Caa

Imorgon smäller det. Diff klockan två och jag känner mig halvförberedd. Den här gången har jag faktiskt lagt ner en hel del energi på ämnet, men den energin handlar mest om att intala mig själv om att jag kan är jag rädd. Att intala sig själv att man "kan om det bara kommer rätt frågor" är dumt, det är en sådan gång då man helt plötsligt tycker det är mycket viktigare att städa, sova och noja över andra saker. Och som toppen på det imorgon sjunkande isberget så har jag gått och blivit sjuk (förkyld. allergisk). Mandlarna i halsen är stora som plommon och trots en rejäl fight att tvinga ner lunchmaten så vann de jäklarna, det är stopp. Det är också riktigt synd. Men, trots detta så finns ju hoppet kvar: halsen ska inte få ta död på mig denna gången heller. Jag hoppas bara att det inte är allergin som säger ifrån. DEN är dryg.

Feber då? oh ja, den har också dundrat sig på, som alltid när min kropp får en liten fight att hantera, vare sig det är halsen, nageltrång eller möjligtvis en liten för snabb promenad så kommer den. Och jag blir tröttare än tröttast, kallare än kallast och svettigare än svettigast. Men det spelar heller inte någon roll. För nu har jag sovit, städat, nojat, frysit, svettats och nu även skrivit blogg: no turning back, nu finns det bara matten kvar.