Ett kyligt välkomnande
Prolog
Så. Min Jul&Nyårsledighet är över och likaså är det enkla. Nu är det en stor hög med svårigheter framför och om jag skall vara helt ärlig så lockar det inte speciellt mycket alls. Julen har, som tidigare nämnts, spenderats i Gävle stad och Nyåret spenderades i ett kallt Borås. Då världen är bra grym mot fröken Caroline så har kylan tyvärr dragits med hem till huvudstaden och in i Lägenheten på Smedsbacksgatan.
Vi tar det från början:
Jag har nog aldrig frysit så mycket förrut som jag har gjort i detta slutet av 2008. Ankomsten till Gävle den fjärde advent blev en chock då snön precis hade gjort entré några timmar innan min. Det var dock vackert. Och något så otroligt kallt. Väl van med kylan i Bockens hemstad (som såklart brann även iår), så begav jag mig ungefär en vecka senare mot sydligare breddgrader och det ännu kyligare Borås. Eller nej, jag ljuger, Gävle var kallare, men Borås var.. Kalare?. Värmen inne på Fjällets stig var dock underbar och där stannade jag. Tills i Måndags klockan arton. För klockan arton noll tre så var det dax att åka hem igen. Med ett hjärta som gjorde frivolter, ett otroligt snurr i magen och tokvärme i kroppen placerade jag min bak på tåget som skulle ta mig mot hemmet och huvudstaden.
Tio i Nio på Måndagskvällen var jag framme och grät nästan vid lyckan av att se en tunnelbana igen. Som sagt, borta helt underbart, men hemma är ändå bäst. Trodde jag.
Efter ett otroligt konkande på min alldeles för fullpackade och därmed blytunga resväska (som även strejkade typ förtioelva gånger innan jag äntligen fick LYFTA den till min port på grund av rulla-lätt-fel) var jag inne i mitt lilla söta, instängda mansion. Det var då det slog mig. Det var tamefan lika kallt som utanför. Min värme var avstängd.
Huttrandes, svärandes och med ohälsosamt tunga andetag vred jag på värmen på max, klädde på mig mössa, vantar och halsduk, samt tre lager kläder och lade mig under två duntäcken för att försöka sova. Detta var inte det lättaste och min sömn blev inte direkt tillfredställande den natten.
Morgonen efter låg jag kvar. Jag vägrade gå upp så jag stannade. Bara vetskapen av att kylan runt om mig skulle ta tag i mina bara händer gjorde mig illamående så jag låg kvar länge innan jag insåg att det fanns saker att göra. Som att plugga matte inför tentan den åttonde tillexempel.
Jag hade två val. Antingen bege mig till skolan, vilket betydde att jag var tvungen att klä av mig vintermunderingen och hoppa in i duschen för att sedan klä på mig den igen och ta mig till en LÅST skola, eller att studera hemma. Jag valde det sistnämna just på grund av att det var Söndag och skolan därmed ville ha min kod för inpassering (som jag ej kan).
Det var i det här läget jag tackade GUD, eller iallafall tanten som har haft lägenheten innan mig, att golvvärme var installerat på Toaletten. För där skulle jag placera migsjälv. Så, jag sprang upp ur sängen, rättade till mössan och halsduken, kokade lite nudlar och konkade in datorn samt alla matteböcker in i duschhörnan. För bästa komfort ställde jag även in en pall som fick bli mitt datorbord och den tomma soptunnan som fick agera skrivbord. Och där satt jag. I cirka tolv timmar, med några undantag för att gå och värma mat samt hämta diverse prylar jag var i behov av. Jag åt på det gula golvvärmevärmda golvet, jag läste på det gula golvvärmevärmda golvet och jag till och med slumrade till på det fula golvvärmevärmda golvet. Hur mycket matte jag fick gjort är en gåta, men eftersom jag ändå var inne på toaletten så hann jag med mycket annat, som att till exempel färga ögonbrynen två gånger, bleka tänderna en gång, kissa sådär fjorton gånger och fixa naglarna. Härligt hur effektiv man kan vara på avsatt mattetid.
Lagom till sängdax så drog jag iallafall åt halsduken lite extra och masade mig in till den tokkalla sängen igen, för att med lycka i hjärtat se att temperaturen hade stigit en grad. EN grad på mer än trettiosex timmar. Det var då jag insåg att något verkligen måste vara fel. Mina element strejkade lika illa som min resväska gjort dagen innan och detta skulle betyda att min värme var ett minne blott. Jag skulle frysa ihjäl i min etta på Gärdet.
Epilog
Men. Idag då? Ja idag har värmen ytterligare en pinne på termometern att fira och jag likaså. Önskar bara att den lilla graden också hade visat sig för mig och mina stelfrusna kroppsdelar. Som jag bestämt så skulle dagen spenderas i skolan så det var bara att kliva upp och roffa åt sig alla klädesplagg för att sedan snabbt och effektivt kunna klä på sig inne i badrummet efter den tokvarma duschen, som för övrigt var en pina. En sådan nedkyld kropp som min ville inte duscha i varmvatten. Den ville snarare dö, eller liknande. Möjligtvis gå i ide eller leka snögubbe.
men, jag är här nu. I skolan alltså, och har fått halvlite gjort. Har dock Lagt ut lite annonser på Blocket och Tradera (ska tyvärr nu på grund av platsbrist skiljas fråna mina vackra Steve Madden-skor) och jag har även nu hunnit med att skriva blogg. Det är bra. NU lite nytta. På riktigt.
