kurskaos
Jag har inte tid att bli såhär. Hela mitt inuti kokar. Fortfarande.
Det finns saker jag inte gillar och sen finns det saker jag inte gillar lite ännu mer. Det här är en sak av de sistnämnda. Jag gillar inte folk som har svårt att planera och jag gillar inte lite ännu mer folk som av sin brist på kunskapen inom planering utsätter mig för kaoset som uppstår. Jag pratar som alltid om skolan, men nu på en annan nivå än vanligt. Det här är på nivån där allt borde fungera, där grunden för min, och alla andra P3ors utbildning läggs, inom kursen Design och Produktframtagning C.
Det är tenta på måndag inom kursen som jag verkligen hade sett fram emot. I skuggan av de tunga kurserna är denna lilla sötnos som grädden på moset, som skinkan på pizzan, som den där lilla stjärnfukten i vinbålen.
Men icke. Under dessa veckor har min stjärnfrukt förvandlats till ett glaserad rött bär som man alltid får på bakelsen men som varje gång smakar fan.
Och allt detta på grund av en enda person. Detta kaos, denna oreda. Ingen vet någonting och ingen har ett svar. Den här kursen är det värsta jag varit med om och jag blir så less varje gång jag tänker på att detta krångel tar sån tid för oss alla. Vi vet varken ut eller in, när elller var, hur eller varför och framför allt så verkar inte kursansvarige heller veta. Det är så det går när man tror sig kunna slänga ihop en kurs på en femöring eftersom glada designelever ändå inte fattar något om administration.
Jag vill bara veta vad som är obligatoriskt och vad som inte är, jag vill veta vad jag skall kunna när kursen är avslutad och jag vill veta hur tentamen ska gå till. Är detta så mycket begärt tre dagar innan tentan?
Arg, ont i magen och otroligt otroligt stressad. Var börja?
Jo, Sparka Conrad.
Det finns saker jag inte gillar och sen finns det saker jag inte gillar lite ännu mer. Det här är en sak av de sistnämnda. Jag gillar inte folk som har svårt att planera och jag gillar inte lite ännu mer folk som av sin brist på kunskapen inom planering utsätter mig för kaoset som uppstår. Jag pratar som alltid om skolan, men nu på en annan nivå än vanligt. Det här är på nivån där allt borde fungera, där grunden för min, och alla andra P3ors utbildning läggs, inom kursen Design och Produktframtagning C.
Det är tenta på måndag inom kursen som jag verkligen hade sett fram emot. I skuggan av de tunga kurserna är denna lilla sötnos som grädden på moset, som skinkan på pizzan, som den där lilla stjärnfukten i vinbålen.
Men icke. Under dessa veckor har min stjärnfrukt förvandlats till ett glaserad rött bär som man alltid får på bakelsen men som varje gång smakar fan.
Och allt detta på grund av en enda person. Detta kaos, denna oreda. Ingen vet någonting och ingen har ett svar. Den här kursen är det värsta jag varit med om och jag blir så less varje gång jag tänker på att detta krångel tar sån tid för oss alla. Vi vet varken ut eller in, när elller var, hur eller varför och framför allt så verkar inte kursansvarige heller veta. Det är så det går när man tror sig kunna slänga ihop en kurs på en femöring eftersom glada designelever ändå inte fattar något om administration.
Jag vill bara veta vad som är obligatoriskt och vad som inte är, jag vill veta vad jag skall kunna när kursen är avslutad och jag vill veta hur tentamen ska gå till. Är detta så mycket begärt tre dagar innan tentan?
Arg, ont i magen och otroligt otroligt stressad. Var börja?
Jo, Sparka Conrad.
Bristvara
..och hur var det med sömnen? Ögonen faller ihop hela tiden, kroppen mår allmänt illa. Men sova? Inte då. Blir så less så less.
sömnlös
kan inte sova. Usch och tvi. funderar på om jag ska se en film, läsa en bok eller slå mig själv i huvudet med något hårt. Eller så skiter jag i allt och äter ett plommon istället. Så får det bli. Är alldeles för feg för att slå mig huvudet och alldeles för snurrig i skallen för att läsa en bok. Det är nog bäst att fortsätta ligga och kämpa för sömn, en film kommer hålla mig uppe för länge.
