Caa

Hemma igen efter en helgtripp till Bockens (bockarnas) hemstad: Gävle. Planen var enkel och väl utstuderad :Fredagen skulle ägnas åt Plugg, Lördagsmorgonen skulle ägnas åt ÄlsklingsVeronica och lille knoddKevin och kvällen samma dag åt att äta sig tokmätt på julmat och dricka sig tokfull på snaps med mackengänget. Och, på Söndagen skulle det pluggas igen. mycket.

Nu med helgen bakom mig inser jag, inte ett dugg förvånad, att planen inte alls höll, förutom på en punkt: Snapsen.

Vid Fredagsklockans sexton och femtioåtta-slag anlände tåget  från el Stockholmo till Geflestads Centralstation och en genomfrusen och överarbetad Carolajn tog sina första steg på Gävlemark sen i somras.
det var kallt, det var grått och det var.. Gävle. Som den slagna hjälten hon kände sig som  så blev kvällen kort, händelselös och totalt totalt underbar. Somnade tidigt med lugn i kroppen. Helt avslappnat.. och värdelöst då inget plugg blev gjort.
Lördagsmorgonen var relativt tidig men kroppen var utvilad vilket var skönt. Jätteskönt. Farsgubben knackade på och brakfrukosten var serverad. Jag gillar att vara hemma hos mor och far då och då.
Efter en frukost i lugn och ro gjorde lilla och stora fröknarna Eriksson entré på Gävles gator och torg med partytoppinförskaffning i sikte. Det var tokmycket folk, tokmycket trängsel och allmänt jobbigt. Men,  trots Otvättad ,äcklig och aldeles toksvettiga av panik gjorde vi det, trots att partytoppen lyste med sin frånvaro. Den relativt korta stadstrippen slutade med en kaffe och en hög med skitsnack på Mingel&Bar (?). fem av fem toasters.

Väl klar med skitsnacket och mingelochbarandet så var det dax för piffning, julbordet klockan sex stod för dörren ochMamma Pia Pappa Jan och Dotter Jag anlände till Macken lagom vid femslaget. De härliga själarna fylldes på från håll och kanter och lagom sent hade vi tagit oss i partytaxisarna (dont complain) till Engeltofta och det, som sades, pampiga julbordet. Jag var redan mätt less och urtjurig, men visst var det trevligt. Mycket.

Utgång på kvällen med de bästa och saknaden finns där, det känner jag. Förfest hemma hos Robin och alla värda att nämnas var där. Helt underbart. Efter lite dans, lite mer vin och ännu mer sång och kramar begav vi oss ner på stan. Ut på krogen och kvällen försvann snabbt genom mina fingrar. Hang Loose var målet, och, alla som vet, ni förstår min frustration. Småsyskon till höger och vänster, trångt utav bara fan och inget blev pratat, shottarna regnade och regnet öste ner. Jag har en fråga till er i Gävle stad: Varför är ni så kåta på utgång? Pojkar och flickor, tänk vad trevligt det alltid är på förfesterna. känn på ordet. hemmafest. mums.  I vilket fall som helst, Efterfest med kortspel och diskussioner. och åtta slog klockan när en, åter igen, slagen hjälte gjorde entré på Alderholmen. Bakfyllan kom lagom till tågresan hem.

Men i vilket fall som helst, Lördagen var grym. För vet ni vad. Jag fick träffa alla vänner igen. Och jag känner att jag saknar er mer än jag trodde.

slutsats: Fredagen var mys, Lördagen var Fest, Söndagen var mys och inget plugg blev gjort. Ingen ÄlsklingsVeronica och KnoddKevin blev påhälsade och inte blev jag tokmätt på något julbord. Helgen har varit som en helg borde, men leendet inombords är inte större någon gång, än när jag rullar in på T-Centalen.

PS-slutsats: Jag saknar inte Gävle ett dugg. Däremot så; Micke, Robin, David, Sofie, Peppe, Björn och Veronica. Däremot så saknar jag er.

Nu. Dax att städa. fest ikväll. tjohej