Caa

över bröstet, i huvudet och i hela kroppen. Lathet blandat med oro, gråt och ren förtvivlan. Ledigheten har varit sen fyratiden. Inget har i princip blivit gjort. Det är lika stökigt, det är lika smutsigt och det är lika dåligt med rena bestick i min besticklåda. Jag bara gråter. Jag gråter och gråter och gråter och jag antar att det här är min kropps sätt att säga stopp. Jag är så trött, så less. Jag trivs så olidligt dåligt härhemma och jag orkar inte mer. Jag vill bara låsa in mig i en bur och bli matat med vatten och bröd. så länge jag blir matad är jag nöjd. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara otrevlig, jag orkar inte tänka på allt jag har att göra, och framför allt så orkar jag tyvärr inte bry mig. Sover till och med dåligt, när gjorde jag det sist? aldrig. Jag kan inte somna, jag kan inte sova och jag kan framför allt inte vakna. Inte med humöret över nollnivån iallafall. Orka. Procrastination var det. Jag lever i lögn. Hur fan ska jag orka?

sova nu. Upp om sju timmar. skulle behöva sova förtiosju.