Caa

hemkommen och påkommen. Så är det. Borde plugga på högsta växeln nu men det går inte. Har försökt och försökt men hela tiden är det jag själv som stör min ro.  Jag har blivit överrasksad av mig själv flera gånger idag, och det roliga i sammanhanget är att inte ett dugg handlar om positiva överraskningar inom matten. Nej, positiva överraskningar är inte min grej över huvud taget. Jag bor i en kropp bestående av otroligt många och ytliga nerver. Och nerverna är numer ännu fler.

Positivt och glatt ska det vara. Mumma. Jag försöker och jag vill, men jag vet inte hur. Just nu känns allt jäkligt långt borta och åter igen, jag vet inte hur. Ska man orka gå i uppförsbacke för jämnan trots att den där kämparandan bara är halvdan. Nej nu blev det här jättekonstigt. Jag är otroligt glad, men jättekonstigt glad. Jag tror att det Kallas att ha ett innerligt peptalk med sig själv. Jag skulle behöva. Fasaden brast nu.

Påkommen. Mumma No more. Jag saknar mamma.