Två timmar kvar. pussåkram.
Bristvara
Nu har jag vaknat, eller rättare sagt, bestämt mig för att gå upp. För i mitt fall handlar det inte längre om att sova, nope, det går inte! Den här natten var värst hittills, vet att jag tappade koll på klockan där runt sju (då det var tänkt att gå upp) till omkring klockan åtta, då klockan ringde nästa gång. Men annars. Nope, kan inte ha blivit många miuters sömn alls.
Jag har funderat kring vad jag funderar på och om det isåfall är mina funderingar som får mig att skrämma bort sömnen. Har inte direkt kommit fram till något resultat, men är väl medveten om att många av mina funderingar stressar upp mig, men snälla, inte till den grad att jag inte ska kunna sova. knappast.
Det blir en ond cirkel. Jag somnar inte på kvällen, trots att jag är aptrött. Tänkte lägga mig toktidigt igår för att få lite mer sömn än vanligt, men det gick ju inte. Kunde inte somna och tog upp Freakonimics och läste om likheten mellan en sumobrottare och en skolfröken. Självklart, som alla vettiga människor förstår, så gjorde detta mig otroligt trött och jag bestämde mig för att försöka sova igen. Och igen och igen och igen. När klockan ringde vid sju imorse somnade jag dock. För att vakna igen vid nästa inställda tid, åtta.
Nu är det dax att ta tag i det här. Jag behöver sömn! hejdå
Vind
Hon är blåst hon är blåst hon har blivit lurad, hon får gå hem med svansen mellan benen
Dagens tankar
Jag kan inte beskriva vad konstigt det känns när livet vänder. Och vad fort det går! Saken är den att det gör mig något så otroligt förbannad, något så otroligt besviken och ännu mer tokledsen. Att man bara inte kan vrida tillbaka tiden igen? Vrida tillbaka tiden en sisådär två månader och styra upp utgången av onda ting. Det är helt obeskrivligt vad det är som händer när någon förvinner från vår jord, vad det är som händer när denna någon bara blir bortplockad från spelplanen. Game over. Vem är det som bestämmer att det ska bli så och varför just då? Vem har mage nog att våga säga att det var då tiden var förbi?
Jag blir rent utsagt arg. Alltid är det någonting. Man hinner inte ens våga tro på att saker och ting är som de ska förrän vinden blåser åt det andra hållet. Det är faktiskt lite skrämmande. Det händer så ofta, och tyvärr ibland, så nära.
Idag går mina tankar alldeles extra åt två speciella håll. Herr Bohlin och Herr Carl.
Mister Frykendahl: Jag håller på dig och vet att du gör det bästa för att solen ska skina ner på oss! party on ;D
Påkommen
hemkommen och påkommen. Så är det. Borde plugga på högsta växeln nu men det går inte. Har försökt och försökt men hela tiden är det jag själv som stör min ro. Jag har blivit överrasksad av mig själv flera gånger idag, och det roliga i sammanhanget är att inte ett dugg handlar om positiva överraskningar inom matten. Nej, positiva överraskningar är inte min grej över huvud taget. Jag bor i en kropp bestående av otroligt många och ytliga nerver. Och nerverna är numer ännu fler.
Positivt och glatt ska det vara. Mumma. Jag försöker och jag vill, men jag vet inte hur. Just nu känns allt jäkligt långt borta och åter igen, jag vet inte hur. Ska man orka gå i uppförsbacke för jämnan trots att den där kämparandan bara är halvdan. Nej nu blev det här jättekonstigt. Jag är otroligt glad, men jättekonstigt glad. Jag tror att det Kallas att ha ett innerligt peptalk med sig själv. Jag skulle behöva. Fasaden brast nu.
Påkommen. Mumma No more. Jag saknar mamma.
Positivt och glatt ska det vara. Mumma. Jag försöker och jag vill, men jag vet inte hur. Just nu känns allt jäkligt långt borta och åter igen, jag vet inte hur. Ska man orka gå i uppförsbacke för jämnan trots att den där kämparandan bara är halvdan. Nej nu blev det här jättekonstigt. Jag är otroligt glad, men jättekonstigt glad. Jag tror att det Kallas att ha ett innerligt peptalk med sig själv. Jag skulle behöva. Fasaden brast nu.
