Eko 2
Ursäktar uppehållet på alltför många dagar. tittar bara in nu en snabbis, och tänkte bara säga att jag har noll som helst kontakt med internet, förutom när ett osykddat trådlöst nätverk råkar segla förbi i luften. Båda datorerna i lägenheten har kapsejsat och med andra ord även förmågan att nå internet.
Är hemma nu i stockholm igen och blir här ett tag som det ser ut. Bort ikväll för att skjutsa mor till öregrund men imorgon blir det poolparty hos Em. Hör av mig nästa gång någon ovetande låter mig smyga in på det trådlösa.
...men telefonen fungerar faktiskt igen.
Eko
Jag är helt bortkopplad från omvärlden, min mobil är hela tiden tyst och det här är nytt för mig.
I början trodde jag att jag skulle få spunk, men det visade sig fort att jag trivs såhär.
Lugn och tystnad.
Det började i Tisdags. Ingen mottagning, smset jag trodde jag skickat flera timmar tidigare låg kvar i utkorgen, ingen som ringde, ingen jag kunde ringa. Blev förbannad. Jäkla telefon, relativt ny och trasar sig redan. fan. hur skulle jag klara mig utan fröken mobil?
Ilska och Förvirring,
Onsdagen kom och telefonen hade fortfarande inte kommit på bättre tankar. Alla jag skulle ringa? alla som skulle ringa mig? Alla jag verkligen lovat att slå en signal borde vara fly förbannade på mig.
Panik och Oro
Sen kom det som en blixt från klar himmel. Jag hade lämnat telefonen hemma. Jag oroade mig inte längre, jag nästintill njöt av tystnaden och tillfället att inte bry sig ett dugg om var jag hade lagt min lilla fröken någonstans. Jag stressar av, gör allt jag själv vill göra, i min egen takt, utan stress och utan tjat. och jag trivs.
Lugn och Tystnad.
Så, alla som tycker jag är en dålig människa som inte hör av mig. tyck det. Jag bryr mig inte. Jag har det lugnt och skönt här på min egen lilla kant. (och för övrigt har jag inte era nummer)
Tror jag ska börja ta en telefonfri dag lite då och då. läskigt att man är så pass beroende av mobilen att man får nästintil panik när den slutar fungera.
vad har hänt med dagens ungdomar.
Gefle
noll nio trettiofem piip. världen är bra liten. Gävle är bra litet.
Är hos mor o far nu för att tänka över mina misstag, min livssituation och för att blí en helt ny människa. Äter bara grönsaker, hårt bröd o fisk och dricker endast vatten. Joggar varje dag till och från jobbet och har börjat göra knipövningar i sömnen. Mitt liv är på uppgång och om nån vecka kommer jag vara omvänd av nyttihetsguden. jag kommer vara en hurtbulle med kondition av bästa grad och biceps stora som karl alfreds. hallelulja.så hälsosamt.
skämt o sido. Jag är hos min mor och far ja, thats about it. Jag blir ompysslad, äter relativt okej och räknar inventeringslistor hela dagarna. långt ifrån hurtigbullen jag i mitt läge (och du i ditt!) borde tänka på att vara men definitivt också långt ifrån onyttigt. Jag trivs alldeles sådär nästintill perfekt bra och tjänar pengar på köpet. bra deal.
Men någonting har slagit mig, hårt. inte så att jag har fått ett blåmärke eller ont någonstans utan uttrycket. Gävle är bra litet. Jag menar inte heller där så litet som tillexempel en myra eller en fästing utan litet i hur alla människor lever och framför allt tänker och är. Litet på ett sådant sätt som får mig att känna mig så glad och tursam att jag tog steget och flyttade.
Varje gång jag ska åka hit så ser jag fram emot Gävle i ett nötskal och känner jag mig alldeles bubblig i magen av glädje och nästan förväntansfull. Men när jag kommer fram dämpas fort bubblet och tillslut, bara efter att någon dag har spenderats i trakterna så har bubblet bytts ut mot nåt annat, någon sorts oro, tomhet, obekvämhet som jag inte direkt kan placera. Den här känslan är inte något jag vill känna, utan något jag mot min vilja känner och som gör mig grymt sugen på att bara åka hem igen och sätta mig bekvämt i soffan för att bara stirra in i väggen och tänka på hästar, bara för att få bort oron i kroppen. och jag är inte ens intresserad av hästar, förstå min oro.
Ni får nu inte tro att jag höjer stockholm till skyn bara för att det var där jag råkade hamna, nej inte alls, det hade likaväl kunnat varit kiruna som umeå som norrtälje som sveg, skitsamma, i vilket fall som helst så är jag klar med gävle med omnejd och det känns bra. ett avslutat kapitel i min biografi.
Gävle är som en liten musikal. blixtar och dunder, Nivå och Bocken. Läkerol och Gevalia, Epatraktorer och brats. det roliga är att det finns fler brats och stureplansnissar här än i verkliga stockholm. Det gulliga är att alla känner varandra och man inte kan göra ett enda litet snedsteg för då pratar familjen om det vid frukostbordet dagen efter. Så mycket för grannsämjan.
Nej nu ska jag återgå till arbetet. Moms och marginaler. kommer sova gott inatt.
saknar min thomas.
noll nio femtiofsex piip.
