fight fight fight

Tisdagkvällen börjar krypa sig på och mina krafter börjar pendla åt höger, vilket vill säga åt lite mindre huvudvärk mycket mer hosta. Lagom till läggdax kommer hostan vara på topp och jag spår ännu en nästintill sömnlös natt. Dagen har varit enormt god ur host och snorsynpunkt, halvbra ur tröttsynpunkt och kass ur matematiksynpunkt men Trots min natt så kom jag upp i tid och tog tag i studierna sakta men säkert vilket glädjer mig. (men 'ta tag i' och 'vara effektiv' är dock ganska olika saker)
Matten är fortfarande tuff eftersom jag inte har en enda föreläsningsanteckning från igår eller idag, återigen på grund av min hosta som väller upp så fort jag behöver vara tyst och fokusera i föreläsningssalen, men jag kämpar på och har nästan lärt mig måndagens uppgifter iallafall (dock på tok mycket längre tid än om anteckningarna funnits till hands då läroboken är skriven på rysk skrivstil [obs. ej bokstavligt] i mina ögon).
Nummen är fortfarande ett surr av tecken och koder, men jag har åtmindstonde lärt mig lite Matlab denna Tisdag och har till och med berättat för den illamående karln här bredvid hur mycket jag gillar detta program då det hjälper mig att lösa inverser till stora matriser. Det spar sådan tid! (och, ja, en pinne till upp på datanördstegen är jag villig att ta för MAtlabs skull). Ärligt talat så är jag i extas. Matlab rocks.

Annars då. Ja, annars, ingenting. Jag fortsätter vara sjuk, blir sjukare och kommer vara ännu mer sjuk om jag inte skärper mig. Det som den här veckan började som en Pollenattack har utökats och mitt immunförsvar har gömt sig någonstans i hjärnsubstansen där de små rackarna varken gör någon nytta för mitt försvar mot elaka bakterier eller hjälper mig att fokusera.
Mitt huvud är så fullt av snor att det känns som om det skall sprängas och jag har insett att hjärnan gör ett enormt arbete som trots att den simmar omkring i denna (av färgen 50-talsgula) gegga, klarar av att tänka i halvfart.
Halvfart är inte lika bra som helfart men bättre än noll fart. Se det från den ljusa sidan. Till och med jag gör sånt.

Nu, inhalera en dos symbicort, stänga av allt som påminner mig om att NummeTentan närmar sig och Fokusera de grå på att lösa inlämningsuppgiften.

Sist men inte minst: En hälsning till alla som jag inte hör av så ofta nuförtiden:
-Synd att vi inte hörs av så ofta nuförtiden!

*gäsp*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0