Så. Min Jul&Nyårsledighet är över och likaså är det enkla. Nu är det en stor hög med svårigheter framför och om jag skall vara helt ärlig så lockar det inte speciellt mycket alls. Julen har, som tidigare nämnts, spenderats i Gävle stad och Nyåret spenderades i ett kallt Borås. Då världen är bra grym mot fröken Caroline så har kylan tyvärr dragits med hem till huvudstaden och in i Lägenheten på Smedsbacksgatan.
Vi tar det från början:
Jag har nog aldrig frysit så mycket förrut som jag har gjort i detta slutet av 2008. Ankomsten till Gävle den fjärde advent blev en chock då snön precis hade gjort entré några timmar innan min. Det var dock vackert. Och något så otroligt kallt. Väl van med kylan i Bockens hemstad (som såklart brann även iår), så begav jag mig ungefär en vecka senare mot sydligare breddgrader och det ännu kyligare Borås. Eller nej, jag ljuger, Gävle var kallare, men Borås var.. Kalare?. Värmen inne på Fjällets stig var dock underbar och där stannade jag. Tills i Måndags klockan arton. För klockan arton noll tre så var det dax att åka hem igen. Med ett hjärta som gjorde frivolter, ett otroligt snurr i magen och tokvärme i kroppen placerade jag min bak på tåget som skulle ta mig mot hemmet och huvudstaden.
Tio i Nio på Måndagskvällen var jag framme och grät nästan vid lyckan av att se en tunnelbana igen. Som sagt, borta helt underbart, men hemma är ändå bäst. Trodde jag.
Efter ett otroligt konkande på min alldeles för fullpackade och därmed blytunga resväska (som även strejkade typ förtioelva gånger innan jag äntligen fick LYFTA den till min port på grund av rulla-lätt-fel) var jag inne i mitt lilla söta, instängda mansion. Det var då det slog mig. Det var tamefan lika kallt som utanför. Min värme var avstängd.
Huttrandes, svärandes och med ohälsosamt tunga andetag vred jag på värmen på max, klädde på mig mössa, vantar och halsduk, samt tre lager kläder och lade mig under två duntäcken för att försöka sova. Detta var inte det lättaste och min sömn blev inte direkt tillfredställande den natten.
Morgonen efter låg jag kvar. Jag vägrade gå upp så jag stannade. Bara vetskapen av att kylan runt om mig skulle ta tag i mina bara händer gjorde mig illamående så jag låg kvar länge innan jag insåg att det fanns saker att göra. Som att plugga matte inför tentan den åttonde tillexempel.
Jag hade två val. Antingen bege mig till skolan, vilket betydde att jag var tvungen att klä av mig vintermunderingen och hoppa in i duschen för att sedan klä på mig den igen och ta mig till en LÅST skola, eller att studera hemma. Jag valde det sistnämna just på grund av att det var Söndag och skolan därmed ville ha min kod för inpassering (som jag ej kan).
Det var i det här läget jag tackade GUD, eller iallafall tanten som har haft lägenheten innan mig, att golvvärme var installerat på Toaletten. För där skulle jag placera migsjälv. Så, jag sprang upp ur sängen, rättade till mössan och halsduken, kokade lite nudlar och konkade in datorn samt alla matteböcker in i duschhörnan. För bästa komfort ställde jag även in en pall som fick bli mitt datorbord och den tomma soptunnan som fick agera skrivbord. Och där satt jag. I cirka tolv timmar, med några undantag för att gå och värma mat samt hämta diverse prylar jag var i behov av. Jag åt på det gula golvvärmevärmda golvet, jag läste på det gula golvvärmevärmda golvet och jag till och med slumrade till på det fula golvvärmevärmda golvet. Hur mycket matte jag fick gjort är en gåta, men eftersom jag ändå var inne på toaletten så hann jag med mycket annat, som att till exempel färga ögonbrynen två gånger, bleka tänderna en gång, kissa sådär fjorton gånger och fixa naglarna. Härligt hur effektiv man kan vara på avsatt mattetid.
Lagom till sängdax så drog jag iallafall åt halsduken lite extra och masade mig in till den tokkalla sängen igen, för att med lycka i hjärtat se att temperaturen hade stigit en grad. EN grad på mer än trettiosex timmar. Det var då jag insåg att något verkligen måste vara fel. Mina element strejkade lika illa som min resväska gjort dagen innan och detta skulle betyda att min värme var ett minne blott. Jag skulle frysa ihjäl i min etta på Gärdet.
Epilog
Men. Idag då? Ja idag har värmen ytterligare en pinne på termometern att fira och jag likaså. Önskar bara att den lilla graden också hade visat sig för mig och mina stelfrusna kroppsdelar. Som jag bestämt så skulle dagen spenderas i skolan så det var bara att kliva upp och roffa åt sig alla klädesplagg för att sedan snabbt och effektivt kunna klä på sig inne i badrummet efter den tokvarma duschen, som för övrigt var en pina. En sådan nedkyld kropp som min ville inte duscha i varmvatten. Den ville snarare dö, eller liknande. Möjligtvis gå i ide eller leka snögubbe.
men, jag är här nu. I skolan alltså, och har fått halvlite gjort. Har dock Lagt ut lite annonser på Blocket och Tradera (ska tyvärr nu på grund av platsbrist skiljas fråna mina vackra Steve Madden-skor) och jag har även nu hunnit med att skriva blogg. Det är bra. NU lite nytta. På riktigt.
Dax att sova Måndagkväll i mitt survivekit.
Kommentarer
Trackback
