Caa

Han var en sån där karl som inte riktigt visste hur han stod ut med allt. Han var en sådan där karl som alltid var en av 'de andra', han var en sådan där karl som alltid hade svar på tal men inte sade något; det var som att han stod utanför alla andras bubbla och kikade in med sin enorma kikare. Alla såg honom, alla visste att han iakttog men ingen ville veta av honom och ignorerade honom skarpt.
Han gjorde allt för uppmärksamhet den där karln. Han lät som olika sorters djur, han pratade mandarin, ryska, grekiska och till och med göteborska. Ibland stod han också och dansade sin hulahula när han kikade, endast för kanske kanske kanske få lite extra uppmärksamhet, men trots alla studs och moves så var några få skratt det enda han fick.

Han gillade dock när folk skrattade, även fast det oftast, eller nästintill alltid, var ett så kallat hånskratt, så brydde han sig inte, det gav honom bara bekräftelse på att han fanns. Han existerade och folk såg honom trots att de inte ville. Han gjorde ett avtryck. Han var den galna herrn. Han var det konstiga karln med dom där konstiga fasonerna.