Stavar
Sitter på skolan och studerar ljudet och dess vibrationer i den blå boken. Och visst är det en massa ljud här. En kille längst bort till höger kollar Simpsons (det avsnittet där det visar sig att Maggie är en utomjording), två killar framför mig sitter och skrattar åt sina enorma tvåliters Ice Tea-kartonger (vilket jag med gjorde när de kom för en timme sen) och ett par lite längre bort sitter fnissandes viskandes pussandes. Snett till höger sitter ett gäng och recenserar Madagaskar 2. Men jag är van, Det är en vanlig dag i D-huset på KTH.
Nu var det dock inte detta jag skulle berätta om. Det var ju damen.
Det kom alldeles nyss en dam förbi. Detta är inget ovanligt, damerna är otroligt vanliga såhär i tentaperioder då de tjänar kosing på att vakta tentander, men det ovanliga var sättet hon gick förbi. Både jag och de skrattande småpojkarna med isteet blev totaltysta.
Damen var i sextioårsåldern och riktigt fancy kavajklädd. Kort tillfixat blonderat hår, svarta lackskor och en röd lackryggsäck (modell small). Och hon hade en stav i varje hand.
Nu ska jag inte klaga på stavgång, inte ens inomhus, för visst kan det vara otroligt bra träning för svaga underarmar och en trött kropp, men frågan är om man kanske inte ska gå lite fortare än en kilometer i timmen.
Och, jag är tvivelaktig på om det verkligen hjälper när man släpar dessa efter sig. Jag drar fort en parallell med folk som bär på sina kryckor.
En sak är i alla fall säker, jag är inte den som är den som har rätt att döma. Jag har bara aldrig sett en kavajbeklädd stavsmygare med röd lackrygga förut.
Dax att utöka ljudet i den ekande byggnaden med lite morotsätande.
Det var dom som började.
Nu var det dock inte detta jag skulle berätta om. Det var ju damen.
Det kom alldeles nyss en dam förbi. Detta är inget ovanligt, damerna är otroligt vanliga såhär i tentaperioder då de tjänar kosing på att vakta tentander, men det ovanliga var sättet hon gick förbi. Både jag och de skrattande småpojkarna med isteet blev totaltysta.
Damen var i sextioårsåldern och riktigt fancy kavajklädd. Kort tillfixat blonderat hår, svarta lackskor och en röd lackryggsäck (modell small). Och hon hade en stav i varje hand.
Nu ska jag inte klaga på stavgång, inte ens inomhus, för visst kan det vara otroligt bra träning för svaga underarmar och en trött kropp, men frågan är om man kanske inte ska gå lite fortare än en kilometer i timmen.
Och, jag är tvivelaktig på om det verkligen hjälper när man släpar dessa efter sig. Jag drar fort en parallell med folk som bär på sina kryckor.
En sak är i alla fall säker, jag är inte den som är den som har rätt att döma. Jag har bara aldrig sett en kavajbeklädd stavsmygare med röd lackrygga förut.
Dax att utöka ljudet i den ekande byggnaden med lite morotsätande.
Det var dom som började.
Ajjfön
"Hej jag ville bara berätta att Spotify nu finns till din ajjfön"
Föna aldrig håret med en sådan. Kan sluta riktigt illa.
En sköning
Framkommen
Idag har jag kommit fram till en hel del saker. Det har varit en dag i framkomlighetens och intensitetens namn. Jag har kommit fram till att.
1: Jag egentligen inte var så söt när jag var liten.
Detta kom som en chock, som en blixt från klar himmel, som ett nej när du visste att du skulle få ett ja. Men nej, kalla mig för en osöt unge eller helt enkelt nonfotogenique, för jag måste erkänna att i de tre fotoalbumen jag har plöjt idag så fanns det bara ett enstaka bilder där jag verkligen var en söt Caroline. Otroligt fina bilder, men.
Eftersom jag mellan mina Ljud&Vibbtankar idag har haft otroligt mycket tid till att grubbla på detta faktum så har jag dock insett att jag trots bildbevisen måste ha varit en otroligt söt unge. Om man tar steget längre och begrundar alla osmickrande fotobevis som idag finns på en äldre Caroline så inser man ju att alla inte kan bli lika bra på bild som i verkligheten. Eller försöker jag vrida detta till min fördel nu? I vilket fall som helst. Jo, jag var en söt unge. Fråga bara mamma och pappa och farmor och farfar och mormor.
2: Jag forfarande har problem med värmen i lägenheten.
Detta kom inte som en chock då jag är mycket medveten om att vi har en bov utan värmebehov på nedre bottenvåning. Det vill säga en människa som fräckt skruvar ned huvudvärmen eftersom han själv brinner upp i sin lägenhet. Detta medför såklart att vi på översta våningen inte direkt får någon värme. Det gamla systemet orkar inte och det vatten som väl pallrar sig till femte våningen är minst fem sex grader kallare än nödvändigt.
Detta ska jag dock lösa. Damen bredvid mig fryser lederna av sig (Under 22 grader inomhus är en sanitär olägenhet för människor med ledbesvär) och jag, jo, jag fryser jag med när jag väl stänger av mitt el-element som nu står och drar pengar för fulla muggar.
Tror det är dax att gå en rundvandring i huset och tala lite vett med boende. Makt.
3: Jag fullkomligt hatälskar Liptons "Ceylon Gardens".
Första gången jag drack vattnet med denna smaksättning så höll jag på att kräkas. Alldeles för mycket vanilj, kanel, blomma, jul!
Andra gången jag skulle prova luktade jag bara på påsen och fick i princip samma känsla.
Idag gjorde jag ett nytt modigt försök och sitter nu med min kopp Ceylon Garden och.. gillar det. Tror jag. Handlar detta om min misstänksamma inställning till julen? Handlar detta om att jag egentligen inte gillar The över huvud taget eller handlar detta om vaniljen. den där vaniljen.
Det krävs nog en omgång till.
4: Jag inte är en glöggmänniska.
Jo, första glöggen har redan serverats och nej, det är som med Ceylon Gardens: Jag vill och försöker men jag vet inte alls. Det smakar inte bra helt enkelt. Hur mycket vin eller vanillj eller honung eller vad du än vill din glögg ska smaka så smakar det inte bra. Glöggen är från grunden en sneaky bastard som bara vill få dig att äta nyttigheter som nötter och russin. Och bli full såklart.
Men, trots detta kommer jag fortsätta med mitt minimalistiska glöggdrickande. Det är något som hör till, och som sagt, man får äta godsaker som russin och nötter och man blir ju lite mysfull. Ingen hund begraven alls.
5: Jag är livrädd
Jag insåg idag för första gången på riktigt länge att jag är livrädd för vad min framtid kommer att utvisa. Jag insåg att jag inte alls lägger ner den energi jag borde på att ordna upp min framtid och jag insåg då direkt efteråt att jag kanske inte ens kommer klara det här.
Efter dessa tankar så kommer ju absolut den stora frågan. Vill jag verkligen det här? Men. Vad skulle man göra annars. Det är det som är det roliga i hela livräddheten: Jag har inget val längre. Det är bara att köra på trots magkänslan, svettningarna och intensiteten. Skulle man lita på magkänslan? hur var det nu igen?
Men, trots detta:
6: Jag har sprungit ifrån demoner
Jag har kutat som en tok och jag har nog lyckats rätt skapligt må jag säga. Detta kom även det som en blixt från en trasig kamera, helt plötsligt så var jag bara där jag nu är. Vet inte hur eller varför eller något annat, men jag är här och inuti känns det bra på ett sätt jag inte känt på många år.
Det roliga är att jag hade blivit så van att jag inte ens själv märkte det. Någon påpekade min förändring och jag fick en sekunds betänketid "mm, tack, jag vet" sa jag "vad kul att du säger det!". Men jag visste inte alls. Nu vet jag och nu känner jag det på riktigt. Och vilken känsla. Det är helt underbart. En sten har blivit till sand och nu gäller det bara att skaka av sig det sista. Och det är förhoppningsvis snabbt gjort.
7: Jag skriver mycket korta meningar.
I vilket fall som helst: Fredagstenta och Lördagsångest. För vet ni vad, på Fredag, då ska det tamefasen firas. För första gången på länge ska det firas. Tentavecka no more. underbart. (..Och kallt Ceylon var verkligen inte att rekommendera)
(Förlåt förresten att jag varit så dålig på att godkänna kommentarer, jag läser dom och tackar så mycket, tar bara lite tid i mitt maskineri)
1: Jag egentligen inte var så söt när jag var liten.
Detta kom som en chock, som en blixt från klar himmel, som ett nej när du visste att du skulle få ett ja. Men nej, kalla mig för en osöt unge eller helt enkelt nonfotogenique, för jag måste erkänna att i de tre fotoalbumen jag har plöjt idag så fanns det bara ett enstaka bilder där jag verkligen var en söt Caroline. Otroligt fina bilder, men.
Eftersom jag mellan mina Ljud&Vibbtankar idag har haft otroligt mycket tid till att grubbla på detta faktum så har jag dock insett att jag trots bildbevisen måste ha varit en otroligt söt unge. Om man tar steget längre och begrundar alla osmickrande fotobevis som idag finns på en äldre Caroline så inser man ju att alla inte kan bli lika bra på bild som i verkligheten. Eller försöker jag vrida detta till min fördel nu? I vilket fall som helst. Jo, jag var en söt unge. Fråga bara mamma och pappa och farmor och farfar och mormor.
2: Jag forfarande har problem med värmen i lägenheten.
Detta kom inte som en chock då jag är mycket medveten om att vi har en bov utan värmebehov på nedre bottenvåning. Det vill säga en människa som fräckt skruvar ned huvudvärmen eftersom han själv brinner upp i sin lägenhet. Detta medför såklart att vi på översta våningen inte direkt får någon värme. Det gamla systemet orkar inte och det vatten som väl pallrar sig till femte våningen är minst fem sex grader kallare än nödvändigt.
Detta ska jag dock lösa. Damen bredvid mig fryser lederna av sig (Under 22 grader inomhus är en sanitär olägenhet för människor med ledbesvär) och jag, jo, jag fryser jag med när jag väl stänger av mitt el-element som nu står och drar pengar för fulla muggar.
Tror det är dax att gå en rundvandring i huset och tala lite vett med boende. Makt.
3: Jag fullkomligt hatälskar Liptons "Ceylon Gardens".
Första gången jag drack vattnet med denna smaksättning så höll jag på att kräkas. Alldeles för mycket vanilj, kanel, blomma, jul!
Andra gången jag skulle prova luktade jag bara på påsen och fick i princip samma känsla.
Idag gjorde jag ett nytt modigt försök och sitter nu med min kopp Ceylon Garden och.. gillar det. Tror jag. Handlar detta om min misstänksamma inställning till julen? Handlar detta om att jag egentligen inte gillar The över huvud taget eller handlar detta om vaniljen. den där vaniljen.
Det krävs nog en omgång till.
4: Jag inte är en glöggmänniska.
Jo, första glöggen har redan serverats och nej, det är som med Ceylon Gardens: Jag vill och försöker men jag vet inte alls. Det smakar inte bra helt enkelt. Hur mycket vin eller vanillj eller honung eller vad du än vill din glögg ska smaka så smakar det inte bra. Glöggen är från grunden en sneaky bastard som bara vill få dig att äta nyttigheter som nötter och russin. Och bli full såklart.
Men, trots detta kommer jag fortsätta med mitt minimalistiska glöggdrickande. Det är något som hör till, och som sagt, man får äta godsaker som russin och nötter och man blir ju lite mysfull. Ingen hund begraven alls.
5: Jag är livrädd
Jag insåg idag för första gången på riktigt länge att jag är livrädd för vad min framtid kommer att utvisa. Jag insåg att jag inte alls lägger ner den energi jag borde på att ordna upp min framtid och jag insåg då direkt efteråt att jag kanske inte ens kommer klara det här.
Efter dessa tankar så kommer ju absolut den stora frågan. Vill jag verkligen det här? Men. Vad skulle man göra annars. Det är det som är det roliga i hela livräddheten: Jag har inget val längre. Det är bara att köra på trots magkänslan, svettningarna och intensiteten. Skulle man lita på magkänslan? hur var det nu igen?
Men, trots detta:
6: Jag har sprungit ifrån demoner
Jag har kutat som en tok och jag har nog lyckats rätt skapligt må jag säga. Detta kom även det som en blixt från en trasig kamera, helt plötsligt så var jag bara där jag nu är. Vet inte hur eller varför eller något annat, men jag är här och inuti känns det bra på ett sätt jag inte känt på många år.
Det roliga är att jag hade blivit så van att jag inte ens själv märkte det. Någon påpekade min förändring och jag fick en sekunds betänketid "mm, tack, jag vet" sa jag "vad kul att du säger det!". Men jag visste inte alls. Nu vet jag och nu känner jag det på riktigt. Och vilken känsla. Det är helt underbart. En sten har blivit till sand och nu gäller det bara att skaka av sig det sista. Och det är förhoppningsvis snabbt gjort.
7: Jag skriver mycket korta meningar.
I vilket fall som helst: Fredagstenta och Lördagsångest. För vet ni vad, på Fredag, då ska det tamefasen firas. För första gången på länge ska det firas. Tentavecka no more. underbart. (..Och kallt Ceylon var verkligen inte att rekommendera)
(Förlåt förresten att jag varit så dålig på att godkänna kommentarer, jag läser dom och tackar så mycket, tar bara lite tid i mitt maskineri)
wake me up when september ends
.. fast tvärtom. Nu är det så otroligt kallt här. Och tro det eller ej, imorse kom det en släng av snö. En liten men effektiv snösläng. Effektiv på det planet att jag verkligen insåg hur fort det vänder. Konstraster som vi sa, kontraster.
Men det är härligt ändå på något sätt. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder eller vad det nu var. Det finns bara dåliga kläder för dåliga väder. Det blåser det regnar och det är mörkt. Solen gick upp halv åtta och ner tjugo i sex. Herre gud! Lyssna på den! Ljuset Ljuset, det bedrar oss. Och ändå är det bara oktober.
Men åter igen. Det är härligt. Hösten har sitt. Speciellt när man har varma kläder eller ett paraply eller ett glatt humör eller en kopp varm choklad eller en filt eller en film eller eller en varm dusch eller någon att dela mörkret med.
.. jag håller mig vaken ändå.
Citat
"Jag förstår att många tycker det är fel eftersom det är mot reglerna"
Bra Thomas Bodström, Bra.
The Spänning
Det är en sak som jag måste dela med mig av, en sak som jag ser fram emot varje morgon och kväll.
Ett litet litet guldkorn som ger mig tillfredsställelse i den mörkaste hösttimmen är en kopp The.
Att blint plocka upp en thepåse ur min thelåda ger mig spänning i vardagen, en total överraskning när jag som helst behöver den, det är Citron, Blåbär, Earl grey, Svarta vinbär, Apelsin, Hallon och allt vad det heter.
Spänning i tillvaron. Härligt.
kurskaos
Jag har inte tid att bli såhär. Hela mitt inuti kokar. Fortfarande.
Det finns saker jag inte gillar och sen finns det saker jag inte gillar lite ännu mer. Det här är en sak av de sistnämnda. Jag gillar inte folk som har svårt att planera och jag gillar inte lite ännu mer folk som av sin brist på kunskapen inom planering utsätter mig för kaoset som uppstår. Jag pratar som alltid om skolan, men nu på en annan nivå än vanligt. Det här är på nivån där allt borde fungera, där grunden för min, och alla andra P3ors utbildning läggs, inom kursen Design och Produktframtagning C.
Det är tenta på måndag inom kursen som jag verkligen hade sett fram emot. I skuggan av de tunga kurserna är denna lilla sötnos som grädden på moset, som skinkan på pizzan, som den där lilla stjärnfukten i vinbålen.
Men icke. Under dessa veckor har min stjärnfrukt förvandlats till ett glaserad rött bär som man alltid får på bakelsen men som varje gång smakar fan.
Och allt detta på grund av en enda person. Detta kaos, denna oreda. Ingen vet någonting och ingen har ett svar. Den här kursen är det värsta jag varit med om och jag blir så less varje gång jag tänker på att detta krångel tar sån tid för oss alla. Vi vet varken ut eller in, när elller var, hur eller varför och framför allt så verkar inte kursansvarige heller veta. Det är så det går när man tror sig kunna slänga ihop en kurs på en femöring eftersom glada designelever ändå inte fattar något om administration.
Jag vill bara veta vad som är obligatoriskt och vad som inte är, jag vill veta vad jag skall kunna när kursen är avslutad och jag vill veta hur tentamen ska gå till. Är detta så mycket begärt tre dagar innan tentan?
Arg, ont i magen och otroligt otroligt stressad. Var börja?
Jo, Sparka Conrad.