Påkommen. Mumma No more. Jag saknar mamma.
Dagen D
Idag har det varit en sådan dag då allt går åt pipan. Haha. Allt! (men jag har haft otroligt trevligt ändå)
Började redan imorse. Klockan ringer, jag vaknar, med ett leende (som alltid nuförtiden). inget fel på detta, men senare så händer det omysigaste av omysiga saker.
Planen var i vilket fall som helst den att jobbintervju var inplanerad klockan tio och trettio. Tio noll fem är jag klar, redo ända ut i fingerspetsarna och öppnar ytterdörren. Till min stora förfäran kommer jag då ihåg att jag glömt spruta på mig en puff Burberry och återvänder in i badrummet. Stressen känns av lite, som alltid när man glömt något, och parfymen swishas med en bestämd stråle, -direkt in i mitt vänstra öga. Jag svär, det svider, jag svär, det svider fortfarande och jag badar hela mitt ansikte i mitt minimala handfat. Jag svär lite till, och med klockan tickandes i huvudet är jag medveten om att tiden går och min jobbintervju ligger bakom knuten.
Så vad ska en stackars blind sate annars göra än att springa? Ja, hon springer. Hon springer så fort hennes spinkiga vader bär och hon svettas som en gris i den otroligt kvava morgonluften. Väl framme, och efter ett tidigare ursäktande samtal till fröken intervjuare, så bara måste något göras åt detta röda face. Chocken inne på toaletten blir ett faktum och jag ser... rött. Mitt ansikte, och då speciellt mitt vänstra öga, är svullet till tusen. Rödsprängd är bara förordet, och jag gråter som ett litet barn. Kroppen skriker åt parfymen att försvinna och jag försöker övertala den att stanna kvar. Men icke.
Intervjun gick iallfall okej, trots att jag spenderade första kvarten åt att sitta och (ofrivilligt) gråta. Om det fortfarande blir något jobb eller inte, det är dock frågan. Fan. Nu har jag gjort bort mig ännu en gång,
Men vet ni vad. Det bjuder jag på.
Vissa dagar, Vissa dagar. En sak är iallfall säker. Nu vet jag hur det känns att spruta parfym i ögonen, och en annan sak är ännu mer säker: Jag kommer aldrig göra det igen.
Godnatt. (Tjurskalle!)
mörkt
mörkt.
Nu är tiden inne. Men är den redo?
Är jag?
För omotiverad, för vilsen, för less.
Eller handlar det verkligen bara jag?
stressen är min fiende men även min piska.
Måste, vill inte, men måste, vill jag verkligen inte?
jo vilja finns men inte ork.
Kroppen är inställd på slowmotion.
Hinner därför inte registrera alla bra saker huvudet tänker.
Det är det här med motivation.
Det är så olika från dag till dag.
Men varför just nu?
Nu när det är som viktigast.
Nu när det hänger på mig och endast mig.
Min framtid.
Vill jag så gör jag de här.
Men om jag inte vill, avslutar jag det då?
Jag intalar mig att jag vill.
Jag vet dock inte om det är det mest ultimata för min stressade själ.
det brukar alltid sluta med att jag vet att jag vill.
Men utan motivation är det svårt att göra något åt en vilja.
Men motivation och vilja borde väl höra ihop?
Jag är kluven. Det har jag varit länge.
Det är inte lätt att intala sig saker när kroppen inte orkar.
Idag. Ingenting. Zombie. Slowmotion. Ångest.
Vet vad jag måste och det äter upp mig inifrån.
idag är det en sådan dag.
mörkt.
NU har det Hänt
Jag måste nu meddela att jag har gått av på mitten. Jag visste att denna dagen skulle komma och den dagen är idag. Mycket synd eftersom jag absolut inte har tid med detta, men i vilket fall som helst så har det hänt,. Jag har gått av och smärtan är olidlig. Byt ut min mage. snälla, någon?
Tyngd
över bröstet, i huvudet och i hela kroppen. Lathet blandat med oro, gråt och ren förtvivlan. Ledigheten har varit sen fyratiden. Inget har i princip blivit gjort. Det är lika stökigt, det är lika smutsigt och det är lika dåligt med rena bestick i min besticklåda. Jag bara gråter. Jag gråter och gråter och gråter och jag antar att det här är min kropps sätt att säga stopp. Jag är så trött, så less. Jag trivs så olidligt dåligt härhemma och jag orkar inte mer. Jag vill bara låsa in mig i en bur och bli matat med vatten och bröd. så länge jag blir matad är jag nöjd. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara otrevlig, jag orkar inte tänka på allt jag har att göra, och framför allt så orkar jag tyvärr inte bry mig. Sover till och med dåligt, när gjorde jag det sist? aldrig. Jag kan inte somna, jag kan inte sova och jag kan framför allt inte vakna. Inte med humöret över nollnivån iallafall. Orka. Procrastination var det. Jag lever i lögn. Hur fan ska jag orka?
sova nu. Upp om sju timmar. skulle behöva sova förtiosju.
sova nu. Upp om sju timmar. skulle behöva sova förtiosju.
energytakers
Det finns människor man inte känner den rätta personkemin med. Det finns människor man stör sig på utan att egentligen veta varför och det finns människor man stör sig på men man vet precis varför.
Sen finns det människor som kvalar in i alla tre beskrivningarna. Och dom gör det med dunder och brak.
Låt mig presentera två människor som existerar i min omvärld och som får mig att bli sådär alldeles arg i hela kroppen. En sån där riktig elak ilska, med tusen nålar i magen, otrolig klåda under hudern och någon sorts bakåtreflex i benen. Molnen drar in över mitt ansikte när jag bara hör (om) eller ser dessa personer och regnet skvalar i mina öron när de pratar. Jag tänker inte ursäkta mig själv för att jag inte gillar er, kort och gott: jag orkar bara inte med er. Varför? ojojoj. Jo, för att ni har bränt era broar miljarder med gånger och det finns inte ork till att bygga upp en ny. Och inte fan någon vilja heller.
En person har varit med länge. En sådan där människa som jag redan från början hade något emot av en specifik anledning, men som jag såklart gav chansen, för det gör man väl alltid? Människan i fråga (kan man kalla denna individ för människa) har otaliga gånger ljugit mig rätt upp i ansiktet (örat). Denna människa är manipulativ utav bara satan och denna människa har otaliga gånger haft en outtalad önskan om att ha det jag har (hade). Denna människa är en dramaqueen i den rätta bemärkelsen och denna människa är den enda människa på denna jord som får mig att känna avsky när hon närmar sig. Och ilska. Denna människas namn börjar på N och slutar på ett fult namn. Den var svår.
En annan person, som inte varit med fullt så länge, men som får mig att känna något så otroligt obehag är en dold, under-ytan-är-jag-galen-tjej som helt ärligt måste ha grova problem. Det här är också en sådan människa som jag inte kan, och framför allt inte vill, se igen. Jag får rysningar av obehag, jag får sus i öronen och jag blir arg. Jag blir arg som ett bi av denna människa. Det värsta är att jag tror att det är det hon vill. Det där med bi som ett arg. Eller ja. Denna människa börjar på M och slutar på artina. Den var ännu svårare.
Det som dessa två människor har gemensamt, förutom de tre beskrivningarna i första stycket, är att dessa individer omöjligt kan läsa av kemin mellan människor och de går oftast alldeles för långt i sina sjuka beteendemönster. Dessa individer är något så otroligt dåliga på att se lycka i andras lycka och går till och med så långt att dom försöker förstöra för andra i deras lyckovåg.
Sådana människor borde förbjudas. På alla ytterdörrar borde skylten med texten 'stick och brinn era jävlar, ni vet vilka ni är' sitta, och tro mig, dom skulle inte komma innanför tröskeln. För en sak är säker. Dom vet vad dom gör, och dom gör det endast för att vi (och i detta fall: jag) skall känna en sådanhär irritation. Egentligen har ni lyckats. Men vafan, jag ger er den här vinsten. Alla andra är mina. För nu är ni utrotade.
Där ni låg och skavde i början av detta inlägg, där är det nu tomt. haha. Jag vann visst ändå. suckers.
Sen finns det människor som kvalar in i alla tre beskrivningarna. Och dom gör det med dunder och brak.
Låt mig presentera två människor som existerar i min omvärld och som får mig att bli sådär alldeles arg i hela kroppen. En sån där riktig elak ilska, med tusen nålar i magen, otrolig klåda under hudern och någon sorts bakåtreflex i benen. Molnen drar in över mitt ansikte när jag bara hör (om) eller ser dessa personer och regnet skvalar i mina öron när de pratar. Jag tänker inte ursäkta mig själv för att jag inte gillar er, kort och gott: jag orkar bara inte med er. Varför? ojojoj. Jo, för att ni har bränt era broar miljarder med gånger och det finns inte ork till att bygga upp en ny. Och inte fan någon vilja heller.
En person har varit med länge. En sådan där människa som jag redan från början hade något emot av en specifik anledning, men som jag såklart gav chansen, för det gör man väl alltid? Människan i fråga (kan man kalla denna individ för människa) har otaliga gånger ljugit mig rätt upp i ansiktet (örat). Denna människa är manipulativ utav bara satan och denna människa har otaliga gånger haft en outtalad önskan om att ha det jag har (hade). Denna människa är en dramaqueen i den rätta bemärkelsen och denna människa är den enda människa på denna jord som får mig att känna avsky när hon närmar sig. Och ilska. Denna människas namn börjar på N och slutar på ett fult namn. Den var svår.
En annan person, som inte varit med fullt så länge, men som får mig att känna något så otroligt obehag är en dold, under-ytan-är-jag-galen-tjej som helt ärligt måste ha grova problem. Det här är också en sådan människa som jag inte kan, och framför allt inte vill, se igen. Jag får rysningar av obehag, jag får sus i öronen och jag blir arg. Jag blir arg som ett bi av denna människa. Det värsta är att jag tror att det är det hon vill. Det där med bi som ett arg. Eller ja. Denna människa börjar på M och slutar på artina. Den var ännu svårare.
Det som dessa två människor har gemensamt, förutom de tre beskrivningarna i första stycket, är att dessa individer omöjligt kan läsa av kemin mellan människor och de går oftast alldeles för långt i sina sjuka beteendemönster. Dessa individer är något så otroligt dåliga på att se lycka i andras lycka och går till och med så långt att dom försöker förstöra för andra i deras lyckovåg.
Sådana människor borde förbjudas. På alla ytterdörrar borde skylten med texten 'stick och brinn era jävlar, ni vet vilka ni är' sitta, och tro mig, dom skulle inte komma innanför tröskeln. För en sak är säker. Dom vet vad dom gör, och dom gör det endast för att vi (och i detta fall: jag) skall känna en sådanhär irritation. Egentligen har ni lyckats. Men vafan, jag ger er den här vinsten. Alla andra är mina. För nu är ni utrotade.
Där ni låg och skavde i början av detta inlägg, där är det nu tomt. haha. Jag vann visst ändå. suckers.
Off
Idag är en sådan där nere-dag igen. Det beror nog mest på att jag är något så otroligt trött, men det känns ändå som att jag FÅR vara så här idag. Det är långt ifrån bra, men det var bra länge sen jag var såhär totalt handlingsförlamad. Och det är ju något som är bra iallfall.
Mest handlar allt om förvirring. Förvirring och en otrolig stress. Men. några poäng hade ramlat in nu iallfall. Något så otroligt skönt.
Min kropp, min hjärna och hela jag är alldeles för beroende av sömn. För lite sömn visar sig fort. Jag blir sur, otroligt otroligt jättetrött i kroppen och ännu mer ointresserad av saker runt omkring. Min kropp stänger av. Bit för bit stänger den av och jag bli bara arg. Så känns det nu. Uppgivet. Hjärnan säger att jag måste anstränga mig men kroppen bryr sig inte ett dugg. Det här är för komplicerat för lilla mig.
Anledningen för dagens ovilja att lämna lägeneten är sömnen och den stressen som visar sig när jag ska försöka sova. Jag kunde verkligen inte sova inatt. Det var totalt omöjligt. Tankarna flödade och trots att jag tillslut kunda stänga av dessa så flödade istället myrorna i kroppen. Min natt har bestått av ett evigt vridande och vändande och svetten har runnit. Jag förstår inte, det är så kallt härine men ändå svettas jag som en gris på nätterna. Jag är less.
