nej, det är nu det bara går utför
min värld har rasat samman. inte på något sådär spännande äventyrssätt som i Resident Evil utan sådär som den gör när mattan man står på helt plötsligt dras undan och man ligger där på golvet och funderar varför man ens var så dum att ställa sig på mattan från början. Varför man var sådär dum att riskera att ramla när man hade kunnat stå kvar på golvet stadigt och säkert, glatt och stabilt. Man förstår inte vad man har förrän det har fallit en ur händerna skulle alla andra ha sagt och nu kan jag vara en bitter flicka och hålla med de andra. Man gör verkligen inte det. Och vad händer nu? ingen aning. Jag vet vad jag vill och jag hoppas inerst inne att det kommer att sluta så, men om inte, jaa, då har jag ingen aning. I det fallet kommer den där mattan som plötsligt drogs bort under mina fötter även fortsätta piska mig med sina flätade fransar för att sedan kasta in mig i tvättmaskinen och ge igen för alla gånger jag glatt tvättat den med alltför mycket tvättmedel. Jag vill inte vara i tvättmaskinen och jag ville inte stå på någon. Jag blir så arg att man är så smart när allt passerar och man är totalt hjälplös till att stoppa och stanna upp. Jag vill påverka och säga stopp, kolla på mig!, men det går inte. kastet är gjort och bollen är inte min.
Men jag vet vad jag vill och jag tänker göra allt för att få det så.
Men jag vet vad jag vill och jag tänker göra allt för att få det så.
Kommentarer
Trackback
