Caa

Idag har det varit en sådan dag då allt går åt pipan. Haha. Allt! (men jag har haft otroligt trevligt ändå)

Började redan imorse. Klockan ringer, jag vaknar, med ett leende (som alltid nuförtiden). inget fel på detta, men senare så händer det omysigaste av omysiga saker.
Planen var i vilket fall som helst den att jobbintervju var inplanerad klockan tio och trettio. Tio noll fem är jag klar, redo ända ut i fingerspetsarna och öppnar ytterdörren. Till min stora förfäran kommer jag då ihåg att jag glömt spruta på mig en puff Burberry och återvänder in i badrummet. Stressen känns av lite, som alltid när man glömt något, och parfymen swishas med en bestämd stråle, -direkt in i mitt vänstra öga. Jag svär, det svider, jag svär, det svider fortfarande och jag badar hela mitt ansikte i mitt minimala handfat. Jag svär lite till, och med klockan tickandes i huvudet är jag medveten om att tiden går och min jobbintervju ligger bakom knuten.

Så vad ska en stackars blind sate annars göra än att springa? Ja, hon springer. Hon springer så fort hennes spinkiga vader bär och hon svettas som en gris i den otroligt kvava morgonluften. Väl framme, och efter ett tidigare ursäktande samtal till fröken intervjuare, så bara måste något göras åt detta röda face. Chocken inne på toaletten blir ett faktum och jag ser... rött. Mitt ansikte, och då speciellt mitt vänstra öga, är svullet till tusen. Rödsprängd är bara förordet, och jag gråter som ett litet barn. Kroppen skriker åt parfymen att försvinna och jag försöker övertala den att stanna kvar. Men icke.

Intervjun gick iallfall okej, trots att jag spenderade första kvarten åt att sitta och (ofrivilligt) gråta. Om det fortfarande blir något jobb eller inte, det är dock frågan. Fan. Nu har jag gjort bort mig ännu en gång,
Men vet ni vad. Det bjuder jag på.

Vissa dagar, Vissa dagar. En sak är iallfall säker. Nu vet jag hur det känns att spruta parfym i ögonen, och en annan sak är ännu mer säker: Jag kommer aldrig göra det igen.

Godnatt. (Tjurskalle!)