plugga matte. Sluta klaga God Damn it.

Lite smakprov från en glad påsk i Sälen: