energytakers
Det finns människor man inte känner den rätta personkemin med. Det finns människor man stör sig på utan att egentligen veta varför och det finns människor man stör sig på men man vet precis varför.
Sen finns det människor som kvalar in i alla tre beskrivningarna. Och dom gör det med dunder och brak.
Låt mig presentera två människor som existerar i min omvärld och som får mig att bli sådär alldeles arg i hela kroppen. En sån där riktig elak ilska, med tusen nålar i magen, otrolig klåda under hudern och någon sorts bakåtreflex i benen. Molnen drar in över mitt ansikte när jag bara hör (om) eller ser dessa personer och regnet skvalar i mina öron när de pratar. Jag tänker inte ursäkta mig själv för att jag inte gillar er, kort och gott: jag orkar bara inte med er. Varför? ojojoj. Jo, för att ni har bränt era broar miljarder med gånger och det finns inte ork till att bygga upp en ny. Och inte fan någon vilja heller.
En person har varit med länge. En sådan där människa som jag redan från början hade något emot av en specifik anledning, men som jag såklart gav chansen, för det gör man väl alltid? Människan i fråga (kan man kalla denna individ för människa) har otaliga gånger ljugit mig rätt upp i ansiktet (örat). Denna människa är manipulativ utav bara satan och denna människa har otaliga gånger haft en outtalad önskan om att ha det jag har (hade). Denna människa är en dramaqueen i den rätta bemärkelsen och denna människa är den enda människa på denna jord som får mig att känna avsky när hon närmar sig. Och ilska. Denna människas namn börjar på N och slutar på ett fult namn. Den var svår.
En annan person, som inte varit med fullt så länge, men som får mig att känna något så otroligt obehag är en dold, under-ytan-är-jag-galen-tjej som helt ärligt måste ha grova problem. Det här är också en sådan människa som jag inte kan, och framför allt inte vill, se igen. Jag får rysningar av obehag, jag får sus i öronen och jag blir arg. Jag blir arg som ett bi av denna människa. Det värsta är att jag tror att det är det hon vill. Det där med bi som ett arg. Eller ja. Denna människa börjar på M och slutar på artina. Den var ännu svårare.
Det som dessa två människor har gemensamt, förutom de tre beskrivningarna i första stycket, är att dessa individer omöjligt kan läsa av kemin mellan människor och de går oftast alldeles för långt i sina sjuka beteendemönster. Dessa individer är något så otroligt dåliga på att se lycka i andras lycka och går till och med så långt att dom försöker förstöra för andra i deras lyckovåg.
Sådana människor borde förbjudas. På alla ytterdörrar borde skylten med texten 'stick och brinn era jävlar, ni vet vilka ni är' sitta, och tro mig, dom skulle inte komma innanför tröskeln. För en sak är säker. Dom vet vad dom gör, och dom gör det endast för att vi (och i detta fall: jag) skall känna en sådanhär irritation. Egentligen har ni lyckats. Men vafan, jag ger er den här vinsten. Alla andra är mina. För nu är ni utrotade.
Där ni låg och skavde i början av detta inlägg, där är det nu tomt. haha. Jag vann visst ändå. suckers.
Sen finns det människor som kvalar in i alla tre beskrivningarna. Och dom gör det med dunder och brak.
Låt mig presentera två människor som existerar i min omvärld och som får mig att bli sådär alldeles arg i hela kroppen. En sån där riktig elak ilska, med tusen nålar i magen, otrolig klåda under hudern och någon sorts bakåtreflex i benen. Molnen drar in över mitt ansikte när jag bara hör (om) eller ser dessa personer och regnet skvalar i mina öron när de pratar. Jag tänker inte ursäkta mig själv för att jag inte gillar er, kort och gott: jag orkar bara inte med er. Varför? ojojoj. Jo, för att ni har bränt era broar miljarder med gånger och det finns inte ork till att bygga upp en ny. Och inte fan någon vilja heller.
En person har varit med länge. En sådan där människa som jag redan från början hade något emot av en specifik anledning, men som jag såklart gav chansen, för det gör man väl alltid? Människan i fråga (kan man kalla denna individ för människa) har otaliga gånger ljugit mig rätt upp i ansiktet (örat). Denna människa är manipulativ utav bara satan och denna människa har otaliga gånger haft en outtalad önskan om att ha det jag har (hade). Denna människa är en dramaqueen i den rätta bemärkelsen och denna människa är den enda människa på denna jord som får mig att känna avsky när hon närmar sig. Och ilska. Denna människas namn börjar på N och slutar på ett fult namn. Den var svår.
En annan person, som inte varit med fullt så länge, men som får mig att känna något så otroligt obehag är en dold, under-ytan-är-jag-galen-tjej som helt ärligt måste ha grova problem. Det här är också en sådan människa som jag inte kan, och framför allt inte vill, se igen. Jag får rysningar av obehag, jag får sus i öronen och jag blir arg. Jag blir arg som ett bi av denna människa. Det värsta är att jag tror att det är det hon vill. Det där med bi som ett arg. Eller ja. Denna människa börjar på M och slutar på artina. Den var ännu svårare.
Det som dessa två människor har gemensamt, förutom de tre beskrivningarna i första stycket, är att dessa individer omöjligt kan läsa av kemin mellan människor och de går oftast alldeles för långt i sina sjuka beteendemönster. Dessa individer är något så otroligt dåliga på att se lycka i andras lycka och går till och med så långt att dom försöker förstöra för andra i deras lyckovåg.
Sådana människor borde förbjudas. På alla ytterdörrar borde skylten med texten 'stick och brinn era jävlar, ni vet vilka ni är' sitta, och tro mig, dom skulle inte komma innanför tröskeln. För en sak är säker. Dom vet vad dom gör, och dom gör det endast för att vi (och i detta fall: jag) skall känna en sådanhär irritation. Egentligen har ni lyckats. Men vafan, jag ger er den här vinsten. Alla andra är mina. För nu är ni utrotade.
Där ni låg och skavde i början av detta inlägg, där är det nu tomt. haha. Jag vann visst ändå. suckers.
Kommentarer
Trackback