Det finns saker jag inte gillar och sen finns det saker jag inte gillar lite ännu mer. Det här är en sak av de sistnämnda. Jag gillar inte folk som har svårt att planera och jag gillar inte lite ännu mer folk som av sin brist på kunskapen inom planering utsätter mig för kaoset som uppstår. Jag pratar som alltid om skolan, men nu på en annan nivå än vanligt. Det här är på nivån där allt borde fungera, där grunden för min, och alla andra P3ors utbildning läggs, inom kursen Design och Produktframtagning C.
Det är tenta på måndag inom kursen som jag verkligen hade sett fram emot. I skuggan av de tunga kurserna är denna lilla sötnos som grädden på moset, som skinkan på pizzan, som den där lilla stjärnfukten i vinbålen.
Men icke. Under dessa veckor har min stjärnfrukt förvandlats till ett glaserad rött bär som man alltid får på bakelsen men som varje gång smakar fan.
Och allt detta på grund av en enda person. Detta kaos, denna oreda. Ingen vet någonting och ingen har ett svar. Den här kursen är det värsta jag varit med om och jag blir så less varje gång jag tänker på att detta krångel tar sån tid för oss alla. Vi vet varken ut eller in, när elller var, hur eller varför och framför allt så verkar inte kursansvarige heller veta. Det är så det går när man tror sig kunna slänga ihop en kurs på en femöring eftersom glada designelever ändå inte fattar något om administration.
Jag vill bara veta vad som är obligatoriskt och vad som inte är, jag vill veta vad jag skall kunna när kursen är avslutad och jag vill veta hur tentamen ska gå till. Är detta så mycket begärt tre dagar innan tentan?
Arg, ont i magen och otroligt otroligt stressad. Var börja?
Jo, Sparka Conrad.
Min grej
Helgen lider mot sitt slut och som alla andra söndagar så sitter jag nu här och funderar kring veckan som varit. Jag vet att jag någonstans har haft nån jobbig dag lite här och var, men nu när jag letar efter dessa små tankar för att sammanfatta veckan så finns ingen kvar. Nope. Inget alls. Det måste tyda på att min helg precis har varit som jag behövde den. Lugn (fredagstvingad, lördagsplanerad) och riktigt behaglig. Jag har fått en hel del gjort, jag har försökt att koppla bort stressmoment så mycket det bara gått och jag har verkligen varvat ner. Nervarvning som inte ens är min grej.
Hur har det varit då? Jo, tiden rann bara iväg i skolan på fredagen, vilket resulterade i att jag fick mycket gjort. Detta resulterade sen i att jag la skolan på hyllan för Lördagen och bara var ledig. Och Ledig i gott sällskap är det bästa man kan vara. Otroligt trevlig shopping med Emelie på förmiddagen (blir så glad av hennes glädje!) och middag med film utomläns på kvällen. Idag, lite städning, lite ljudochvibb och lite renskrivning av protokoll. Lugnt och skönt. Nervarvningen fortsätter idag.
Jag har Nu bestämt mig, jag ska göra nervarvning till min grej. Nervarvning ska bli en inplanerad del i min helg och nervarvning ska vara grunden för den härliga känsla som jag på Måndagar kommer att känna.
Det är bra. Mycket bra. Behagligt och bra.
Just nu: En dokumentär om superstora bröst på fyran (fem liter! shit..) och Ljud&Vibb.
Hur har det varit då? Jo, tiden rann bara iväg i skolan på fredagen, vilket resulterade i att jag fick mycket gjort. Detta resulterade sen i att jag la skolan på hyllan för Lördagen och bara var ledig. Och Ledig i gott sällskap är det bästa man kan vara. Otroligt trevlig shopping med Emelie på förmiddagen (blir så glad av hennes glädje!) och middag med film utomläns på kvällen. Idag, lite städning, lite ljudochvibb och lite renskrivning av protokoll. Lugnt och skönt. Nervarvningen fortsätter idag.
Jag har Nu bestämt mig, jag ska göra nervarvning till min grej. Nervarvning ska bli en inplanerad del i min helg och nervarvning ska vara grunden för den härliga känsla som jag på Måndagar kommer att känna.
Det är bra. Mycket bra. Behagligt och bra.
Just nu: En dokumentär om superstora bröst på fyran (fem liter! shit..) och Ljud&Vibb.
