Caa

Ok. Ibland funderar jag så att det ryker ur mina öron och ett av de hetaste ämnena just nu att fundera kring är mina mål i livet. Det som stör mig mycket är att jag nog har ganska exakta mål för min framtid men att det inte känns som om det livet jag just nu lever kommer att ta mig dit. Jag vet vad jag vill göra, tror jag, och jag vet att jag vill göra det nu. Jag vet hur jag vill göra, men jag vet inte hur jag ska komma dit. Orkar jag ens ta mig dit? Visst är det väl kul, men kul i några år till? vetefiskmås.
Jag har även funderat mycket kring min ålder och hur det kommer att se ut runt omkring mig då. Jag vet, jag är en liten snärta just nu, med vuxenpoäng som är lika med noll, men om fem år då? Om fem år borde jag vara vuxen, jag måste defintivt vara ännu mer cool och jag ska ännu mer definitivt vara färdigutbildad. Men en annan sak som är definitv är att jag inte är någon liten snärta längre. Jag är ju nästan tretti. Pensionen väntar bakom knuten och jag har bara en sisådär förti (!) år på mig att jobba och tjäna ihop all kosing jag bestämt mig för att tjäna.
Men först!, betala tillbaka en halv mille i stuideskulder, betala tillbaka mina föräldrar för att dom stått ut med mig i massor med år och betala min kropp en rejäl semester.

Iallafall så har jag idag blivit intalad att jag inte skall tänka så mycket, att jag fortfarande har hela livet framför mig som tjugosexåring, och vem vet, det kanske är så det verkligen är, det är då slitet börjar på riktigt. Det är då språngbrädan in i vuxenvärlden har riggats ordentligt, det är då jag kommer dra på mig en rejäl utbrändhet och jobba ihjäl mig så jag kolar vippen lagom till trettistrecket.
Oh vilka framtidsutsikter.