tankegångar

Blev en tripp av ren impuls till mina gamla hemstad igår. Mötte upp mor&far på Arlanda efter att ha lurat upptåget på en resa från upplands-väsby och fick på så sätt en otroligt ekonomisk förflyttning (a´la studentstyle). Har hunnit med pizzakäk med tre generationer Eriksson, att se en glimt av lille yrvädret Kevin och att skvallra med underbara Veronica (vilket alltid är på sin plats). Både hon och jag kan erkänna att jag är rätt virrig just nu. Lost in translation.
Alla som skrivit en tenta/gjort ett test/tagit körkort/varit på en arbetsintervju kan känna igen känslan: Du vet inte om du klarat dig, om du ens har gett allt du kunde, har du kanske till och med lyckats ge för mycket? Du vet inte ens när svaret skall dyka upp, det finns ingen deadline, eller? Man väntar med bitvis oroande spänning på ett Pass or Fail. Återkoppling till "Lost in translation".
Jag är så less på stressen, på pressen, på ovissheten och på att inte veta var jag ska vända mig. Ibland vill jag tillbaka till då, då när allt inte hängde på Måndagen den tolfte April. Måndagen den tolfte April ja. Första skrivningen i den förbannade kursen. Den förbannade kursen som jag vet att jag kan om jag bara tar tag i. Men att ta tag i måste vara likvärt med att kunna motivera. Att kunna motivera är borta, något har rasat igen. Eller?
I vilket fall som helst så surrar Radio 102.7 i bakgrunden (Gävles lokalradio) och här sitter jag och blickar ut över en grå Gävlestad som inte direkt livar upp. Gävle är så otroligt tråkigt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jo det vet jag innerst inne. Jag ska plugga matte. Sluta klaga God Damn it.



Kommentarer
Postat av: Mimmi

2010-04-12 @ 11:14:18
URL: http://www.tobias.hardeman.nu/~mimmi/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0