Caa

Har helt tappat idéer, uppslag och motivation. Mina tankar driver omkring som drivved i en jätteocean och mitt humör likaså. Jag vet vad jag vill men inte vad jag känner. Jag vet vad jag gör men inte hela tiden. Jag vet att det behövs planering men jag vet inte hur man planerar. Jag känner mig kort och gott som en liten piss i den där stora oceanen: Mina mål har för länge sen fadat bort, mina planeringar har sjunkit så långt under ytan att jag inte längre når dem och min vilja har herr vind tagit med sig till andra breddgrader. Det är inte ens varmt här i min lilla pissocean. Regnet öser ner och frosten börjar krypa sig på, trots att sommarklimatet har hägrat den senaste tiden. Regn rusk kyla. Vatten och eld. Eld.
Frustrationen tränger sig på och jag undrar hur länge det ska gå den här gången.

Livet är som en båt som sjunker. Dilemmat är om man ska ta tag i en flytväst, en Livboj, en räddningsbåt eller bara haka på. Ner i djupet. ner i kylan och tystnaden. Det känns lockande. För visst fasen är det tyst nere på botten iallafall?

ärta