Bad day
Idag hade det varit en sådan där dag som länge hade lyckats blivit dold och på så sätt även undvikits, eller rättare sagt blivit framskjuten. Idag hade det varit en sådan där dag som gav henne rysningar när hon insåg problemet och gjorde henne rädd när hon började tänka efter ett steg till. För det var just ett problem med stort P. Och problemet växte trots att hon trodde det låg alldeles för dolt för att komma till ytan så snart igen. Problemet med hennes dag var ett sådant där problem som inte riktigt kunde lokaliseras. Det gick inte att ta en tablett för att det skulle försvinna och det fungerade inte, även om metoden ofta var beprövad, att bara trycka bort och glömma.
Idag hade hon kommit långt. Hon hade gått upp, visserligen nån minut senare än vad som var planerat, men hon hade klivit upp, gjort allt hon skulle, fått på sig en mycket fin jacka, ännu finare skor samt en väska med alla nödvändiga prylar, Men innanför ytterdörren hade det tagit stopp. Stopp som i låsning i hjärna kropp och allt. Stopp. Hon hade då gått in igen, tagit av sig jackan, svurit en hiskeligt lång och ful svordom och klätt på sig en annan jacka. Tanken hade direkt kommit till att jackan var boven i dramat. Hon hade försökt igen. Mot dörr, handtag ner, dörr öppen. Stopp.
med andra ord så hade Hon fått vara hemma idag. Och problemet med stort P var Tillbaka efter en relativt lång koma, nu smög det sig på igen.
Hennes tankar gick senare kring sin morgon och sina handlingar. Gjorde hon något i fel ordning? kunde det vara så stört att hennes handlingar styrde bekvämligheten och därmed problemet ifråga? Var det att hon åt frukost innan hon borstade håret, eller kanske till och med det att hon kollade upp bussen två gånger extra trots att hon redan egentligen visste när den gick? En sak var säker, hennes hjärna spelade ett grymt spel med henne och hon hängde inte med som hon borde. Hon ville bara inte hamna där igen.
Det hade även varit relativt varmt ute idag, synd att hon missade det.
Idag hade hon kommit långt. Hon hade gått upp, visserligen nån minut senare än vad som var planerat, men hon hade klivit upp, gjort allt hon skulle, fått på sig en mycket fin jacka, ännu finare skor samt en väska med alla nödvändiga prylar, Men innanför ytterdörren hade det tagit stopp. Stopp som i låsning i hjärna kropp och allt. Stopp. Hon hade då gått in igen, tagit av sig jackan, svurit en hiskeligt lång och ful svordom och klätt på sig en annan jacka. Tanken hade direkt kommit till att jackan var boven i dramat. Hon hade försökt igen. Mot dörr, handtag ner, dörr öppen. Stopp.
med andra ord så hade Hon fått vara hemma idag. Och problemet med stort P var Tillbaka efter en relativt lång koma, nu smög det sig på igen.
Hennes tankar gick senare kring sin morgon och sina handlingar. Gjorde hon något i fel ordning? kunde det vara så stört att hennes handlingar styrde bekvämligheten och därmed problemet ifråga? Var det att hon åt frukost innan hon borstade håret, eller kanske till och med det att hon kollade upp bussen två gånger extra trots att hon redan egentligen visste när den gick? En sak var säker, hennes hjärna spelade ett grymt spel med henne och hon hängde inte med som hon borde. Hon ville bara inte hamna där igen.
Det hade även varit relativt varmt ute idag, synd att hon missade det.
Kommentarer
Trackback
