Caa

När jag idag i mina egna funderingar satt och filosoferade på t-centralen så trippade ett mycket stiligt äldre par förbi med händerna i varandras. Jag blev alldeles varm av lycka inombords och började direkt fundera kring hur min man-för-hela-mitt-liv kommer att se ut. Vem kommer han vara, hur vet jag att det är han och framför allt: När kommer han? I fortsatta funderingar så gled jag iväg på ett framtidstänk som inkluderade villa, sjötomt, en stor altan, en liten busunge och en lika busig hund. Jag hann till och med komma in på bilfrågan när jag blev abrupt väckt ur mina drömmar av en dam som med en stor suck slog sig ned bredvid mig och utbrast: "NEJ JAG VET! det är ju just precis därför jag är påväg hem till Monica för att sova där!!"...

Tvingad att lyssna på damens konversation (med andra ord: tillräckligt nyfiken för att sitta kvar) så fick jag höra hur hon med gråten i halsen berättade att hennes man, sedan mångamångamånga år tillbaka, hade varit otrogen och att hon nu efter flera års otrohet hade fått nog. Nog som är Nog som är Jättenog. Punkt.

När jag klev på tunnelbanan så var det med en nedstämd ton som damen smittat mitt huvud med och jag placerade mig medvetet så långt från henne som möjligt för att sluta lyssna på mörkret hon beskrev. Men det hjälpte inte, det gick liksom inte att komma tillbaka till det rosa, vackra fluffet jag tidgare hade svävat bort i. Var är min man hade förändrats..

Nej, jag ska bara ha villa, sjötomt, en stor altan, en liten busig hund och..... ja. Ge mig en man också då. Okej då.

Caroline har precis satt sig ner i tunnelbanan och lyssnar trött men intensivt på musik efter en alldeles för sen dag i skolan.

Efter några sekunders tillvaknande inser hon att personen bredvid försöker få kontakt, hon plockar ur högra musikmekafjonken ur örat och ser förvånad på en stoor pojk vid sin högra sida.

"Bra Telefon" Säger han med tysk brytning och ler lite osäkert.

Bra telefon? tänker Caroline och funderar i ytterligare någon sekund om han tror att hon lyssnar på musik via en sådan där nyvärldens I-phone på  grund av I-pod-lurarna som hänger ur öronen.

"Va" får hon sen ur sig och inser när han snabbt fiskar upp sin Sony Ericsson T700 att han menar telefonen som ligger så snällt och sover i hennes ficka.

"Jaha" fortsätter hon och känner sig lite omtöcknad "Eller nej, den är rätt dålig, min har gått av"

Den stora tysken skrattar ännu mer när hon lirkar upp sin telefon och visar dess nu skapligt mycket mer ergonomiska utformning.

"Nej i och för sig så är den inte så bra.. Fast jag har ju en till" lägger han till mitt i skrattanfallet och tar upp telefon nummer två (förväntan var stor) som tyvärr inte var något annat än en stenåldersNokia med spräckt display: "Men den är lite svår att använda" kluckar han och pekar på sprickan.

"Jo det förstår jag" svarar Caroline och nickar sedan, flinar tillbaka "Vilken tur att du har två då"

Utan att stoppa tillbaka höger musikmekafjonk i örat så vänder hon sig ut mot fönstret och funderar på när hon skall få gå av. Tysken är tyst men det känns att det snart kommer något mer.

Och det gör det.

"Vad lyssnar du på" säger han och flinar ännu mer osäkert.

"Ursäkta, vad sa du" svarar Caroline och plockar ur även den vänstra luren för att riktigt låtsas som hon bryr sig.

"Jo, jag undrade vad du lyssnar på" säger tysken igen och ler brett, nu lite mer självsäkert, som att han precis har kommit ut ur garderoben.

"Red hot chili peppers" svarar Caroline.

"Jaha, jo dom är jättebra" flinar tysken igen och lyser ännu mer upp när Caroline svarar på hans rad:

"Jo..riktigt bra.. Faktiskt mitt favoritband sen länge"

Han är nu tyst ett tag för att sedan brista ut i ett sådär osäkert leende igen "Mitt med faktiskt, sen läänge, dom är ju gamla ju"

"hehe jo.." Caroline kollar ut genom fönstret igen, stoppar tillbaka ena hörluren i örat och ser väggen swischa förbi i en hejdundrande fart (fast såklart inte tillräckligt fort)

Tystnad.

