Caa

nu ska jag berätta vad jag är besviken på. Eller rättare sagt vad jag är ledsen över. Ledsen och nästintill heartbroken. Jag funderade kring hur rakt på sak jag skulle vara, om jag skulle skriva ännu en historia om 'Masken Evert' eller varför inte två myskoxar som en kall vinternatt blev en, men jag kom fram till att alternativ ett är det jag behöver. Jag måste berätta detta för er och jag måste göra det i klartext.
Grejen är den att jag låtsas som att jag inte bryr mig, jag låtsas och jag vet att jag genom att göra så på något sätt tränger bort själva besvikelsen i sig vilket bara är positivt. Jag gillar inte att vara besviken, gillar inte att vara ledsen och jag gillar framför allt inte att känna mig bortglömd. Det är nog kanske där skon klämmer mest?

saken handlar om min födelsedag och saken handlar om en vän som ännu inte hört av sig. Kalla mig ego, kalla mig dum eller bara naiv, men jag blir ledsen. Visserligen har vi inte hörts på ett tag av vissa anleningar (som jag tror mig nu ha listat ut), men en födelsedag är en födelsedag och det gör mig, åter igen, ledsen. Jobba hur mycket du vill, umgås med flickan hur mycket du vill, men ett sms, hur svårt är det på en skala? Till och med folk jag absolut inte förväntade mig gratulationer ifrån hörde av sig. (tack)

Nej, ärligt talat. T som slutar på obias. Jag är djupt ledsen över ditt agerande. Otroligt.