Blå ande

Dagen är solig som aldrig förr på utsidan. Strålarna steker på min rygg och det är först nu man kan börja längta på riktigt. För snart borde det väl? Har i vilket fall som helst nu fått jobb, vilket verkligen var i  sista sekund och jag hoppas nu bara att dom går med på det jag vill. Med tillräckligt mycket jobb i sommar så är det taget. Isåfall blir caroline bankvärdinna. yäj. Håller på för fullt och knåpar ihop vårens och sommarens tentor och liv. Vill inget hellre än att jobba i huvudstaden i år, men om detta inte löser sig så blir det Gävle i vilket fall som helst. Hade varit skönt att slippa. Om inte bankdamen vill låta mig jobba så mycket så kanske det får bli två jobb då. Man måste ju försörja sin familj, även i dåliga tider.

annars rullar skolan på, snabbare och snabbare. Snart är det dax för den sista prövningen innan sommar och den kommer bli enorm. Det kommer vara mycket, och jag hoppas för hela mitt hjärta att det går vägen. Vet mycket väl att allt inte kommer att sopas undan, man måste tyvärr vara lite realistisk, men det ger mig bara lite ännu mer motivation till att hitta arbete i min nuvarande hemstad. Jag kommer behöva plugga likaså i sommar. Det är därför det heter sommaruppehåll och inte lov, som sagt. Jag längtar tillbaka till grundskolan. Eller inte. alls.

Något jag längtar til så enormt är examen och att få leva ett vanligt liv. Jag vill tjäna mina egna pengar, köpa mina egna saker för mina egna pengar och inte ha ångest över resttentor som nosar dig i nacken varje gång du försöker slappna av. Hela studietiden har, för mig, varit en stor pers, och jag önskar önskar önskar, att det någon gång skall vara över. Just nu känns denna någon gång riktigt långt borta. Speciellt utan motivation. Dessa utan-motivations-tankarna har gnagt inom mig länge och jag tror att det bästa just nu vore att ta en paus och ta igen det jag missat, vissa pratar om ett år, andra om en månad. Jag pratar om två månader, med jobb, lite ledighet och ytterst lite plugg. Den här sommaren kommer göra susen för mig, det vet jag. Jag har aldrig varit så i behov av ett uppehåll som jag är nu, och trots att det kasnke inte blir det lovet jag borde ha framför mig, så är jag så tacksam. Inga lektioner. Det gör allt. Sol. Det gör ännu mer.

För övrigt då?
Jo, jag håller mina tummar så dom bli blå för: Lotta, David, Richard och mig själv.  I sommar vänder det för oss alla, på ett eller annat sätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0