Caa

Caroline har precis satt sig ner i tunnelbanan och lyssnar trött men intensivt på musik efter en alldeles för sen dag i skolan.

Efter några sekunders tillvaknande inser hon att personen bredvid försöker få kontakt, hon plockar ur högra musikmekafjonken ur örat och ser förvånad på en stoor pojk vid sin högra sida.

"Bra Telefon" Säger han med tysk brytning och ler lite osäkert.

Bra telefon? tänker Caroline och funderar i ytterligare någon sekund om han tror att hon lyssnar på musik via en sådan där nyvärldens I-phone på  grund av I-pod-lurarna som hänger ur öronen.

"Va" får hon sen ur sig och inser när han snabbt fiskar upp sin Sony Ericsson T700 att han menar telefonen som ligger så snällt och sover i hennes ficka.

"Jaha" fortsätter hon och känner sig lite omtöcknad "Eller nej, den är rätt dålig, min har gått av"

Den stora tysken skrattar ännu mer när hon lirkar upp sin telefon och visar dess nu skapligt mycket mer ergonomiska utformning.

"Nej i och för sig så är den inte så bra.. Fast jag har ju en till" lägger han till mitt i skrattanfallet och tar upp telefon nummer två (förväntan var stor) som tyvärr inte var något annat än en stenåldersNokia med spräckt display: "Men den är lite svår att använda" kluckar han och pekar på sprickan.

"Jo det förstår jag" svarar Caroline och nickar sedan, flinar tillbaka "Vilken tur att du har två då"

Utan att stoppa tillbaka höger musikmekafjonk i örat så vänder hon sig ut mot fönstret och funderar på när hon skall få gå av. Tysken är tyst men det känns att det snart kommer något mer.

Och det gör det.

"Vad lyssnar du på" säger han och flinar ännu mer osäkert.

"Ursäkta, vad sa du" svarar Caroline och plockar ur även den vänstra luren för att riktigt låtsas som hon bryr sig.

"Jo, jag undrade vad du lyssnar på" säger tysken igen och ler brett, nu lite mer självsäkert, som att han precis har kommit ut ur garderoben.

"Red hot chili peppers" svarar Caroline.

"Jaha, jo dom är jättebra" flinar tysken igen och lyser ännu mer upp när Caroline svarar på hans rad:

"Jo..riktigt bra.. Faktiskt mitt favoritband sen länge"

Han är nu tyst ett tag för att sedan brista ut i ett sådär osäkert leende igen "Mitt med faktiskt, sen läänge, dom är ju gamla ju"

"hehe jo.." Caroline kollar ut genom fönstret igen, stoppar tillbaka ena hörluren i örat och ser väggen swischa förbi i en hejdundrande fart (fast såklart inte tillräckligt fort)

Tystnad.

Länge.

Ännu längre.

- pling plong - Nästa station Gärdet -

Caroline rättar till Väskan, och Den store tysken säger "Hejdå"

"Hej" säger Caroline och reser sig upp innan tåget stannat.

Hon ser inte tillbaka.

Allmänt konstig till mods går hon istället rätt över perrongen vid östermalmstorg och inser varför hela situationen till en början känts så skum. Hon inser att hon inte använt sin telefon under själva tågresan och att tysken smidigt har uppmärksammat hennes bananformade T700 innan de ens klev på tåget. Hon inser också att han tydligen tyckte att detta var en sådan match-made-in-heaven att han placerade sin stora bak till höger om henne för att sedan tvinga henne ur musikens underbara värld för att påpeka detta. Snacka om en uppmärksam karl. Tysk(T)!