Frågan är nu hur det här ska bli. Hur ska jag orka att kämpa när jag inte ens får vila på nätterna? Jag hoppas för hela mitt hjärta att jag får sova inatt. Det här fungerar inte för mig. Jag gillar inte att vara avstängd.
Jag behöver semester.
Mest handlar allt om förvirring. Förvirring och en otrolig stress. Men. några poäng hade ramlat in nu iallfall. Något så otroligt skönt.
Min kropp, min hjärna och hela jag är alldeles för beroende av sömn. För lite sömn visar sig fort. Jag blir sur, otroligt otroligt jättetrött i kroppen och ännu mer ointresserad av saker runt omkring. Min kropp stänger av. Bit för bit stänger den av och jag bli bara arg. Så känns det nu. Uppgivet. Hjärnan säger att jag måste anstränga mig men kroppen bryr sig inte ett dugg. Det här är för komplicerat för lilla mig.
Anledningen för dagens ovilja att lämna lägeneten är sömnen och den stressen som visar sig när jag ska försöka sova. Jag kunde verkligen inte sova inatt. Det var totalt omöjligt. Tankarna flödade och trots att jag tillslut kunda stänga av dessa så flödade istället myrorna i kroppen. Min natt har bestått av ett evigt vridande och vändande och svetten har runnit. Jag förstår inte, det är så kallt härine men ändå svettas jag som en gris på nätterna. Jag är less.
Frågan är nu hur det här ska bli. Hur ska jag orka att kämpa när jag inte ens får vila på nätterna? Jag hoppas för hela mitt hjärta att jag får sova inatt. Det här fungerar inte för mig. Jag gillar inte att vara avstängd.
Jag behöver semester.
dagens ord känsla och nyans
loser, vilse och grå.
takhöjd = noll
Nu är taket på en nanometers avstånd från mitt huvud trots att jag trycker mig hårt mot det kalla fiskbensmönstrade trägolvet. Även fast jag pressar och pressar så får jag inte mer utrymme. Det lilla jag har minskar för varje sekund och det jag för någon timme sen hade känns som ett minne blott. Att man kan vara så glömsk. (och naiv?).
Matten rullar på men det går sakta. Väldigt sakta. Sakta som i bromsvätskesakta. Huvudvärken gör sig påmind hela tiden och jag har tappat min motivation. (Int noo igeen). Har börjat hetsäta också. Inte kul för varken fem tio eller femton öre (och nej, ni förstår mig, inte tjugo heller) Förstår inte vad min kropp gör med mig. Förstår inte vad stressen jag utsätter mig för gör med min kropp, eller jo, jag förstår och jag märker, men gör jag något åt det? Icke. Jag fortsätter att stressa, jag fortsätter att skjuta upp saker och jag fortsätter att låtsas som att allt skall hinna ikapp mig. (Att jag ska hinna ikapp allt). Men det gör jag inte. Caroline. Rannsakning behövs. Du är inte den du trodde dig vara. Du är inte den du vill vara. Du är för svag. Bara att inse.
bajs.
nu. sova i några timmar.
(men nej pappa och mamma päron, ni behöver inte vara oroliga. Jag kan nog flyga och jag är bara lite rädd.)
Matten rullar på men det går sakta. Väldigt sakta. Sakta som i bromsvätskesakta. Huvudvärken gör sig påmind hela tiden och jag har tappat min motivation. (Int noo igeen). Har börjat hetsäta också. Inte kul för varken fem tio eller femton öre (och nej, ni förstår mig, inte tjugo heller) Förstår inte vad min kropp gör med mig. Förstår inte vad stressen jag utsätter mig för gör med min kropp, eller jo, jag förstår och jag märker, men gör jag något åt det? Icke. Jag fortsätter att stressa, jag fortsätter att skjuta upp saker och jag fortsätter att låtsas som att allt skall hinna ikapp mig. (Att jag ska hinna ikapp allt). Men det gör jag inte. Caroline. Rannsakning behövs. Du är inte den du trodde dig vara. Du är inte den du vill vara. Du är för svag. Bara att inse.
bajs.
nu. sova i några timmar.
