Caa

Så. Igår såg jag på melodifestivalen för andra gången i hela mitt liv och jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Jag är absolut inte en schlagermänniska och håller mig så långt borta från schlagergolvet på krogen som möjligtvis går, men jag måste erkänna att gårdagens startfält var starkt. Verkligen. Frutom två grova missar som förhoppningsvis av en slump råkade hamna med i finalen. Jag pratar såklart om Frida feat Headline samt stackars Christer Sjögren. Jag måste även erkänna att Christer Sjögren är en Respektabel Dansbandssångare, det kan jag medge, trots att det inte alls går hem hos mig, men i det här fallet så var låten helt enkelt alldeles för dålig. Ingela pling forsman har nog tappat schlagerskrivandet bakom en stol. Det här var riktigt dåligt. Men åter igen, Christer kom iallfall inte sist och det är jag mycket glad för, för trots alla smöriga I love Europe-fraser och alla flaggor (! herre gud alla flaggor!) så var ändå Fridas låt totalt sämst.  Det finns inte ens ord för hur dålig den var. (är).  Jag är glad att svenska folket tänker med hjärnan i schlagerspektaklet. Charlotte kommer att glänska big time.