Caa

Intressant helg. Jag har brytit två av mina löften. Löfte ett: att aldrig kolla på en melodifestival, Löfte två: att aldrig kolla på Lets Dance.

Men, eftersom nu dessa synder är begågna så behövs en utredning kring ämnena vilka frestelsen blev för stor. Vi börjar från början; det var en bar, det var på syndernas gata. Med en Murphy´s i ena handen och min scarf hårt hållen i den andra sänktes belysningen, hockeyn byttes mot en otroligt löjlig reklamjingel och Melodifestivalen var igång. Intet hade jag att säga, intet kunde jag göra. Helt plötsligt var den bara där. Snett framför mina ögon. Jag ryser vid blotta tanken.
Dock så handlar rysningarna varken om det otroligt dåliga bidragen, den otroligt ännu sämre pausunderhållningen eller den helt underbara publikstödet, utan om Petra Mede, Denna totalt värdelöst äckligt låtsasroliga människa.. Vems idé var det att låta häxan leda något som jag har förstått är en av vårt lands största publiksuccé? Jag kan inte för hela min tankeverksamhet finna något som helst roligt i det hon försökte framföra igår. alls.  Petra är en människa som gör hela sitt framförande till en pinsam wannabe-komiker-akt och jag skäms. Gårdagens meldifestival var pinsam. Endast å grund av Petra Mede. Snälla, låt henne gå i förtidspension. Snälla ta bort henne från min näthinna.

Men utgången då? fattade inte riktigt något av nån av låtarnam och hörde inte direkt vad det var, förutom Alcazars, som man har hört förtio miljarder gånger innan, och var inte alltför engagerad i programmet då jag hade folk att umgås med, men i taxin fick vi dock höra vilken låt som vann. Jokern i spelet som jag fattade det. Intressant (vad det nu betyder). I vilket fall som helst så önskar Jag operadamen ett happy Eurovision song contest och jag passar samtidigt på att för hela mitt hjärta önska att Svenskarna börjar inse att det är taktikrösta för att vinna the big bang. Varför i hela helskotta ska vi behöva visa upp för hela europa att vi har sämst musiksmak? Taktik människor! Taktik!

Kvällen slutade iallafall efter melodiernas festival på det välkända Solidaritet och alla tillhörande idioter var där. Dans, en känsla av dåligt självförtroende, lite till dans, nån öl och mycket välkända ansikten. Det kändes som att alla var där igår och det var roligt. Förutom de jag bryr mig mest om. Det var tråkigt. I vilket fall som helst så blev natten relativt ung och med den otroligt härliga känslan att kliva rätt ner i underjorden från östermalmstorg och vara hemma på fem minuter var jag väldigt glad över att äntligen komma hem och sova. Sömen var väntad, efterlängtad och otroligt otroligt djup.

På grund av denna relativt tidiga, och nyktra, kväll, vaknade jag tidigt idag och jag mår fina fisken. Verkligen. Trots detta så kommer jag nog spendera min Söndag just här där jag nu är. I soffan, framför teven, med datorn. Det känns som att den tredje helt lediga dagen sen i julas skall få vara just helt ledig. Jag avbokar allt. Kanske en liten film eller fyra? Låt den rätte komma in, Any given Sunday och Dead by April väntar på mig. Vågar jag? Jo det borde jag, men klarar jag av det? Det är en så otroligt hög ljudnivå inne i min lägenhet just nu att jag tvivlar om film ens är värt att spendera en tanke år. Jag hade precis blivit av med dem, hade precis blivit av med springet ut och in om nätterna, hissdörrens smällar vareviga sekund och den otroliga aktiviteten om nätterna. Men nu, det har kommit nya grannar, det spikas det hamras det slipas det bankas. Jag är rädd att det när som helst kommer komma in en hobbysnickare i min garderob. Dom är så nära. Så högljutt och så nära. Usch. Detta betyder att min vägg är otroligt tunn, detta betyder att det kanske är mer lyhört än jag tidigare trött. Inne i garderoben alltså.

Men javisstja, Lets Dance höll jag ju på att glömma. Jag måste erkänna en sak. Laila är duktig. Morgan är duktig. Magnus likaså. Men jag skäms lite, ibland är det faktiskt pinsamt att kolla på. Inte är dom några elitdansare icke, och det märks, och det är säkerligen jättekul att se hur dom kämpar, och utvecklas, men inte fan är dom SÅ duktiga som alla säger? Jag lovar att, i princip, vem som helst med taktkänsla och två ben skulle kunna dansa som en gud/gudinna efter privatlektioner sexton timmar om dagen.
En eloge dock, den absolut största elogen till SuperduperMagnus. Hur detta kylskåp kan vicka på höfterna så är för mig helt ofattbart. Vilken man, vilken kraft, vilken längd. Oh my God. Och vilket hjärta. Magnus om sin fru: "Det finns flera miljoner kvinnor på jorden och hon är mitt val". Så vackert. Jag fällde en tår. Så känsligt.



förresten är hon i Mekonomens reklam för Mekonomen direkt ohyggligt lik Carola både i tal och utseende. Stackare.