(men nej pappa och mamma päron, ni behöver inte vara oroliga. Jag kan nog flyga och jag är bara lite rädd.)
en sådan där dag
Vissa saker får mig att bara känna äckel. Äckel och någon sorts vemod. Det känns i hjärtat och det gör ont i kroppen. Idag blev det för mycket igen. Idag sa min kropp ifrån och hur mycket jag än kämpar så är den där ofrivilliga viljan att göra helt tvärtemot större. Jag är hemma nu. Hemma och har varit påväg härifrån i snart en timme utan egentliga resultat. Tänker göra något till försök men sen så ger jag upp, denna fight vinner jag inte idag tyvärr. Jag funderar kring vad som egentligen spökar idag. Vad var det som bara för någon timme fick mig att vända den andra sidan till. Vad.
Undrar om det går bättre om jag tar bort plåstren?
Nej usch, för vet ni vad. Jag luktar vitt och sterilt. Skutt in i duschen.
maniac.
Undrar om det går bättre om jag tar bort plåstren?
Nej usch, för vet ni vad. Jag luktar vitt och sterilt. Skutt in i duschen.
maniac.
förbannad
just nu är jag så jäkla arg. jag är så arg så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad fan ger dig rätt att pissa på mig så fort du blir full? vafan ger dig rätt att säga saker that makes no sense såfort du fått en öl innanför västen, och vad ger dig rätt att bli arg på MIG såfort du har druckit ett glas? Jag blir så arg så så så arg. och ledsen, jo jag blir faktiskt helt förkrossad. Förstår du inte själv hur du beter dig? skaffa en tolk. skaffa någon som skriver upp allt du säger eller spela in dina samtal som du ringer. Jag är så less. SÅ JÄKLA LEDSEN. Du gör det inte bättre, det är en sak som är säker. Så jäkla skönt att jag fick höra det här nu i nyktert tillstånd, för nu vet jag hur du blir. på riktigt. och vet du vad. du skrämmer mig.
nu är det nära
nu, snart så. Snart så tar jag tag i allt och hela skiten blir därmed inte längre något att göra utan något avklarat, eller iallafall åtminstonde något påbörjat. Det snurrar runt runt runt och det finns inget annat sätt än att ta den svarte tjuren vid hornen. Det värsta är att tjuren ifråga inte vill bli tafsad på sina horn. Så stackarn sparkar. Och frustar. Som om han vill säga mig något. Men det går ju inte. Jag kan ju inte tjur-språk liksom, och tyvärr kan han inte mitt språk heller.
Det är det som är det värsta i vårt stormiga förhållande, vi kan liksom inte kommunicera. Jag vet vad jag vill men jag får inte fram min ståndpunkt och jag kan tänka mig att det är likadant för denne bjässe. Men men. Jag vet vad jag måste göra. Och jag gör det varje dag. Frågan är om jag gillar det eller om jag bara gör det eftersom bonden säger att jag ska gilla det. Ofta är det inte att ta tag i hornen på den stackars tjuren som är det värsta. Det värsta är någon har klätt på dig cowboyhatten och spänt på dig chapsen. Piskan i handen är också ditsatt, men den får du ju såklart inte använda. Vägen är banad. Jobbet är ditt. Do it.
Det är det som är det värsta i vårt stormiga förhållande, vi kan liksom inte kommunicera. Jag vet vad jag vill men jag får inte fram min ståndpunkt och jag kan tänka mig att det är likadant för denne bjässe. Men men. Jag vet vad jag måste göra. Och jag gör det varje dag. Frågan är om jag gillar det eller om jag bara gör det eftersom bonden säger att jag ska gilla det. Ofta är det inte att ta tag i hornen på den stackars tjuren som är det värsta. Det värsta är någon har klätt på dig cowboyhatten och spänt på dig chapsen. Piskan i handen är också ditsatt, men den får du ju såklart inte använda. Vägen är banad. Jobbet är ditt. Do it.
NO!
Jag har blivit lurad. AV MIG SJÄLV. Lär byta ut det här huvudet snart. Det leker kurragömma mig mig.
fula miner
varför i hela helskotta kan jag inte vara seriös? På varenda jäkla Leksandsbild så gör jag en ful min. Trevligt att visa för barnbarnen. skärpning caroline! (somna somna somna)
