Caa

Inatt har ja drömt om död död död och mera död. Jag hade en enormt obekväm känsla i kroppen när jag vaknade och den har fortfarande inte försvunnit.

Jag drömde bland annat om kattungar. ett tiotal röda, svarta, bruna, vita och gråa kattungar. Det var sommar och de små rackarna rymde inifrån huset då någon i farmor/farfar/mormor/morfar-stil öppnade ytterdörren utan att vara uppmärksamma. I samma stund började det regna och jag ser hur alla, en efter en, radar upp sig på fönsterblecket  för att skydda sig från regnet. De sitter där, med ryggen in mot huset och skakar av kyla. Som den räddare i nöden som jag är så öppnar jag fönstret bredvid, sätter mig i fönstret med benen inåt mot värmen och skall på så sätt, en åt gången, lyfta in de små liven till tryggheten. Första jag ska lyfta, den svarte,  blir rädd och sprattlar till. Han glider ur mina händer och jag ser hur han faller ner mot bänken. och bryter nacken. och Där låg den. död.

Jag drömde även om en häst. Ur ett helt annat perspektiv. Kändes som att jag i min dröm såg på tv eller svävade högt ovanför händelsen. men i vilket fall som helst så satt det en ryttare på en häst och jag får känslan av att dom var påväg ut i krig. Utsmyckade, välputsade med pompa och ståt rider de mot mitt håll. Helt plötsligt viks benen på hästen smärtsamt ihop och ryttaren flyger av, jag tänker en tanke att hästen måste ha brutit något och ryser av tanken. I samma stund som hästen skall falla till marken vinglar den till och snubblar över en låg betongmur. bakom den så kallade muren finns en trapp och några meter ner till ett cementgolvet (som en nedgång till exempelvis tvättstuga eller förråd som brukar finnas på hyreshus. som jag möjligtvis står på?). Hästen faller. Rätt ner, med ryggen först, ner mot cementgolvet. En stor tung smärtsam duns hörs och hästen slår till marken. Död.

Jag drömde även att jag skulle slänga en burk med gammal färg(?) i vattnet bakom föräldrarnas gamla villa för att pappa inte skulle se att jag glömt tagit den till återvinningen. Jag går mot baksidan och mot vattnet. I min vänstra ögonvrå spanar jag försiktigt upp mot huset för att vara säker på att min far, som sitter inne i köket och läser inte skall vända på huvudet och se min göra-av-med-bevismaterial-kupp.
 I min högra ögonvrå ser jag ett dike som leder ut till det strömmande blå, där jag och en vän för länge sen bygt en koja. Jag kastar färgburken mot vattnet men hör att jag inte riktigt nått fram så jag går mot dikets mynning ut i älven för att göra ett nytt försök. Då ser jag att marken liksom 'kokar', lera bubblar upp ur jorden, det ryker och jag tänker en tanke om kvicksand och Commander Keens bubblande kokande slime.  Jag hoppar ner i diket mellan det kokande fläckarna och märker till min förvåning att färgburken är borta. Då, äntligen, lägger jag ihop två och två och förstår att den har sjunkit in i leran. I samma ögonblick som min tanke känner jag hur mina fötter inte längre har fäste och inser att jag är påväg att följa bevismaterialets väg ner i jorden. Jag tar tag i ett träd. skriker åt min far och ser hur lera även droppar från trädet, som en vattenfall. Jag skriker ännu mer men har nästintill ingen röst. Jag sjunker och skriker ljudlöst. Sen vaknar jag med ett ryck.
min dag är förstörd.