Caa

så värmen är här och jag likaså. Vet inte hur jag ska tolka den och den vet inte hur den skall tolka mig. Allt är ett mysterium. Hemma hos föräldrarna nu och sitter och sitter och funderar på om jag trivs i gävle eller ej. Allt är en sådan hysteri, allt ska hända på en gång hela tiden och alla känner alla. En stor incesthärva ligger inte långt ifrån sanningen och ute på krogarna finns bara dagisbarn. gävle är fest fest fest fest och lite mer fest och åter igen; allt händer hela tiden. Men, ett stort men, det finns människor här som jag verkligen gillar och det trivs jag med, absolut. Jag är dock, som alltid, enormt vaksam. Jag vet hur den här stan fungerar, jag vet hur folket snackar och jag vet hur fort rykten sprids, förstoras och blir katastrofala. Jag vet. Och detta trivs jag inte med. inte ett dugg. överallt finns folk jag känner igen, överallt måste man ha the happy face på¨och överallt måste man berätta sin livshistoria over and over again. Funderar på o trycka upp flyers så jag slipper stå dom där tio minuterna och förklara för någon (som jag inte har sett på flera år och inte ens har lust och se igen) att jag bor där, pluggar där, gör si gör så, lever så, äter det, umgås med, ser fram emot.
kortfattat: Jag är less. redan. Jag vill kunna vara privat, jag vill kunna göra bort mig till hundra femtio procent utan att det kommer fram till mamma pappa farmor farfar mormor kusinerna veronica björn micke tony robin acke danne toffe sofie jonas jonny helena nillah gamla klasskamrater nya bekantskaper gamla bekantskaper och alla andra som bor i den här stan. Jag vill kunna välja. privat eller inte privat, det är frågan.
Nu handlar inte detta om att jag är en sådan dam som brukar göra bort mig alltför mycket, det handlar om principen. Allt jäkla skitsnack som uppstår i en sån här liten stad. Allt som blir större och större och större och alla som sticker knivar i ryggar bara för skojs skull.

Jag har trots mina agressioner mot denna stad varit ganska (o-)lyckligt lottad. på det viset att jag inte hör något skitsnack. Jag snackar inte skit (bara ibland) jag lyssnar inte till skit och jag hatar skit över huvud taget. tro inte nu att jag är så pass blind att jag inte tror att det snackas nåt, det är i princip omöjligt, och på något sätt riktigt tråkigt eftersom man då borde vara en mycket ointressant person, men som sagt så hör jag inte något. det gör mig orolig. Nu är ju jag en sådan person som tänker på tok för mycket. jag bryr mig alldeled för mycket om vad folk tycker och jag bryr man alldeles för lite om mig själv och jag filosoferar starkt, jag är paranoid.

Har förresten redan bestämt vem jag vill gifta mig och
skaffa barn med när jag blir stor. han vet inte om det bara.