Caa

Idag är en sådan där nere-dag igen. Det beror nog mest på att jag är något så otroligt trött, men det känns ändå som att jag FÅR vara så här idag. Det är långt ifrån bra, men det var bra länge sen jag var såhär totalt handlingsförlamad. Och det är ju något som är bra iallfall.
Mest handlar allt om förvirring. Förvirring och en otrolig stress. Men. några poäng hade ramlat in nu iallfall. Något så otroligt skönt.

Min kropp, min hjärna och hela jag är alldeles för beroende av sömn. För lite sömn visar sig fort. Jag blir sur, otroligt otroligt jättetrött i kroppen och ännu mer ointresserad av saker runt omkring. Min kropp stänger av. Bit för bit stänger den av och jag bli bara arg. Så känns det nu. Uppgivet. Hjärnan säger att jag måste anstränga mig men kroppen bryr sig inte ett dugg. Det här är för komplicerat för lilla mig.
Anledningen för dagens ovilja att lämna lägeneten är sömnen och den stressen som visar sig när jag ska försöka sova. Jag kunde verkligen inte sova inatt. Det var totalt omöjligt. Tankarna flödade och trots att jag tillslut kunda stänga av dessa så flödade istället myrorna i kroppen. Min natt har bestått av ett evigt vridande och vändande och svetten har runnit. Jag förstår inte, det är så kallt härine men ändå svettas jag som en gris på nätterna. Jag är less.
Frågan är nu hur det här ska bli. Hur ska jag orka att kämpa när jag inte ens får vila på nätterna? Jag hoppas för hela mitt hjärta att jag får sova inatt. Det här fungerar inte för mig. Jag gillar inte att vara avstängd.

Jag behöver semester.