Ögonsten eller Ögongrus
Okej, nu har jag hittat den. Jag har hittat bilen jag någon gång vill äga. Den bilen jag verkligen vill ta en sväng i och fundera kring min plats här på jorden.
Se och njut, eller nåt. Se och fundera över vad som egentligen är bra eller dålig design. I det här fallet är jag alldeles lost. Men ack vad jag vill ta mig en sväng.
Jag blir lite sådär ..ställd. Lite ...tyst (tack och lov eftersom jag sitter ensam hemma) och underkäken vill inte bita ihop och spänna mina monsterkäkbenen som jag brukar göra för att se sådär råcool ut.
Lite halvt illamående men ändock så otroligt varm i hjärtat.
Pagani Zonda, vad framkallar du för känslor hos mig?
En sak som jag nästan kräks av är den där framtunga delen som inte egentligen är fram eller är det? Med andra ord: Jag avskyr the way this car looks. Det tar ett tag att ta in bilens utformning, och när man väl gör det så ser man linjerna, den otroligt oharmoniserade sammanlänkningen mellan fram och bak, och God Damn it! kolla framlyktorna. Fy fan.
Men trots detta. Trots att min treåriga kusin skulle kunna bygga ihop sina legobilar med bättre harmoni så vill jag hellre ta en sväng i ovanstående. På ovanstående, runt ovanstående, kring ovanstående. Hatkärlek tror jag det kallas. Eller så är jag bara inte så intresserad av att sätta mig på en legobil.
(Tips: Googla!! Baken på Pagani Zonda F vill du inte missa)
