mörker
jag skriker och skriker. Är så utmattad och min röst fungerar snart inte. Jag är rädd. rädd för vad som ska hända efter sommaren. rädd för vad som ska hända när jag misslyckats. Har aldrig i hela mitt liv känt mig såhär värdelös. Och Rädd. Har aldrig i hela mitt liv varit såhär rädd. Allt faller nu. allt är ett enda mörker och inte hittar jag ut. Har aldrig heller varit rädd för mörker. Men nu är jag det. Och jag skäms. Jag vet att mörker inte är farligt, men jag skäms, skäms eftersom alla andra säger att jag inte ska vara rädd och kämpa på. skäms eftersom alla andra trots sin rädsla kämpar på och klarar det. Men tyvärr, jag är inte lika bra som er. Jag har fastnat nu. och tyvärr skriker min kropp efter att ge upp. tyvärr. skamsen och rädd.
Tyvärr.
19.24: Det slog mig just att min sommar kommer bli ett rent helvete. Sommarlov my ass. Jobb som en myra med hybris, allt eftersom skolan bara finns en tanke bort. en månad bort. Augusti, here I come. omtentaperioden knackar redan på min kyliga och ohjälpligt stängda samt låsta dörr. Hatar allt ur ett positivt perspektiv.
Tyvärr.
19.44: Det är intressant hur jag hanterar situationen jag just nu befinner mig i. Jag har gråtit, jag har skrikigt, jag har hoppat hopprep som den där arbetsmyran med hybris jag en gång skrev om och jag har ätit. Jag har lagat den läskigaste korvstroganofen jag någonsin lagat och jag äter och äter. Jag var inte hungrig, jag är inte hungrig och jag kommer defenitivt inte vara hungrig efter min sista portion. I själva verket gör jag allt annat än jag borde. Jag har panik. Panik över allt runtomkring och panik över min framtid. Jag är fortfarande rädd. Jag är fortfarande fast och jag är fortfarande arg som ett bi. Jag vill åka bort. lämna allt och åka bort. Sådär på riktigt åka bort. Bara fly. bort.
Tyvärr.
19.55: Nu är jag så mätt att jag håller på och spricker. Nästan så att det kommer stroganoff ur mina öron. Men lite till får jag nog i mig.
Tyvärr. igen.
Tyvärr.
19.24: Det slog mig just att min sommar kommer bli ett rent helvete. Sommarlov my ass. Jobb som en myra med hybris, allt eftersom skolan bara finns en tanke bort. en månad bort. Augusti, here I come. omtentaperioden knackar redan på min kyliga och ohjälpligt stängda samt låsta dörr. Hatar allt ur ett positivt perspektiv.
Tyvärr.
19.44: Det är intressant hur jag hanterar situationen jag just nu befinner mig i. Jag har gråtit, jag har skrikigt, jag har hoppat hopprep som den där arbetsmyran med hybris jag en gång skrev om och jag har ätit. Jag har lagat den läskigaste korvstroganofen jag någonsin lagat och jag äter och äter. Jag var inte hungrig, jag är inte hungrig och jag kommer defenitivt inte vara hungrig efter min sista portion. I själva verket gör jag allt annat än jag borde. Jag har panik. Panik över allt runtomkring och panik över min framtid. Jag är fortfarande rädd. Jag är fortfarande fast och jag är fortfarande arg som ett bi. Jag vill åka bort. lämna allt och åka bort. Sådär på riktigt åka bort. Bara fly. bort.
Tyvärr.
19.55: Nu är jag så mätt att jag håller på och spricker. Nästan så att det kommer stroganoff ur mina öron. Men lite till får jag nog i mig.
Tyvärr. igen.
Kommentarer
Trackback
