Caa

Valentines day. Varför? Jo för att vi på 1960-talet var i stort behov av att sno och förstora ännu ett Amerikanskt jippo så att de svenska affärerna (Läs i första hand NK) kunde få lite merförsäljning även denna månad...

Jag minns högstadiet.
På väggen i Rotskärsskolans cafeteria fanns den fjortonde februari Fullt med små samt stora, röda, vita och rosa hjärtan med kärleksförklaringar från hemliga beundrare, vänner, från flickvänner och från pojkvänner. Alla sprang dit på rasterna i föhoppning om att se en hemlig beundrares bokstäver på ett hjärta tillägnat just MIG. Kanske kanske skulle man få en hälsning från någon speciell och under slutet av Februari springa omkring med pirr i magen varje gång man trodde sig se den personen som, kanske, hade skrivit denna hälsning.

Min tanke, nu, många år senare kommer till dem som aldrig fick en hälsning. Till De som sprang halvgenerat till den där cafeteriaväggen och förgäves letade efter ett hjärta tillägnat sig själv. Till De som inte ens brydde sig om att gå till cafeterian den där veckan eftersom de redan visste att ingen hälsade till dem, Till De som innerst inne visste att ingen skulle skriva deras namn i ett rött pappershjärta på väggen.

Jag undrar hur detta kan påverka en människa i trettonårsåldern. Alla vill vara omtyckta och i högstadiet är det oftast extra viktigt. Det är då allt händer, det är då alla letar efter sin plats och det är då det är sådär superviktigt för de flesta att vara populär. Det är dock även då man är som mest sårbar och tyvärr då man är som mest elak mot varandra. Hur blir en person påverkad av att inte hitta sitt namn på den där väggen? Hur blir en person innerst inne påverkad av att få det uppslängt rätt i ansiktet att ingen ens bryr sig om att lägga ner några få sekunder av sin tid på att skriva ett rosa hjärta tillägnat honom eller henne?

Det jag vill komma fram till med det här är nog att man borde tona ner det här med Alla Hjärtans Dag. Det finns många människor, stora som små, som är ensamma och som aldrig kommer att få ett Valentine´s Card. Det finns alldeles för många människor, vuxna som barn, som alltid kommer att tycka mindre och mindre om sig själv när inget hjärta finns tillägnat dem på den där väggen. Varför har vi en onödig dag med ett onödigt tema som ger människor känslan av att vara ouppskattade? Vad är det som gör att alla människor är så ego av tanken på att bli uppvaktade att dom glömmer att de finns de som sitter i en helt annan situation.