herr luring
Herr Luring var en mycket trevlig och charmig Karl i alla sina bästa år. Han bodde ibland i småstäderna, ibland letade han sig ut till landet, men oftast så var han bosatt mitt inne i storstaden. Han var mycket mycket social och de flesta som träffade honom beskrev honom oftast efter mötet med mycket vackra adjektiv. Herr Luring var en rejäl charmör, han var välstädad för det mesta och han hade ett fördelaktigt utseende för allas smak. Han var en sån som oftast log brett mot alla han mötte, han sökte ögonkontakt och Herrn var rätt normal om man såg honom spatsera. Förutom den där blindkäppen han alltid stolt sträckte ut framför sig på sina strapatser då.
Herrn var en sådan där karl som varenda dam vände sig efter på gatan och han trivdes i den situationen, Han var egentligen varken blind döv eller för den delen stum (inte för att det har med grejen att göra) men trots detta så var käppen det enda han någonsin hade älskat och någonsin brytt sig om. Käppen fick alltid följa med på promenader och Likaså som sin far, sin fars far samt dennes far så var blindkäppen det enda ting han någonsin sett betyda lika mycket som honom själv och han vårdade den ömt. Herr Luring hade till och med döpt sin blindkäpp, men bara han visste dennes rätta namn. Någon gång hade han vågat presentera käppen, men oftast fick han rätt skumma reaktioner från folk så det var mycket mycket sällan nuförtiden.
Fredagar var en av Herr Lurings absoluta favoritdagar. Då vankades det fest, stadsvandring med vännerna och förhoppningsvis kvinnligt sällskap framåt småtimmarna. Herr Luring hade ett sort kvinnotycke men trots detta så hade Herrn nog aldrig varit riktigt kär, och inte direkt haft ett seriöst förhållande heller. Detta var inte på grund av att han skulle ha problem med att visa känslor, för Herr Luring var enormt öppen i sitt språk åt alla damer han träffade, men under åren så hade hans kärlek till sin vitmålade blindkäpp oftast kommit mellan honom och den potentiella respektive.
Men, Herr Luring var nöjd med den han var. Han trivdes i sitsen där hans blindkäpp fick ta all plats och han älskade att följa den vart den än ville spatsera. Så han fortsatte spatsera. Och så vitt jag vet, så spatserar han nog utanför dig just nu.
Herrn var en sådan där karl som varenda dam vände sig efter på gatan och han trivdes i den situationen, Han var egentligen varken blind döv eller för den delen stum (inte för att det har med grejen att göra) men trots detta så var käppen det enda han någonsin hade älskat och någonsin brytt sig om. Käppen fick alltid följa med på promenader och Likaså som sin far, sin fars far samt dennes far så var blindkäppen det enda ting han någonsin sett betyda lika mycket som honom själv och han vårdade den ömt. Herr Luring hade till och med döpt sin blindkäpp, men bara han visste dennes rätta namn. Någon gång hade han vågat presentera käppen, men oftast fick han rätt skumma reaktioner från folk så det var mycket mycket sällan nuförtiden.
Fredagar var en av Herr Lurings absoluta favoritdagar. Då vankades det fest, stadsvandring med vännerna och förhoppningsvis kvinnligt sällskap framåt småtimmarna. Herr Luring hade ett sort kvinnotycke men trots detta så hade Herrn nog aldrig varit riktigt kär, och inte direkt haft ett seriöst förhållande heller. Detta var inte på grund av att han skulle ha problem med att visa känslor, för Herr Luring var enormt öppen i sitt språk åt alla damer han träffade, men under åren så hade hans kärlek till sin vitmålade blindkäpp oftast kommit mellan honom och den potentiella respektive.
Men, Herr Luring var nöjd med den han var. Han trivdes i sitsen där hans blindkäpp fick ta all plats och han älskade att följa den vart den än ville spatsera. Så han fortsatte spatsera. Och så vitt jag vet, så spatserar han nog utanför dig just nu.
Kommentarer
Postat av: jag och min jojjo
antar att det är en grym symbolik i den där texten, du brukar vara bra på att spinna in sånt som man inte förstår förrän man tänker efter noggrannt. Jag tror jag är en sådan där karl som styrs av min så kallade blindkäpp, är alldeles för rädd för förhållanden och har blivit en sådan som tar dagen som den kommer och tjejerna är många men obetydliga. men jagälskar min blindkäpp likaså ;P det gör många av dom jag träffar :P haha. hadebra fröken.
Trackback
