Caa

Under frågan "vad jag gillar" hade jag för några år sedan, här på blogg.se, printat in: designen, musiken, människan och filosofin. Här och nu vill jag meddela att jag har ändrat mig. Jag är inte ett dugg intresserad av människan längre, jag gillar inte alls hur människan fungerar och jag tycker definitivt inte om människan som varelse.  Vi är det farligaste rovdjuret, vi är de smartase och vi är de absolut mest civiliserade. Allt detta har gått så fel.

Jag ser människan som ett gott ont för vår värld. Ur världens synpunkt möjligtvis endast ont, men ur min synpunkt det lilla goda. Utan oss hade ju faktiskt inte ens "vår" funnits i meningen "ett gott ont för vår värld".
Sanningen är dock att vår värld inte är likadan för alla runtomkring och detta blir jag ledsen av. Jag blir ledsen på människor som gör livet surt för andra människor, jag blir ledsen på människor som gör livet surt för andra levande varelser och jag blir otroligt ledsen på mäniskor som ska krångla till allting. Min egoistiska sida säger självklart att jag mest av allt blir ledsen på människor som krånglar till saker för mig (och det kan nog de flesta hålla med om), man är ju inte mer än människa.

Att bero på att inte vara mer än människa så finns även det här med magkänslan. En magkänsla skall man alltid lita på har jag hört sen barnsben, men aj så många gånger man viftat bort det viktiga i magen. Man vill ju på något sätt tro och man vill ju på något sätt inte tro. Tro i det fallet att saker borde kunna vara bra för en gångs skulle och inte tro i det fallet att man inte vill tro illa om människor omkring.
Att människor trots sitt höga IQ beter sig illa borde man någorlunda ha förstått efter att ha levt i 20+ år,  men jag tror att jag är lite immun mot sådant. Jag är för dum för att förstå att människor kan ha något annat än guld och gröna skogar inuti.

Självklart ha jag varit med om konstiga personer som, citat, "gör livet surt" för människor omkring mig, men jag har i princip alltid varit i utkanten av kaoset och inte blivit riktigt berörd, mer än att i vissa fall fått varit bollplank och ge goda råd (där kan diskussionen om goda råd alltid tas, men goda råd från mig förblir goda så länge jag själv tycker så. punkt)

Nu säger jag såklart inte att jag har varit bästa människan på denna jord, ta inte det här på det sättet, men det jag säger är att  jag aldrig i hela mitt liv känt mig så... nollad. Ja, nollad, maktlös. Eller makt och makt , jag vet inte ens vad makt är i detta fall. Det enda är att jag vet är vad jag vet.. vilket är mina erfarenheter, mina känslor och mina handlingar.. det är i princip det. Jag vet med andra ord ytterst lite i detta sammanhang. och ingen berättar ett dugg. jahapp.

Saken är så att jag har hamnat i något konstigt jag inte kan sätta fingret på. Jag är förvirrad, rätt tom och varken glad eller ledsen. Jag är  varken från eller till, säker eller osäker, svart eller vit, orolig eller inte orolig, plus eller minus. Jag fattar helt enkelt ingenting. Jag är nollad. Noll plus noll är noll och jag är i princip så noll det går att bli, noll plus en liten konstig känsla i magen.
Det är ett spel som jag har förlorat eller vunnit, jag förstår inte vad insatsen var, hur man spelade eller hur egentligen det är att vare sig fölora eller vinna. Men det är rätt skönt ändå. Jag vill inte spela spel.

Något som jag också skrev för flera år sedan när designen, musiken, människan och filosofin printades, var mitt motto: "To live a creative life, we must loose our fear of being wrong". Detta håller jag dock fortfarande med om.  Hejdå.