Länge.

Ännu längre.

- pling plong - Nästa station Gärdet -

Caroline rättar till Väskan, och Den store tysken säger "Hejdå"

"Hej" säger Caroline och reser sig upp innan tåget stannat.

Hon ser inte tillbaka.

Allmänt konstig till mods går hon istället rätt över perrongen vid östermalmstorg och inser varför hela situationen till en början känts så skum. Hon inser att hon inte använt sin telefon under själva tågresan och att tysken smidigt har uppmärksammat hennes bananformade T700 innan de ens klev på tåget. Hon inser också att han tydligen tyckte att detta var en sådan match-made-in-heaven att han placerade sin stora bak till höger om henne för att sedan tvinga henne ur musikens underbara värld för att påpeka detta. Snacka om en uppmärksam karl. Tysk(T)!

Efter en jättetrevlig gårdag som innefattade allt från båtmässa med farsguben till födelsedagsparty på münchenbryggeriet mår jag som jag förtjänar. Jag har äntligen kommit fram till en sak: Klockan fem på natten ska man sova sen länge. punkt.

-

Utan att ha ätit ett endaste litet gick jag upp ur sängen vid tvåtiden idag för att fajtas med en clementin som vägrade bi skalad av mina skakiga händer. Efter två sådana rackare och en bit gurka var det tvunget att somna om för att inte dö på fläcken. Vid fyratiden vaknade jag till igen och kände att jag verkligen kunde klara av ett besök till kylskåpet. Det gjorde jag inte så jag stannade kvar i sängen och ska nu strax göra ett nytt försök, jag vet att skakningarna inte slutar förrän jag får i mig mat.

-

-

så, rannsakning på g!

I Måndags vaknade jag en halvtimme innan klockan skulle ringa, under mitt täcke, och var livrädd att drömmen jag precis drömt inte var en dröm. Jag kom dock fort till medvetande igen och insåg att inte en endaste geting skulle kunna överleva i min minusgradiga lägenhet. Så jag försökte somna igen, gjorde det, och var oliidligt trött när väl klockan ringde. Snooze.

I går natt vaknade jag och var helt övertygad om att en fluga satt i min näsa. Jag hostade, snäste och harklade mig, tills jag skapligt äcklad insåg att om flugan någonsin suttit där så var den nu på väg ner för att ta ett varmt bad i magsyra.  Men, klockan var natt och jag blev överlycklig när jag förstod att jag hade några timmar kvar att sova, så jag somnade. Och vaknade när klockan ringde för att sedan stänga av den och somna om, tröttare än tröttast. Snooze.

Nyss när jag kom hem och satte mig i soffan (som jag också sover i) så såg jag något som jag trodde var en skalbagge på golvet. "Fy fan vad äckligt" sa jag högt för mig själv och svor hundra miljarders gånger för att jag har så otroligt ostädat så att skalbaggar flyttar in i mitt hem. Jag böjde mig ner för att ta bort den lille rackaren och insåg då, till min förfäran, att det inte var en skalbagge. Det var en fluga.

En stackars hjälplös fluga som låg på rygg, och som saknade en vinge.

Flugan släppte jag ut i kylan, mest för att den skulle få ett litet straff om den (huvvaligen) varit i min näsa inatt och jag sitter nu på soffan igen, helt övertygad om att jag och Mumien-mumien i Mumien-filmerna har något gemensamt. Jag har också undersökt vad drömmar om insekter kan betyda, för säkerhets skull.

INSEKT, se enstaka: du får tillfälle att hämnas på någon du tycker illa om. Se flera: pengar att vänta. Bli biten av: du har en rival.

GETING, se: kärt möte. Bli stucken av: en närstående kan bereda dig en sorg.

Jag är sjukt trött och är så less på att inte sova, men det gör ingenting om pengar finns att vänta eller om ett kärt möte står runt knuten. Men, för att vara helt hundra på att inget sorgligt kommer att hända eller att jag blir tvungen att få ett tillfälle då jag kan hämnas på någon så låtsas jag att jag aldrig läste det där.

Och fokuserar på funderingarna kring om det verkligen ligger en halv flug-vinge kvar i min högra näsborre eller inte.

-Peter Griffin