nu är det nära
nu, snart så. Snart så tar jag tag i allt och hela skiten blir därmed inte längre något att göra utan något avklarat, eller iallafall åtminstonde något påbörjat. Det snurrar runt runt runt och det finns inget annat sätt än att ta den svarte tjuren vid hornen. Det värsta är att tjuren ifråga inte vill bli tafsad på sina horn. Så stackarn sparkar. Och frustar. Som om han vill säga mig något. Men det går ju inte. Jag kan ju inte tjur-språk liksom, och tyvärr kan han inte mitt språk heller.
Det är det som är det värsta i vårt stormiga förhållande, vi kan liksom inte kommunicera. Jag vet vad jag vill men jag får inte fram min ståndpunkt och jag kan tänka mig att det är likadant för denne bjässe. Men men. Jag vet vad jag måste göra. Och jag gör det varje dag. Frågan är om jag gillar det eller om jag bara gör det eftersom bonden säger att jag ska gilla det. Ofta är det inte att ta tag i hornen på den stackars tjuren som är det värsta. Det värsta är någon har klätt på dig cowboyhatten och spänt på dig chapsen. Piskan i handen är också ditsatt, men den får du ju såklart inte använda. Vägen är banad. Jobbet är ditt. Do it.
Det är det som är det värsta i vårt stormiga förhållande, vi kan liksom inte kommunicera. Jag vet vad jag vill men jag får inte fram min ståndpunkt och jag kan tänka mig att det är likadant för denne bjässe. Men men. Jag vet vad jag måste göra. Och jag gör det varje dag. Frågan är om jag gillar det eller om jag bara gör det eftersom bonden säger att jag ska gilla det. Ofta är det inte att ta tag i hornen på den stackars tjuren som är det värsta. Det värsta är någon har klätt på dig cowboyhatten och spänt på dig chapsen. Piskan i handen är också ditsatt, men den får du ju såklart inte använda. Vägen är banad. Jobbet är ditt. Do it.
Kommentarer
Trackback
