rannsakadigsjälv.nu
Ofta blir jag irriterad på saker jag inte ens borde bry mig om. Jag blir grymt less på småsaker som inte ens är min ensak och jag blir grymt less på folk som utger sig för att vara en annan än vem dom egentligen är. Även fast det inte alls är min ensak över huvud taget. Det är inte samma sak att vilja vara och försöka vara en annan person än att verkligen vara det. Men folk förstår inte. Jag vill dumförklara er allihop men jag vet faktiskt innerst inne att jag inte är Guds bästa barn jag heller, verkligen inte. Vem är jag som tror mig kan döma folk fram och tillbaka?
Mina tankar går ofta till människor i min närhet som inte klarar av att ta egna beslut, letar efter saker på fel ställen over and over again och framför allt till människor som inte verkar kunna växa upp. Och jag blir irriterad. Jag blir så Grymt irriterad.
Jag kan gå och tänka på en vän i min närhet som lever i förnekelse för den han/hon är och bli så enormt irriterad och, nästan bitter, över att personen i fråga nog aldrig kommer att växa upp. Jag kan (och har flera gånger börjat ) gråta bara av tanken på den här personen. Varför? Varför går all energi i min kropp åt till att bry mig om folk som inte bryr sig om mig och till att bli arg på personer som inte riktgt förstår att dom lever i en drömvärld som i själva verket ser ut som något jag inte ens vill nämna. Det är läskigt.
Det är verkligen grymt läskigt att min energi skall gå åt till att tänka på andra på det sättet för tyvärr finns det inte speciellt mycket energi kvar till mig själv och min drömvärld. Jag vill leta mig tillbaka till tankarna om mig själv, jag vill hitta dessa, tappa bort alla negativa tankar om andra och rensa bort allt som gör ont. Men. Det är en balansgång, och det kommer att ta tid för mig att omplacera min energi.
Men, åter igen. Vem är jag som tror mig kunna döma så hårt? Varför gör jag detta? Handlar det om att jag vill framhäva mig själv över alla andra för mitt eget ego och på så sätt bara måste tänka negativa tankar? Handlar det om att människor i min omgivning helt enkelt är helt dumma i huvudet och inte kan göra varken en eller två saker själva?, eller handlar det helt enkelt om att jag har för höga krav?
Jag vet svaret och det är en grym blandning av allt, men en sak är säker. Jag måste sänka mina krav. Jag mår inte bra av att gå och irritera mig. Jag mår inte bra av att leta efter fel.
MEN. Ni får fan ta och skärpa er ; )
Mina tankar går ofta till människor i min närhet som inte klarar av att ta egna beslut, letar efter saker på fel ställen over and over again och framför allt till människor som inte verkar kunna växa upp. Och jag blir irriterad. Jag blir så Grymt irriterad.
Jag kan gå och tänka på en vän i min närhet som lever i förnekelse för den han/hon är och bli så enormt irriterad och, nästan bitter, över att personen i fråga nog aldrig kommer att växa upp. Jag kan (och har flera gånger börjat ) gråta bara av tanken på den här personen. Varför? Varför går all energi i min kropp åt till att bry mig om folk som inte bryr sig om mig och till att bli arg på personer som inte riktgt förstår att dom lever i en drömvärld som i själva verket ser ut som något jag inte ens vill nämna. Det är läskigt.
Det är verkligen grymt läskigt att min energi skall gå åt till att tänka på andra på det sättet för tyvärr finns det inte speciellt mycket energi kvar till mig själv och min drömvärld. Jag vill leta mig tillbaka till tankarna om mig själv, jag vill hitta dessa, tappa bort alla negativa tankar om andra och rensa bort allt som gör ont. Men. Det är en balansgång, och det kommer att ta tid för mig att omplacera min energi.
Men, åter igen. Vem är jag som tror mig kunna döma så hårt? Varför gör jag detta? Handlar det om att jag vill framhäva mig själv över alla andra för mitt eget ego och på så sätt bara måste tänka negativa tankar? Handlar det om att människor i min omgivning helt enkelt är helt dumma i huvudet och inte kan göra varken en eller två saker själva?, eller handlar det helt enkelt om att jag har för höga krav?
Jag vet svaret och det är en grym blandning av allt, men en sak är säker. Jag måste sänka mina krav. Jag mår inte bra av att gå och irritera mig. Jag mår inte bra av att leta efter fel.
MEN. Ni får fan ta och skärpa er ; )
Kommentarer
Postat av: Disturbed
Du är helt underbar!! Tack för att jag får följa med i dina utflippade tankar :P tack åter igen.
Trackback
