marscherandes i vårt glädjetåg
Inatt var en sådan där konstig natt när jag bara sov och sov och sov och sov. Sovandet brukar ligga på en helt annan nivå än inatt, men just inatt så var min sömn någon sorts dvala som jag raskt vaknade ur, pigg som en lärka, när Otis Reddings 'Sitting on the dock of the bay' ljöd ur telefonen. Älskar att vakna till den låten. Älskar att vakna till solens sken och jag älskar att den här dagen känns tusen miljarder gånger bättre än igår.
Jag brukar ofta drömma drömmar fyllda med stress och skrik. Drömmar som letar sig ända in i benmärgen och sitter kvar och gnager hela dagen i bakhuvudet., men inatt var annorlunda. I princip alla människor jag bryr mig om var med. Vi gick på stadsvandring och solen sken, gjorde lite stopp här för att fika samt lite stopp där för att plocka upp en ny härlig människa till skaran. Pappa gick i täten med min käre mor i höger hand, Min käre ängel gick på andra plats lekandes med sin telefon, andra människor hoppade glatt efter, vissa sjöng till och med. Jag gick sist och ropade åt folk på stan att haka på i vårt glädjetåg. Vi kom tillslut till ett hus där jag visste att en gammal vän bodde med sin familj. Inte gammal vän som i gammal som i ålder, utan Gammal vän som i vän jag träffade mycket mer förrut. Jag hoppade in med mina gjädjeskutt in i huset och togs emot med väldigt öppna armar. Jag kände en enorm glädje och min vän och jag gick ut till de andra som så snällt väntade på ännu en kamrat att dela gemenskapen med.
Det var jättefint och jättevackert och jättesoligt och jättejättetrevligt.
Helt plötsligt blev jag dock jätteledsen. Det kändes som om min kropp inte längre ville se verkligeheten och jag diskuterade med mig själv i drömmen om att jag inte skulle ta det så hårt. Jag kämpade och kämpade för att hålla humöret uppe men på en femtioöring hade allt vänt och jag blev ledsen, mitt glädjetåg blev ledsna och vi stannade tvärt. Jag såg min pappa gråta, jag såg min mormor gråta och jag såg Jocke gråta.
Då klev min nu-igen-funna vän fram, sa ett par väl valda och mycket ärliga tröstande ord och allt blev genast bra igen. Som en värme som bara spreds genom vårt glädjetåg. Så vi marscherade vidare.
Marscherandes i det enorma glädjetåget hand i hand. I mitt huvud marscherar vi fortfarande.
Peace love and understanding. haha
Jag brukar ofta drömma drömmar fyllda med stress och skrik. Drömmar som letar sig ända in i benmärgen och sitter kvar och gnager hela dagen i bakhuvudet., men inatt var annorlunda. I princip alla människor jag bryr mig om var med. Vi gick på stadsvandring och solen sken, gjorde lite stopp här för att fika samt lite stopp där för att plocka upp en ny härlig människa till skaran. Pappa gick i täten med min käre mor i höger hand, Min käre ängel gick på andra plats lekandes med sin telefon, andra människor hoppade glatt efter, vissa sjöng till och med. Jag gick sist och ropade åt folk på stan att haka på i vårt glädjetåg. Vi kom tillslut till ett hus där jag visste att en gammal vän bodde med sin familj. Inte gammal vän som i gammal som i ålder, utan Gammal vän som i vän jag träffade mycket mer förrut. Jag hoppade in med mina gjädjeskutt in i huset och togs emot med väldigt öppna armar. Jag kände en enorm glädje och min vän och jag gick ut till de andra som så snällt väntade på ännu en kamrat att dela gemenskapen med.
Det var jättefint och jättevackert och jättesoligt och jättejättetrevligt.
Helt plötsligt blev jag dock jätteledsen. Det kändes som om min kropp inte längre ville se verkligeheten och jag diskuterade med mig själv i drömmen om att jag inte skulle ta det så hårt. Jag kämpade och kämpade för att hålla humöret uppe men på en femtioöring hade allt vänt och jag blev ledsen, mitt glädjetåg blev ledsna och vi stannade tvärt. Jag såg min pappa gråta, jag såg min mormor gråta och jag såg Jocke gråta.
Då klev min nu-igen-funna vän fram, sa ett par väl valda och mycket ärliga tröstande ord och allt blev genast bra igen. Som en värme som bara spreds genom vårt glädjetåg. Så vi marscherade vidare.
Marscherandes i det enorma glädjetåget hand i hand. I mitt huvud marscherar vi fortfarande.
Peace love and understanding. haha
Kommentarer
Trackback
