Caa

dagen har varit förjäklig. Den har skavt, skurit och bara svikit åter och åter igen. Den tidiga morgonen startades med en kvarts avgudning till snoozningen vilket antyder på en djupt diskontinuerlig morgon. Bara detta är konstigt, att snooza är inte Carolines visa. Caroline sjunger inte alls med i sången om snoozning.
Efter dusch, mascara och paltor fick jag dock i mig en liten bit frukost, vilket alltid är bra, och allt var uppstyrt för en förjäkligt, bra, dag. Förutom de där skorna då, men jag måste ju lära mig. Jag traskade iväg, i tid för en gångs skull, lyckligt ovetande om allt jag glömt hemma, och kände mig lite halvt sådär förväntansfull inför allt. (förutom jackan då, men jag måste ju lära mig). Kom på att jag glömt boken och gick tillbaka. Hämtade matlådan som stod på köksbänken och vände för att göra ett nytt tappert försök. Klev på tuben och kände blickarna i ryggen, ignorerade, och kom på. Fan. Hade ju fortfarande inte hämtat boken. Hoppade (okej, klev) av igen efter en station och åkte halvt hem. vände. den jäkla boken fick stanna hemma i garderoben.
sammanfattning 1: man ska se det positiva: Frukost fick jag dock i mig. en kant på min femkiloslimpa med en gurkbit på. mums vad osmakligt.

Sen då. Ja, skoldagen flöt på utan alltför lite stress hets och magont. Inlämningen i Hållf gjorde jag som tur var klart igår så den fanns inte i min tanke, den får bära eller brista, men matten har gnagt och gnagt och gnagt. Hur i hela fan skulle jag kunna redovisa något muntligt som jag inte förstod? Genusredovisningen har också gnagt, inte för att det var stort eller alldeles för viktigt utan för att det är just det där. Det DÄR. Jag hatar det där och hatar är inte underskattat i det fallet.
hatar han där också, men där kanske hatar är lite väl starkt. (vilja kräkas på?)
sammanfattning 2: man får se det positiva: Det gick bra. Smidigt och bra, och han hade fel. haha. FEL.

Mina tankar är nu helt åt helskotta och jag försöker hålla dem i schack. Jag försöker gallra ur det väsentliga och jag försöker att hitta det rätta i djungeln, men det värsta är att jag inte har tid. Jag har inte tid att leta under varje sten. Jag har inte tid att rannsaka.
Sammanfattning 3 (och den viktigaste):  man ska se det positiva: Hållfen är inlämnad, Matten är godkänd (och jag förstår!), redovisningen är klar och jag är faktiskt inte en å nittio. så Nu så jäklar. tjuren vid hornen kalls det väl?

mejlinboxkoll sen matematik. Oh ja.