höst
Då var det gjort, tänkte han när han kollade sig i hallspegeln. Världsvant drog han sin hand i det regnblöta svarta håret och skakade av sig kappan som ramlade till kakelgolvet med en dov suck. Han stirrade tomt på den bleka gestalten i hallspegeln och fann sig själv letades efter en aledning att sätta sig i soffan. Letandes efter en aledning att laga en bit mat eller kanske kolla på en film? Men han hittade ingen. Ingen anledning var bra nog. Han var bara kall. Precis som han måste vara.
Utanför blåste vinden med stor kraft och han hörde hur regnet smattrade våldsamt på fönsterbrädan. Det var höst och det var kallt, precis som hösten skulle vara.
Han flackade osäkert med blicken som letade sig ut genom hallfönstret med en rysning, det var blött och slaskigt, och bladen låg i små oreangegula klumpar på balkongen. Det var vackert, tänkte han och en tår smög sig fram ur ögonvrån. Det var höst och det var tomt, precis som hösten inte borde vara.
